Mina texter

Jag går på en Skrivarlinjer för Kvinnor på folkhögskolan i Bollnäs och där skriver vi så att pennan glöder.
Skrivarlinjen tvingar en att vara aktiv och fantasifull dagarna i ända och det produceras massa texter som inte uppkommit om det inte vore för Skrivarlinjen.
Och nu tänker jag publicera dem här för er.

Uppgift:
Skriv en traditionell saga riktad till barn.

Den främmande kaninen
I en glänta bor en kanin som heter Dora. Hon är len och har vit päls. Hon leker alltid själv. Dora tycker att det är tråkigt. Därför tycker Dora om att utforska omgivningarna.
Den här dagen kom hon så långt in i skogen att hon hamnade vid ett träsk. Hon har aldrig sett ett träsk tidigare. Dora tycker att det är spännande. När hon sitter där ser hon något som rör sig. Hon hoppar lite närmre. Det ser ut som en kanin. Fast en mycket lerig kanin.
Kaninen får syn på Doras vita päls och hoppar genast dit.
– Hej. Jag är en Träskkanin. Det är därför jag är så lerig.
– Hej, säger Dora blygt. Jag är en vanlig kanin. Vad är en Träskkanin är för något?
Träskkaninen presenterar sig som Max och förklarar för Dora att Träskkaniner inte smaskar i sig morötter och gräs som vanliga kaniner, de äter lera och dricker juice. Ibland har de lerkrig med varandra. Han frågar Dora om hon vill vara med.
– Gärna! utbrister Dora.
Hon vill gärna vara med och kasta lera på de andra kaninerna, som redan är skitiga. De flesta vill kasta lera på Dora eftersom hon har vit och fin päls.
Dora leker så mycket att hon glömmer tiden.
– Max, jag måste hem. De andra är nog oroliga. Men jag har haft jättekul.
– Du kan komma tillbaks imorgon så kan vi leka lerkrig igen.
– Absolut.
Dora säger adjö till kaninerna och skuttar hem igen.
När Dora får syn på sin familj blir hon påmind om hur rena och fina dom är, hon tittar på sig själv. Hon är lerig och luktar träsk. När Doras mamma får syn på henne blir hon arg.
– Men Dora, var har du varit och vad har du gjort?
Dora berättar att hon har varit i ett träsk och träffat andra kaniner. Och att de hade lerkrig.
– Dora, Träskkaniner är inget för oss vanliga kaniner. Äta lera är inte bra för dig.
– Men mamma, jag har inte ätit leran. Vi kastade den bara på varandra.
– Träskkaniner äter lera, du morötter. Här skuttar vi omkring på gräset och rullar inte runt i lera.
Dora blir ledsen av det mamma säger. Träskkaninerna är ju snälla.
– Du får aldrig mer lämna gläntan. Lova mig det, Dora. Aldrig.
– Jag vet, mamma. Jag vet att jag bor här. Men nu är Träskkaninerna mina kompisar och jag ska dit igen.
– Nej! Hoppa in i ditt hål, du ska ingenstans, säger mamma bestämt.
– Men, mamma …
– Inga men!
Dora börjar gråta. Hon hoppar ner i sitt hål. Hon har haft hur roligt som helst hos Träskkaninerna. Max, är snäll och stilig i all sin lera. Han luktar konstigare än alla andra. Det gillar Dora. Han är annorlunda.

Nästa dag kommer Dora på hur hon ska lura sin mamma. Hon har hittat massa bomull på ett av sina äventyr som hon då gömde i sitt hål. Hon bygger en kanin som ser ut som henne själv. Den placerar hon ute i gläntan. Sedan skuttar hon hela vägen till träsket.
– Hej, Max. Nu är jag tillbaks, säger Dora.
Inga Träskkaniner syns till. Var är alla? Har hon kommit? Hon ser sig runt. Det är det träsk hon lekte i igår. Vill inte Max leka med henne längre? Hon tycker ju om lera precis som Max.
– Max! ropar Dora. Max!
Det är alldeles tyst, inget rör sig. Hon väntar vid träsket i flera timmar, men Max och hans kompisar är borta.
Gråtande skuttar Dora hem. Hon förstör sin bomullskanin och hoppar ner i sitt hål.

