Om turez

I min blogg kommer jag bjuda på det ena och det andra och tänk på att det mesta som skrivs är ifrån min synvinkel om det är ur någon annans så kommer det också att nämnas. SÅ ATT ingen blir upprörd i onödan! OM ni vill veta mer om mig kan ni alltid titta in under fliken "Vem är Turez?" Om ni inte är nöjda då så läs min blogg eller skriv i gästboken som också finns som flik inne på bloggen..... All my love/Turez

Examen

Om ett år… eller lite lite mer än ett år, tar jag examen.

Jag tar examen! Jag gjorde det. Eller snart iaf. Jag ser inte vad som skulle kunna stoppa mig så hår långt in i studierna. Jag har studerat sedan hösten 2015 och är klar våren 2020. Ja. Snart känns det som då. Om en tänker på hur länge jag redan suttit vid skolbänken.

Gör min sista vecka på min VFU(praktik) nu. En förskoleklass. Jag har lärt mig så mkt om många bitar i yrket som jag inte sett förut men kanske funderat över. 5 veckor är alldeles för lite. Jag lämnar precis när jag lärt känna barnen känns det som. Jag saknar mina kära studiekamrater och det ska bli skönt med vanliga skolrutiner igen.

Men ännu skönare när en kan slänga passerkortet till skolan. Sälja all kurslitteratur. Tillskriva sig en ny yrkestitel och ta mig an nya utmaningar i livet. Jag längtar dit. Det är inte förrän då det känns som om att jag är vuxen. När jag skriver på ett kontrakt som förskollärare. Men i och med det yrkesvalet kanske jag aldrig kommer känna mig vuxen. Och det kanske är just därför jag gilla’t.

April 2020. Det är då och nu är nu.

Verkligheten säger att jag ska gå å lägga mig för att vara mitt bästa jag imorgon. Då är det först praktik och möten på det, som också det tillhör yrkesutövningen sedan.

Mot nya mål. Mot oändligheten och vidare.

Annonser

Jag är…

Jag är någonstans.

Jag är hos dig.

Jag är nära.

Jag är din.

Jag är otålig.

Jag är obotligt envis, men inte långsint.

Jag är smart.

Jag är här.

Jag är nu.

Jag är nöjd.

Jag är glad.

Jag är jag.

Jag är fru Eklund.

Jagar

Tid. Allt handlar om tiden.

Vi har inte tid, skynda.

Nej jag kan inte det och det för jag har inte tid.

Men vad för en istället för det en inte har tid med? Lagar mat och städar är två moment som jag inte kan strunta i även om det där med att städa ibland skjuts upp för att ersättas av något annat, mer roligt. Som handarbete eller ägna allt fokus på barnen.

Varför jagar vi tid? Det pratas även om att ta igen förlorad tid. Hur gör en det när den tiden är förbi?

Ett nyårslöfte för mig har varit att fördela tiden klokt och inte ödsla den på energitjuvar. Att göra det där lilla extra i vardagen som får tiden på dygnet att kännas behagligt. Det kan handla om de där små sakerna som en annars tar för givet. T.ex. att spela spel med barnen, vara ute och njuta av varandras sällskap.

Att släppa mer på alla måsten och låta det bero ett tag för att rent själsligt må bättre.

Tid, jag vill ha mer tid åt handarbete. Mer tid att sitta å göra ingenting. Mer tid att läsa annat än kurslitteratur. Tid. Tid. Tid.

Allt handlar om det. Nu har jag inte tid att skriva mer, för barnen ska nattas. Kommer inte de i säng i tid ikväll är dem extra kinkiga imorgon vid halv sex när de ska gå upp.

Tränar igen

I slutet på sommaren -18 sa Jag upp mitt gymkort. Med tiden åkte jag inte dit 3-4 ggr i veckan längre. Prioriterade inte det då gymmet ligger 1 mil ifrån mig. De dagar jag inte hade ärenden i stan(var hemma å pluggade) kändes det onödigt att åka bara för att träna så till slut gick jag inte alls.

Det var att kasta pengarna i sjön. Gjorde några halvhjärtade försök till att träna hemma. Sen gjorde jag inte det heller. Men jag har alltid mått bättre av att röra på mig utöver vardagsmotionen en får utav att ha barn men även jobba med barn.

Nu har jag, tillsammans med det nya året, lovat mig själv att göra sådant som får mig att må bra och ägna minimal tid åt sådant och sådana som tar energi. Sedan nyår har jag som jag även gjorde en del förra året tränat hemma flera gånger i veckan.

