Ångesten vill aldrig säga adjö

Jag önskar att den lämnade mig och aldrig kom tillbaks.

Jag önskar att jag fick bestämma över alla mina känslor.

Jag önskar att jag kunde få må bra till 100 %.

Blir visad kort där jag är typ 18-19 år. Borde komma ihåg den dagen, jag var ju tillräckligt gammal, inget jag borde glömt när det var blott 10 år sedan bilden togs. Men ingen visste att ångesten var i sitt esse då. Levde för att äta upp mig.

Jag kanske var där, på fotot, i stunden. Men jag har inget minne av det. Jag var fullt upptagen med att fokusera på att inte få en panikattack där och då. Att inte skämma ut alla, att de inte skulle ställa några frågor. Få några tvivel om mitt välmående även om döden var mer lockande än att leva livet.

Jag önskar att, efter allt kämpande med att greppa tag om livet, att ångesten inte ska få finnas mer. Det är den som borde dö. Inte jag. Jag lever nu.

Jag vet att jag förtjänar det liv jag skapat mig och ännu håller på att bygga upp. Jag vet vad livet kan ge mig och tänker inte låta ångesten ta över… aldrig mer igen.

Men det är ändå jobbigt när den kommer. När den gör sig påmind. Då är jag där igen, i stunden men ändå inte – Och hoppas för allt jag är värd att ångestattacken inte ska ge sig till känna när jag befinner mig bland folk. Framförallt inte när ungarna är med. Men det är svårt. För ångesten vinner alltid när den väl bestämt sig för en attack.

Det jag vet nu är att den inte kommer och går precis som den vill för nu är det jag som bestämmer över mitt liv. Nu ger den sig till känna när jag befinner mig i känslomässigt pressade situationer. Ibland förstår jag varför, andra gånger är ångesten och mitt undermedvetna på dejt. Den mest förbjudna kärleken.

Men jag ska andas. Knyta näven och tänka på något annat. Hoppas att ingen får mig att prata om saker som triggar den där jävla ångesten. Jag kommer aldrig sluta försöka vinna varje strid tills ångesten ger sig, tills den faktiskt är beredd att säga adjö.

Annonser

Julen nalkas

Julen nalkas och på lördag är det lucia. Egentligen skulle jag kika efter de sista julklapparna men fick ett sug efter att skriva här, vilket inte händer varje dag nu för tiden. Så bäst att passa på. Egentligen är jag inte så jävla pigg då tjejernas sjukdomar har förts över på mig. De har varit hemma från förskolan den senaste veckan. Först var Alexis dålig och när hon blivit frisk blev Novalie sjuk. Så de har fått vara hemma.

Och så blev det min tur igår. Febern steg allt eftersom att kvällen fortskred och feberfrossa utan dess like. Skulle jobbat kväll idag och dag imorgon men så blir det inte.
Jag är hemma och är sjuk, har dessutom ledig helg i helgen men den tillbringas med te och ingefära antar jag!
Just nu hör jag en ledsen Novalie i babymonitorn som säger ”nä, nä-ä”. Hon vaknade antagligen av sin täppta näsa. Pappa är inne och tröstar henne.
Vi som brukar vara friska som nötkärnor! Än är pappan i familjen inte smittad men han har sin kroniska sjukdom som ger sig till känna titt som tätt.

Och jobb ja, just det. Det har jag inte skrivit om här men det har jag gjort på facebook där jag är en mer flitig användare. Jag hade praktik på en mack där jag sedan dess jobbat några pass. Samtidigt som jag var på intervju som personlig assistent. Kändes jättebra. Sen ringde jag hemtjänsten efter att ha hört att det är kort om folk men deras ”hårda” policy är ju att det endast ska vara utbildade i resursen. Men nöden har väl ingen lag? Så jag erbjöds vikariat till den 18 januari på en grupp jag varit på förut. Superkul! Och jag trivs så bra där. När jag tackat ja till det jobbet så ringde de om det personliga assistent jobbet men jag fick tala om mitt läge och de bad mig återkomma när detta vikariat är slut. Personlig assistentjobbet var endast ett extrajobb men ändå en fot in. Så helt plötsligt blev jag attraktiv på jobbmarknaden.
Jättekul! Därför är det varannan helg på jobbet.

Jag jobbar även typ hela julen och nyår men det är enbart klirr i kassan. Även om familjen kommer först i juletid.
Mina två bröder och farmor kommer hit också, så det blir extra trevligt. Sedan kommer svärmor så det blir nog en bra jul även om jag jobbar lite.
Julklappar var det ja. Skulle klicka hem några fler då jag upptäckte att det mesta var till Alexis. Grejen är att båda två kommer leka med respektives julklapp så det som Alexis får är även till Novalie liksom. Men hon ska få några fler. Men svårt att hitta något roligt tycker jag.

Julpyntat har vi gjort och igår när Kristoffer vabbade och jag jobbade så hade även en gran(plast) smugit sig hit även om jag tyckt att vi kunde vänta lite till… Men i brist på att roa barnen kom den väl upp.. Eller ja, Kristoffer har velat ta upp den sedan första advent.
Men jul är det här i vårt hus(lägenhet).

Nu ska jag se om jag hittar några julklappar. Sedan borde jag sova, även om det är svårt med högfeber och man fryser även om man har lager på lager av kläder samt ett tjockt täcke. Imorgon är det luciafirande på förskolan. Så Kristoffer får väl gå dit å kika på Alexis. Som ska till förskolan imorgon. första dagen på en vecka.
Ha det så länge… Och krya på mig.

En dag ute i det, än så länge, gröna.

Denna söndag spenderades ute. Med fika på Bolleberget.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Helgen gick för fort och imorgon är det måndag igen. Jag ska tillbaks till praktiken jag började på i måndags och så rullar det på. Alexis avdelning ska till brandstationen imorgon vilket hon pratat om sedan de tog upp det på förskolan för några veckor sedan, sen undrar hon hur många dagar det är tills snön kommer(på tisdag varnar dom för snöblandat regn så det är väl på gång). Nästa helg har vi pratat om att åka till badhuset. Vi får väl se hur det blir med den saken! Först ska en till vecka med både föräldraråd på förskolan och jympa för Alexis del avverkas.

Innan jag går och lägger mig ska nästa veckas ”matsedel” skrivas.
God kväll på er!