Hon gråter och gråter. Plötsligt hör hon någon i gångarna.
– Gå, mamma, jag vill inte prata.
Kaninen som kommer ner i hålet säger inget. Dora undrar varför mamma inte går när Dora vill det. Dora vänder sig om och ser en orange kanin.
– Vem är du? Jag vet inte vem du är. Gå!
Dora är trycker sig mer mot väggen nu, hon darrar lite grann.
– Jo, du vet vem jag är. Jag brukar inte vara ren.
– Jag känner bara rena kaniner.
– Men Dora, det är ju jag, Max.
–  Min Max är en Träskkanin och tycker om lera. Du är inte lerig.
– Alla Träskkaniner tycker att du har så fin päls. När du hade skuttat hem igår bestämde vi oss för att bli vanliga kaniner. Vi hoppade i vattenpölar för att bli rena. Vi tänker göra egna hålor och bo här hos dig och alla andra kaniner i gläntan.
Dora kan inte tro sina öron. Max har kommit hem till henne.
Nu kan det skutta på äventyr tillsammans. Dora behöver aldrig mer leka själv. Nu har hon Max, den före detta Träskkaninen.

Uppgift:
Gestalta valfri färg, vilken tog jag?

Som skogen brinner på hösten,
så färgstark är jag.
Som huset i lågor,
så glödande är jag.
Som 70-tals tapeter på väggarna,
så ful färg är jag.

Uppgift:
Gestalta barns rädsla för mörker.

Ögonen är stirriga.
Läppen darrar.
Sitter i ett hörn,
i mörkret
Vill inte titta,
men måste.
Finns det monster i garderoben?
Förstelnad, dörren är så långt bort,
kan inte tända.
Mamma sover.
Jag vågar knappt andas.
Det är i mörkret monster truvs.
Mamma kommer in, tänder lampan.
Kroppen slappnar av.
Omfamnas av mamma.
Monstren är borta.

Uppgift:
Börja varje mening med ända eller enda ( för att lära oss hur och när vilket av orden ska användas ).
Dikt.
Enda pojken på gatan
Enda flickan på trottoaren
Enda han vill är att en bil ska komma
Ända från gatans början kommer bilen
Ända sedan förra veckan har han väntat på detta
Enda flickan på trottoaren står nu tillsammans med enda pojken på gatan
Enda barnen i sina familjer, dör tillsammans.

Uppgift:
Vi skulle skriva efter en dramatisk kurva. En konflikt skulle nå sitt kulmen och sedan skulle alla lösa knutar lösas upp och konflikten få sig en lösning.
Min text blev så här,

Pianistens inre rum
Camie sitter vid sitt piano. Går inte efter några notföljder som redan finns. Hon låter musiken bara få vara.
Camie har en man, Ulrik. När Ulrik friade fanns det inga tvivel, han var den rätte för henne. Det är nu tre år och två veckor sedan de gifte sig.
De delar allt med varandra, glädje och sorg. Ulrik kompletterar henne.
De hade en fin bröllopsdag för två veckor sedan. Även om Ulrik var sen så blev den ut över de vanliga. Hon är lycklig med Ulrik. Han har alltid varit duktig på sitt arbete.
För en vecka sedan skulle Ulrik jobba över. Då passade Camie på att gå ut och äta med några väninnor på kvällen. Det var länge sedan de hittade på någonting.
De dricker vin och blir fnittriga. Pratar om livet, och väninnorna avundas Camie som hittat så rätt.
När kvällen gled mot sitt slut gick de genom stan för att gå till en busshållplats. Det är i tonerna av roliga skämt och glada skratt. Tills de kommer fram till restaurang Amor. Camie stannade till för att se in genom fönstret och minnas. Det var där som Ulrik friade, och dit går de alltid när de vill ha en speciell kväll. De tar alltid förrätt, huvudrätt och efterrätt. Kvällen blir längre då.
Hon står där och ser in tycker hon sig se Ulrik. När hon sedan kollar mer noggrant efter vem det är han ler så stort mot, ser hon en kvinna. En ganska snygg kvinna som Camie har sett förr. Hon vill först tro att de bara pratar om jobb. Ulrik skulle ju jobba över. Men hon ändrar inställning när hon märker hur de tåflörtar under bordet, håller varandras händer och ser varandra djupt in i ögonen.
Väninnorna ser vad hon ser. De försöker dra med henne därifrån. Hon är som förstelnad. Till slut får de med sig Camie. De går tysta till busshållplatsen. En av vännerna erbjuder sovplats hos sig men Camie avböjer. Hon vill bara hem.

