En sak i taget.

Jag tänkte skriva ett inlägg här, nått djupt blaha om livet.
När jag sedan läste igenom vad jag skrivit så var det bara töntigt. 
Försöker jag hitta mig själv i ett blogginlägg?
Det trodde jag att jag redan hade gjort.

Vad jag inte har gjort är:
Tagit ner alla julgardiner, städat under Alexis vila (som jag dessutom borde väcka nu), börjat med maten för att vi ska få en mysig fredag, fixat med papper till försäkringskassan, pluggat matte som jag ligger efter med eftersom att lilla damen är sjuk, sminkat mig så att Kristoffer inte ska tröttna på mig å tro att han är ihop med ett lik, vika klart all tvätt, stryka gardiner, leka med Alexis och sååå vidare.

Här sitter jag och försöker förstå varför jag reagerar på olika sätt i mötet med andra människor. Hur många jag trott att jag känt men som jag inte har. Och människor som tror sig känna mig utan att egentligen veta något om mig.
Sådana som förmodligen skulle tro att jag ljuger mest för att jag alltid verkat så jävla glad och rätt på och uppkäftig emellanåt.
Den som inte frågar får aldrig något veta. Eller så öppnar man bara ögonen och ser vad som faktiskt händer…

Annonser

2 thoughts on “En sak i taget.

  1. Det där med att känna någon är inte alltid så lätt. Ibland vet man inte om man ens känner sig själv. Sedan så kan människor ha ett mer eller mindre äkta intresse för att lära känna…

    Kram

Tack för att du har något att säga!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s