Ett kalas som hette duga

I lördags var det ettårskalas (bilder kommer senare). Inte för Alexis för hon är ju numera 1 år och 4 månader. 
Det var kalas i Västerås för hennes fästman. 
Oj vilket kalas. Och vilken tårta och vilket fika. Det tyckte alla gäster som kom på rullande band. 
Eftersom att det tar tre timmar att ta sig till Västerås så fick vi valuta för bensinpengarna kan man säga 😉
Planen var att köra hem samma dag men det var så trevligt på kalaset så vi kunde inte slita oss lika lätt som de andra gästerna.

Frida tyckte att vi skulle sova över, så det gjorde vi. 
På kvällen hade Frida planerat att hon med sin familj plus mor+sambo att de skulle ut och äta. På de stället där de bokat bord var det fullt och därmed skulle inte vi kunnat följa med. Men det var inte svårare än så att vi bytte restaurang så vi kunde följa med.
Det hade inte gjort något om vi stannade i deras hem men trevligare om vi hängde med.
Sagt och gjort. 
I vår tro så skulle ju våra barn somna på promenaden till restaurangen men så var inte fallet. Istället var de med under hela restaurangbesöket, lekte lite i restaurangens lekhörna och höll låda. De var hur trötta som helst men de tänkte dom motbevisa.

På hemvägen, halv tio på kvällen, somnade Wille men Alexis, ja hon lät hela Västerås höra vart hon var för någonstans. Men till slut somnade även hon.
Natten till söndagen är en annan historia. Med en förkyld liten tjej är det inte så lätt alla gånger. En kort sammanfattning är väl att vi gick en runda med vagnen kl halv två på natten… med goda resultat. 

Hem till verkligheten igen med tvätt och träning och både igår och idag har jag lämnat en gråtande Alexis på förskolan. Men jag känner mig ändå lite lugnare idag än igår så jag antar att jag snart är klar med min psykologiska inskolning jag också, likaså Alexis.
Ringde till förskolan igår efter att dottern varit där i en timme och hon hade pusslat, ritat och dylikt så henne gick det ingen nöd på. 
Skönt.

Om en halvtimme ska jag hämta mitt underverk som säkert ligger och sover i sin vagn, som hon brukar nu för tiden när jag hämtar henne.
Jag som kan se förskolan ifrån ett fönster här hemma beskådade fröknar och barn springa in när det kom världens ösregn (tro nu inte att jag sitter som bänkad vid fönstret för att få en liten glimt av Alexis…).
Lär bli en blöt hämtning. Sedan blir det en tur till BVC för en 15 månaders kontroll.
Du som var vaken under inledningen av detta blogginlägg observerade att ungen passerat 16 månader.
Bättre sent än aldrig.

Annonser

3 thoughts on “Ett kalas som hette duga

  1. Ja, då var vi på födelsekalas både du och jag … Visst är det roligt att ha små barn … och oroligt … men nu verkar det ju ha lugnat ner sig både för mor och barn. Alexis vill väl bara ”demonstrera” lite när du lämnar henne 🙂

    Kram på er!

Tack för att du har något att säga!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s