Det var en vecka sedan. Här sitter hon nu, vid sitt piano och spela dystra toner.
Ulrik har hela veckan försökt förneka att det var en älskarinna han satt med den kvällen. Camie är inte blind. Hon förstod att han tyckte bra om den där kvinnan. Han såg på henne så som han alltid sett på Camie. Den blicken känns falsk nu, smutsig. Hela Ulrik är smutsig.
Camie har inte kunnat samla sina tankar. Hon förstår inte vad hon ska göra. Hon älskar ju honom. Han har varit den ende för henne i fem år snart. Han har jobbat över flera gånger. Hon har aldrig ifrågasatt varför han skulle jobba över utan trott att han har mycket på jobbet. Kanske satt han på Amor alla gångerna, med den där kvinnan.
Varför kunde hon inte förstå? En gång kom han hem och luktade kvinnoparfym, men Camie kan aldrig ana att det var för att Ulrik var intim med en annan kvinna.
Ska hon flytta nu? Lämna det liv hon har sett framför sig. Ulrik och hon, de skulle få fina barn. Hon skulle lära dem spela piano. De skulle bli så lyckliga. Allt var perfekt.
Camie har aldrig känt sig så tom i hela sitt liv. Hon vet inte vart hon ska ta vägen. Vad hon ska göra nu.
Ulrik vill knappt svara på hennes frågor. Han trodde väl att hon aldrig skulle få veta. Camie, som alltid trott på allt han har tryckt i henne. Han har talat om för Camie att han inte tänker skriva på några skilsmässopapper.
Han har lovat att det inte ska hända igen. Bara hon stannar hos honom.
Inget är äkta längre. Hela hennes äktenskap är en bluff. Det är falsk lycka som hon känt.
Hennes väninnor finns där för henne, men hon har sagt nej till att träffa dem. Hon har pratat lite kort i telefon. Men inget mer. Hon känner sig misslyckad.

Efter fyra veckor med endast dystra toner på pianot privat och på jobbet har hon bestämt sig. Hon lämnar Ulrik.
Milo, Camies vän, låter Camie få bo hos henne tills hon orkar hitta ett eget boende. Ulrik har försökt närma sig Camie flera gånger sedan avslöjandet. En gång släppte hon efter och hade sex med honom. Camie tyckte det var skönt att känna Ulrik nära igen. Det kändes bättre efteråt, men långt ifrån så bra som det varit alla andra gånger. Det var då hon insåg att det inte fanns något där längre. Hon kunde inte bygga upp det förtroende han förstört. Han raserade hennes liv.
Nu är det dags för Camie att bygga upp ett nytt liv, ett eget. Utan honom. Han kan trösta sig mellan ett par andra kvinnobröst.
Kvinnan på restaurangen var tydligen Åsa, som jobbar med Ulrik. Camie har till och med träffat henne på ett evenemang som anordnats av Ulriks jobb. Äckliga Åsa kan få Ulrik nu. Men friheten kommer inte förrän han skriver på skilsmässopapprena. Om Ulrik någon gång ska kunna gå vidare själv måste han skriva på dom. Han måste bara inse att Camie verkligen menar allvar och lämnar honom, föralltid.

Uppgift:
Att skriva ett eget kåseri ( vad är ett kåseri? Klicka här ).