Jag följer Sandra Friberg på youtube. Hon har specialiserat sig på hemmaträning. Jag känner mig mer avslappnad av att träna hemma har jag märkt. Enklare att få till tiden. Dessutom tycker ungarna att det är kul, eller så sitter de bredvid å påpekar när jag fuskar(Inte gör lika många repetitioner som hon säger). Och det är ju bra! 😂

Känner mer energi att orka med vardagens alla utmaningar. Så jag får inte sluta men ibland blir det bara så och det är okej. Bara en hittar tillbaks och kör igen.

Jag har även tagit tag i kosten som ska få mig att må bra. Försöker även tänka på vår härliga planet i den mån jag kan. Jag har just gjort några chiapuddingar som ska ätas imorgon till frukost för första gången. Hoppas ungarna gillar det!

Om ett år tar jag examen och då börjar livet känns det som. Min första tillsvidare anställning väntar och då ska jag vara fylld med så mkt måbra energi det bara går. Lite snyggare, lite starkare.

2019 – Lets go!

Inifrån och ut

En regnbåge, ett regn, en kärleksförklaring.

Åska, ett dunder och flera blixtrar, en kärleksrelation.

Du är där, mitt i stormen, med mig.

Alltid med mig.

Du är där utan att vara i rummet.

Ibland behöver det vara så.

Jag kommer när regnbågen visar sig.

När regnet är hejdat och stormen fått gå.

Då är du bredvid mig, i samma rum.

I ett, aldrig två, för alltid en.

Vi.

Och ner ner ner

Jag kräver inte att alla dagar ska vara kul. Bara att jag får vara i fred när jag är låg. När det går ner. Ner. Ner.

Mycket kräver energi. Mycket ger även. Men skålarna väger inte alltid jämt. Idag är energiskålen i golvet.

Gör sådant som får mig att må bra. När ska jag fatta att det är okej att ligga å glo i taket? Sluta prestera.

Jo, när hjärnan inte går på högvarv. När jag slutar ge utlopp för allt på att göra listan samtidigt.

Nu är jag låg. Om en stund hög.

Och då jävlar.

Vad handlar det om, egentligen?

Julklappar. Det är snart november och för att ha råd måste en börja nu om inte förut. I detta konsumtionssamhälle så är det inte längre flest julklappar som vinner utan även dyrast. När jag var liten fick vi en hel del julklappar. Med åren blev dem dyrare. Med betoning på vi då jag har flertalet syskon också. Men vi fick julklappar ingen egentligen hade råd med.

Så hur fick man råd? Struntade i räkningar vilket leder till att kronofogden knackade på var och varannan dag. Vilket slutar med att vi inte hade någon el. Då kunde vi inte heller använda oss av våra dyra, elektroniska prylar.

Med den vetskapen försöker jag nu köpa presenter som inte rasar vår ekonomi. En av julklapparna är en dyr sådan som min ena bror vill ge dem, som han inte skulle ha råd att finansiera själv, inte heller vi utan att bli vräkta. Därför frågade min bror om fler ville vara med på presenten vilket dem ville och det möjliggör presenten och dessutom att dem kan få fler än en från oss.

Något dem verkligen vill ha. På så sätt blir dem nöjda. De kommer säkert bli besvikna då dem vill ha så mkt mer och vi skulle vilja ge dem hela världen. Men då skulle det endast bli som för mig och mina syskon. Vi hade många paket att öppna, men sen då?

Det är inte lätt när en vill köpa så mycket mer, gärna allt de kryssat för i leksakstidningen. Men dem ska få egna rum då vår inneboende ska flytta och nya sängar kostar. Likaså inredning. Det känns som om att jag resonerar klokt men ändå brottas jag med tanken på om de kommer bli besvikna över sina 3-4 julklappar. Men det är bra julklappar istället. Dessutom får de säkert fler av andra.

Fattar inte ens varför jag bryr mig om det. Än att bara känna mig tillfreds med de julklappar vi tänkt köpa. Det är inte flest eller dyrast som är bäst utan de värderingar och sättet vi tänker på som gynnar våra barn i slutändan. Så dem slipper sitta och tänka som jag gör nu. Det dem ger eller inte ger kommer vara tillräckligt så länge dem älskar sina barn ovillkorligt och tar hand om dem på bästa sätt för kärlek är gratis.