En gammal bit av mig själv.

Jag har känt att min blogg blivit så trist. Så meningslös på något vis. Jag tycker om att skriva och gör det för att må bra i mig själv. Men denna bloggen är inte som den en gång var och det beror nog på att jag har kommit långt på de här 6 åren som jag har varit en aktiv bloggare. För att inte älta om bebisspyor och blöjbyten tänkte jag publicera delar ur ett tidigare inlägg som jag skrev nån gång 2007/2008.

För när ska jag få bli lika lycklig och glad som du faktiskt verkar? Jag var på väg till en punkt där jag skulle kunna varva ner och ingen mer oro i min själ. Men självklart så ska bomben slå ner när det näst intill har blivit fred.

Ska en sån som jag alltid får ställa sig frågan, varför jag?
Aldrig att man får svar på den frågan och jag kommer som sagt säkerligen aldrig få det heller. Men jag var ju på väg. Jag trodde verkligen att nu, nu blir det bra.
Nu ska JAG få må bra. 
PANG, helvete heller. Jag må kanske överdriva nu men det är så här det känns att hela tiden möta hinder på hinder och aldrig få lugna ner sig å må bra.

Jag läste mitt horoskop på morgonen ‘Du är stingslig nu, vilket du kanske kan ha anledning till. Släpp loss dina aggressioner och bli på bättre humör’. Då var det ju som alla andra gånger att jag inte trodde på det. Aggressioner? Vad skulle det vara för något. Men några timmar därefter så förstod jag vad mina aggressioner var. Några som bara kom upp på en handvändning och jag kommer fortsätta att vara aggressiv tills allt är löst. Men jag skulle ju släppa loss mina aggressioner för att komma på bra humör.
Hur gör jag det? Jag vet bara att jag kan skrika eller slå sönder något för att bli av med mina aggressioner.
Om jag bara hade haft Kristoffer vid min sida idag så hade jag kunnat prata bort mina aggressioner, för det är så jag har lärt mig att bäst hantera dom.
Men nu, vad gör jag nu? Det är nu det bubblar i ådrorna på mig.
Ikväll ska jag iaf unna mig, medan jag kan, ett varmt bad och säkerligen låta det varma vattnet ta mina tårar.
För aldrig att jag annars ska få en lugn själ. Alltid ska det spöka. Alltid är det nått som ska störa och få min energi att gå åt.

Jag har precis lärt mig hantera mina känslor så som det är nu. Ordnat det för mig. Så kommer det här, som den sprängladdning det faktiskt är.
Och på toppen av allt, Emma kommer inte till mig i helgen. Hon har plugg att göra. Men ur nått gott så kommer det alltid nått positivt? Det är förstås himla tråkigt att Emma nu inte kommer men då kan jag få vara med Kristoffer hela helgen. Och det kanske är det jag behöver, ladda batterierna hos min älskling!

Ta mig till honom nu!

Spökena i min skalle kommer inte lika ofta längre men kommer dom så är det bara för ett besök. Inte för att hela tiden gnaga på mitt inre. När jag flyttade från Kalmar mådde jag verkligen inte bra. Jag ville bara fly. Jag flyttade 70 mil hemifrån då jag fick jobb i Gävle. Bara drog. Min situation hemma hade blivit ohållbar och om jag inte flyttade kan jag lova dig att jag aldrig kommit upp, att jag aldrig hade klarat av hjärnspökena. Jag hade dött.

Att jag fann the love of my life var det som helade mig. Bara att han såg mig. Inte blev rädd för att mina spöken kom och hälsade på och hans axel fick ta alla mina tårar. Han tyckte inte att jag var ett weirdo (inte vad han har sagt i alla fall). Och här är vi nu, med två barn och livet framför oss. Och jag mår bra.
Jag mår faktiskt riktigt bra. Vilket säkert bidragit till att jag inte vill slå sönder halva världen. Jag kommer aldrig så långt ner när hjärnspökena kommer. Jag är på ytan, till och med en bra bit över. Jag är stark och kan hålla mig uppe. De kommer aldrig få ta kol på mig.

Annonser

4 thoughts on “En gammal bit av mig själv.

  1. Ibland måste man gå för att komma vidare och det har du gjort. Sedan måste jag säga att jag upplever aldrig din blogg som trist. Visst, du uppdaterar inte lika ofta men det är en annan sak! Jag gillar att följa inläggen om dig och din familj 🙂

    Kram

  2. Visst är det härligt att kunna gå tillbaka och känna (och veta) att man har lagt mycket av det svåra bakom sig, se att allt ordnade sig till det bästa … och då var det verkligen till det bästa: du träffade Kristoffer. the love of your life, och har fått två barn och mår bra, är lycklig. Det kan nog komma downs då du kan bläddra tillbaka och läsa det här och veta att livet är ups and downs och att det är stort att inte stanna i de där downs. Du är en mogen ung kvinna Thurez som jag beundrar mycket … och ALDRIG tråkig. Så det så.

    Kram!

Tack för att du har något att säga!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s