Han är min, bara min.
Första gången jag såg dig förstod jag att du var något alldeles extra. Du var mycket yngre men det brydde jag mig inte om.
Vi lärde känna varandra bättre med åren. Till slut vågade jag hålla om dig.
Varje gång jag lämnade dig kändes det tomt. Längtade tills vi skulle ses igen.
I början var andra på dig, ville ha dig för sig själva. Det gjorde mig avundsjuk. Jag ansåg att du var min
Jag ägnade timmar tillsammans med dig. Vi hade roligt. En del gånger skrattade jag så jag kiknade åt roliga skämt som du visade mig. Du kunde göra mig arg, ibland riktigt förbannad. Pappa fick lösa problemen åt oss.
Mina kompisar började tycka jag var tråkig. Dom blev mindre viktiga.
Du blev sur, seg och tråkig. Men vi löste det.
Du blev min egna älskling efter många år. Jag hade tjatat för att få ha dig för mig själv. Känslorna kändes besvarade.
Vi kom att dela känslor av alla dess slag. Du kunde göra mig riktigt arg och sorgsen men även glad och lyckligast i världen.
Du hade svar på frågor jag grubblat på. Du var klokare än alla i ditt slag som jag träffat. Klokare har du blivit med åren.
Vi har ett kärleksnäste. En hörna där vi rår om varann. Jag lägger mina händer på dig. Smeker dig när jag känner för det. Jag kan titta på dig i timmar. Än idag kan du bli sur, seg och tråkig.
Ibland förstår jag mig inte på dig. En del gånger verkar det som om vi inte kan lösa problem som uppstår. Jag blir förtvivlad. Får panik. Du får inte lämna mig.
Jag måste få min dagliga dos av dig. Kan inte leva utan dig.
Du är mitt allt, kära dator.

Uppgift:
Skriv en kort prosatext om en person som ska flytta. Lägenheten är tom. Personen ska gå igenom lägenheten en sista gång och någonstans hitta en lapp och läsa den.

Konrad ska flytta. Han har packat ner sitt liv. Lådorna är staplade i flyttbilen. Konrad står i den tomma hallen. Han bestämmer sig för att gå ett sista varv runt i den ekande trean. Köket är precis tomt. Kyl och frys är fräschare än vad det någonsin varit i hans ägo. Han fortsätter till sovrummet. Innan har han inte lagt märke till den fettfläck som bildats där sängen tidigare stod. Han går fram till fläcken för att titta närmre på den. Kanske han borde ha tapetserat om innan han gav sig av? Äsch, den nya hyresgästen får väl skicka en räkning. Konrad lämnar sovrummet och kommer direkt in till vardagsrummet. I ena hörnet i vardagsrummet ser han att det ligger en rosa lapp. Han går fram till lappen, böjer sig ner för att plocka upp den och läser ” Förlåt, det borde aldrig blivit så här. Hoppas du kan förlåta mig ” Konrad skrynklar ihop lappen, ögonen tåras. Om soffan hade stått kvar hade han sjunkit ner i den nu. Lappen var det som startade allt, och nu är det lappen som avslutar allt också. Konrad lämnar lägenheten.

Uppgift:
Alla i klassen skulle skriva fem stycken nyord på en liten lapp. Läraren skulle sedan samla in alla lapparna och vi får sedan dra varsin lapp. Sedan skulle vi använda nyorden i en dikt. Nyord är ord som satts ihop som liksom inte finns.
De orden som stod på den lappen jag skrev var: Råhata, mjukspotta, fejkflinar, diskretundviker, och snesitta.
Nyorden är Bob Hanssons grej. Vi har just läst lite av hans verk och nu skulle vi göra det själva, med samma principer.

Jag råhatar dig.
Du är blekfet, ful och ignorant.
Du fejkflinar när alla andra skrattar.
Falsk. Blåst, det är du.
Snesitta är din specialitet.
Jag skulle vilja mjukspotta dig i ansiktet.
Du skulle aldrig ana att det var jag.
Det är dig jag diskretundviker.

Uppgift:
Vi skulle skriva en dikt som var en dröm eller liksom handlade om en dröm.

En gumma, ett gummi.
Vad hände med dom?
Senare: två barn, en avkomma.
Gumman är i klimakteriet, barnlös.
Inga barn, ingen avkomma.
Alltså en dröm.

Uppgift:
Författarbesök i klassen. Vi skulle göra tre dikter. Två var med direktiv och en skulle vi göra helt fritt.
Jag tänkte att jag skulle publicera den jag gjorde på fri hand, de andra blev inte lika bra.

Bröst, mens och fett hår.
Killar, smink och feta lår.
Ha koll på mode, följa trender.
Stå ut med kompisar som dig ryggen vänder.
Röka cigaretter för grupptryckets skull,
på samma fest dricka sig full.
Börja banta, få anorexia. Bli undernärd.
Välkommen till en tonårstjejs helt underbara värld.

Uppgift:
Välj en bokstav ( jag valde T ).
Skriv en dikt.
Bokstaven T ska finnas med i alla orden i dikten.

Tolerera allt, tolerera inget.
Tomheten hittar alltid hit.
Ta bort det tomma,
ta bort det dystra.
Gråter itu två trolovade hjärtan.
Förtrolla det trasiga livet.
Mitt hjärta ditt.

Uppgift:
Novell.
Skriva något om tre personer. A, B och C.
A och C känner varandra men det gör inte B och C.
A ( som är huvudpersonen ) ska försvinna, C är inblandad i det och B får reda på det. Och detta blev resultatet.

Novalee
Novalee är en tjej på landet. Novalee trivs på landet.
Där fåglarna kvittrar, luften är ren och själen känner sig fri. Hon bor i ett typiskt svenskt hus, rött med vita knutar.
Hon har lantlig prägel i sin inredning. Enkelt och inte allt för mycket småsaker framme. Stilrent är nog det rätta ordet. Det byggdes en veranda för två år sedan. Sitter man på verandan så ser man det blomstrande åkrarna utanför. Längre bort är det två bondgårdar och bönderna äger markerna häromkring. Novalee brukar åka till en av dem och köpa mjölk. Just för att få det så närproducerat som möjligt.
Novalee bor i en liten by med villor och en del sommarstugor. Det är på sommaren som det är liv i byn. Barnskratt hörs på mils avstånd.
Novalee är 28 år och barnlös, än så länge. Hon är vacker att titta på. Snickaren Patrik påminner henne om det varje dag. Han var även med och byggde verandan. De har en väldigt speciell relation. Novalee älskar hans sätt att prata.
Novalee har pyntat verandan med bladväxter. Det gör det behagligare på verandan då.

Idag ska Patrik komma på besök. Novalee brukar alltid möta honom på verandan. Men idag gör hon inte det! Hon sa ingenting igår om att hon inte skulle vara hemma idag. Patrik finner det mycket konstigt att hon helt plötsligt är borta, bara sådär. Ingen lapp, dörren till huset är låst. Vart är hon? Tillslut så ser han något som ligger i gräset. Det liknar en lapp.
På lappen så står det:
“ Åk hem. Du har inget här att göra “.
Patrik får en klump i halsen. Varför skulle Novalee skriva något sådant till honom? Vad hade han gjort? Patrik kom just på att för någon vecka sedan så pratade Novalee i telefon med sin farmor, som hon har mycket god kontakt med. Patrik har träffat henne ett par gånger tidigare men inte känt sig riktigt accepterad.
Kanske vet hon vart Novalee är? Patrik bestämmer sig för att ringa Novalees farmor. Han plockar upp sin Nokia och ringer på hemtelefonen. Signalerna går fram men ingen svarar. Den gamla tanten har ju självklart ingen mobil. Det har inte Novalee heller.

Patrik beslutar sig för att stanna en stund och se om hon dyker upp. Det kommer en granne. Hon hade sett att Patrik hade gått in på trädgården men inte kommit ut.
– Vad gör du här? frågade grannen. Novalee är inte hemma.
– Vet du vart hon är?
– Hon åkte iväg som hastigast. Hon var i sällskap med någon men jag hann inte se med vem.
Grannen gick och Patrik fortsatte att vänta.

Det gick en timme, två timmar.
– Vart är min älskade? tänkte Patrik.
När eller OM hon kommer tillbaka så har Patrik bestämt sig för att verkligen tala om för henne hur han känner. Nu är han riktigt orolig, och ångerfull att han aldrig har berättat att han är förälskad i henne.
Mitt i sina tankar så hör han någon köra in på uppfarten till huset. Bildörrar slås igen. Patrik springer dit. Först så möter han Novalees farmor som inte hälsar utan bara blänger och går förbi. Sedan kommer Novalee med mjölk i en glasflaska och ler stort. Hon ger Patrik en kram.
– Vi har varit hos mjölkbonden, lite mjölk till bullarna.
Han blir så glad att han nästan får tårar i ögonen och utbrister:
– Älskade Novalee, vad glad jag är att det inte var något allvarligt! Novalee ler nu ännu större.
Patrik berättar om lappen som låg på gräset och om hur orolig han varit.
Senare visade det sig att det var Novalees farmor som skrivit den i hopp om att Novalee skulle hitta en läkare att förälska sig i.
När Novalee och Patrik var ensamma så lättade Patrik på sitt hjärta. Novalee satt tyst. Det var bara hon som visste att detta var det mest romantiska hon varit med om.
Efter en stund i tystnad besvarade hon hans kärleksord med en kyss.

Uppgift:
Att skriva en novell om valfritt ämne.

Min värld
Det är sjunde året jag går i skolan. Jag känner de andras blickar bränna i nacken när jag går förbi. Jag ser vad de tänker. Jag är den fulaste flickan på skolan, inga nya kläder, fula skor och fet röv.
Om de bara visste hur allting egentligen låg till. Vad mina föräldrar ägnar sina dagar åt.
Det var ingen som visste vilken morgon jag hade lämnat bakom mig när mina fotsteg började gå emot skolan inte idag och inte den där dagen i femteklass.

Jag hade ingenstans att ta vägen. Mellan alla väggar hördes mina föräldrars bråk. Det kvittade om jag låg med båda mina kuddar för öronen, jag hörde ändå. Jag låg där och hoppades att de skulle sluta. Det gjorde dem inte.
Tillslut gick jag in till min syster och hämtade henne. Vi gick ner till köket med tunga steg. Försökte gå förbi gaphalsarna utan att synas. Min syster gick efter mig och höll hårt i min hand. Så hårt att blodcirkulationen inte existerade i min hand längre. Jag kände hur handen som höll i min ryckte till samtidigt som jag hörde ett slag mot någons kind. Jag vände mig om, såg hur min lillasyster stod i chock. Mamma slog henne med öppen hand. De mest otröstligaste tårar bröt ut. Pappa gjorde ingenting. Bråket fortsatte.
Jag försökte verkligen få henne på bättre tankar. Jag försökte vara rolig men hon skrattade inte. Vi åt ingen frukost den morgonen.
Vi gjorde oss i ordning för att gå till skolan. Det kändes som en flykt när vi skulle gå ut. De hade bråkat hela morgonen, skrikit så att saliven flugit åt alla håll.
Innan vi gick lugnade bråket sig lite. Men bara för den stund de tar för dem att öppna varsin starköl.

Om någon någonsin har sett vad som alltid har pågått hemma hos mig, skulle allt vara annorlunda då, skulle de förstå att mina föräldrar bara har råd med alkohol? Skulle de förstå den sorg jag går och bär på?
Min systers skola är precis bredvid min. Hon går nu i sjätteklass. Jag längtar tills hon börjar på högstadiet, då kanske jag kan vara med henne på rasterna.
En gång hade jag en vän, hon hette Lena. Vi var oskiljaktiga fram till femteklass. Hon brukade alltid tala om för mig att jag inte skulle vara orolig. Jag ska blicka framåt och förstå att bättre dagar kommer. Det var skönt att ha en vän som hon. Vi var vänner innan sportlovet i femteklass men efter lovet så var vi tydligen inte vänner längre. Hon hade varit i fjällen med sin familj där hade de träffat Sandrine.
Sandrine har alltid varit den populära tjejen och nu hade Lena blivit hennes bästa vän. Hon ignorerade mig och sedan dess har jag inte litat på någon.
Sedan Lena svek mig har jag inte vågat öppna mig. Jag går mest för mig själv och tänker. Jag hånas och sparkas på. Jag brukar tänka att ingenting är värre än hemma, för det är det inte. Jag tål alla blickar som bränns, tål alla glopord som kastas i mitt ansikte på skolgården och lärarnas ignorans. För på ett vis upptäcker de mig, ser att jag finns. Hemma har jag aldrig fått finnas, inte heller min syster. Vi har bara funnits till vid de tillfällen vi fått agerat slagpåsar, eller då mamma och pappa snällt har bett oss hämta sprit åt dem, då duger vi.
Vi är inte två barn som förtjänar kärlek. Det har jag förstått nu. Den uppgift jag har åtagit mig är att ta hand om min syster och skydda henne ifrån allt ont. Det är det enda som betyder något och så kommer det förbli.
Jag tar hand om min lillasyster som om hon vore mitt eget barn. Jag är för ung för att ta ett vuxet ansvar över vårt hem men gör det ändå. För ung för att egentligen förstå varför jag finns i den här världen. Mina föräldrar älskar mig ändå inte. Konstigt nog älskar jag dem. Men inte för allt de gör eller säger. Utan för att de är mina föräldrar. Jag hatar dem för det de har gjort och kommer att göra. Jag ska skydda min syster, nu och för alltid.

Uppgift:
Att skriva en text som har något med meningen ” Dagen när jag hittade en flaskpost i ärtsoppan ”.
Detta blev resultatet.

Det är inte ordinarie mattanter i skolan idag. Det ser jag för de har röda ögon. Jag vet inte om jag vill äta deras mat. Kanske har de förgiftat maten.
Inga andra verkar ha lagt märke till att mattanterna har blivit Aliens.
Jag är så hungrig. Om jag ska överleva hela dagen i skolan så måste jag äta. Det är dessutom min favorit rätt, ärtsoppa. Jag bestämmer mig för att ta lite mat och går och sätter mig. Den ena Alien följer mig med blicken hela vägen till mitt bord där mina kompisar redan sitter. Bara hon inte är kär i mig nu, röda ögon är ju inte så snyggt. När jag tog mat så la jag märke till att de hade stora öron också.
Jag och mina kompisar skrattar och har det trevligt vid matbordet. Plötsligt så utbrister Urban som sitter mitt emot mig:
– Men hörru, du har ju något i maten!
Jag kollar ner i tallriken, plockar upp föremålet och torkar av det med min servett.
– Det är en flaskpost, säger jag till de andra.
– Öppna, öppna! skriker Urban.
Alla kollar på mig med spänning. Jag öppnar korken och läser lappen:
– Detta är ifrån yttre rymden. Vi ska erövra er skola. Förinta den, spränga den. Haha.
Jag och mina kompisar tittar på varandra, först i tystnad men sedan brister vi allihop ut i skratt.
Det var den dagen när jag hittade en flaskpost i min ärtsoppa.

Uppgift:
Skriva om en kändis och försätta den i en situation den inte är van vid.
Och ha den i JAG -form. Som om jag är kändisen.

Julafton har passerat. Den stressiga tiden är över. Jag hann med alla länder i år igen. Och det var tack vare av mina tomtenissar, tomtemors stöd och mina glada renar.
Jag brukar tacka dem i mellandagarna med en stor fest. Där kan alla varva ner. Dricka lite julmust och äta Ostkrokar. Ostkrokar är en riktig favorit. De flesta har tröttnat på pepparkakor, ischoklad, knäck och nötter.

Mellandagsfesten passerade, så även nyårsafton. Det började närma sig sommar och det är då jag brukar ha semester ett par månader för att sedan komma hem igen och ta tag i planeringen inför jul.
Men detta året sa min Jordklotsnisse att det har tillkommit ett land utanför Australien som också ska fira jul i år. Jag blev helt ställd. Under alla tusentals år som jag har varit i den här branschen så har det väl aldrig tillkommit ett helt land?
Efter en dubbelkoll så stämde det som Jordklotsnisse hade sagt, det har verkligen tillkommit ett till land.
Jag går av och an inne i tomteverkstaden. Jag måste verkligen ha min semester för att orka med hela julen. Jag funderar på hur jag ska lösa det men kommer ingen vart. Jag rådfrågar med tomtemor.
– Jag vet inte hur jag ska göra med detta nya land.
Tomtemor funderar också en stund men kommer sedan på den briljanta idén:
– Vi kan väl ha vår semester i det nya landet. Det är ju varmt i Australien, så det borde ju vara varmt i det nya landet också.
Nu är det bestämt, vi åker till det nya landet.
Ingen i det nya landet förstod att det var jag, tomten och tomtemor som var på besök. Det var en härlig semester, men som alltid när man har som roligast tar det snabbt slut.
Efter hemkomsten så bestämde jag mig för att det nya landet ska få något alldeles speciellt. Det var ju trotts allt deras första jul.

Fler texter kommer ju längre in i Skrivarlinjen jag kommer …

16 thoughts on “Mina texter

  1. Tack för att du delade med dig av dina texter! Det var verkligen trevlig läsning. Lite kluriga uppgifter som krävde en hel del tycker jag.

    Är det inte svårt att ladda om så efter varje uppgift? Ta sig an en ny uppgift så direkt eller ni gör kanske lite annat emellan skrivandet?

    Kram

    • Varannan onsdag så får vi en större uppgift som vi ska göra, en längre text. Då har vi hela dagen med bara det att göra.
      Men i klassrummet så får vi nya uppgifter hela tiden och då krävs det att prestera. Då kan jag inte vara trött eller skylla på dåligt kaffe. SKRIV är odern.
      Ibland så tar flödet slut.. Eller i alla fall stopp. Det krävs mycket energi ifrån hjärnan om dagarna vill jag lova.

  2. Det märks redan hur mycket du har utvecklats i ditt skrivande. Känner du det själv?

    Nu har jag bara snabbt läst igenom texterna och alla var på sitt sätt bra tyckte jag men allra mest gillade jag den kom kändisen … tomten … Ha ha ha aa …

    Kan du inte skriva ett PS i ditt vanliga inlägg när du lagt in en ny text här? Jag läser så många bloggar att det oftast bara blir inläggen men vill ju inte missa något nu …

    Kramar!

    • Jag känner verkligen hur jag har utvecklats. Jag har mycket kvar att lära och det ser jag fram emot. Undra om jag någonsin kan bli helt fullärd.
      En del på skrivarkursen är författare redan, enligt mig. Alla är vi olika 🙂

    • Tackar!
      Jag hoppas att ännu bättre texter skrivs. Detta är bara början känns det som.
      Fantasin måste flöda 😉
      Ska väl lägga ut lite dikter också, som jag blivit nöjd med. Det jag inte vill stå för att jag har skrivit, lägger jag inte ut haha.

    • Det var en utmaning att skriva en dikt på en vald bokstav. Hade ju varit lättare med att ta A eller något.
      Men om jag inte tog T hade ju den dikten aldrig funnits, så jag får se det på det viset 😀

  3. Riktigt kul den om Tomtefar+mor som for till Australien

    Men är den sann den om Mor o.Far och att Du får ta hand om Din lillasyster. Då är Du en modig tjej. Mobbing dessutom.

    Då gör Du rätt skriv av Dig allt Du har inom Dig, men hata inte Din Mamma och Pappa för det är en sjukdom de lider av och behöver mycket stöd och hjälp.
    För att kunna ta sig ur sitt missbruk.

    Jag vet. Har varit nykter i tre år och en månad idag.

    • Det är väldigt starkt av dig att ha kommit till de beslutet att bli av med ditt missbruk.
      För att lugna en orolig själ så är berättelsen om flickan och systern helt påhittad.
      Men jag har inte haft en smärtfri barndom och det är kanske därför jag har lätt att gestalta trasiga hem.
      Jag tänkte bara skriva något helt annorlunda emot vad jag brukar, och då blev det den.

      Lycka till i ditt fortsatta liv som nykterist 🙂

  4. Dikten var bara sååå himla bra. Beskriver precis hur jobbigt det är att vara ung … och jag tror faktiskt att det är jobbigare nu än när jag var det.

    Du kan du, tjejen!

    Kram!

  5. Något som jag ALDRIG kommer att göra är att ”diskretundvika ” dig … inte undivka dig och det du skriver överhuvudtaget.

    Du kan du, flicka! … Tänk vilka sagor det kommer bli framöver 🙂

    Kram!

    • Tack!
      Det låter bra 🙂
      De finns de gånger då jag verkligen tvivlar på mig själv vad det gäller prosatexter. Jag är inte så bra på att beskriva saker och ting. Använda sinnerna i prosatexter.
      Men jag tycker inte det är kul att skriva texter dagarna i ända men ibland kommer det ju några mästerverk 🙂
      Kram

Tack för att du har något att säga!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s