Bestämd tjej

Jag är mamma till en tös som vet vad hon vill och protesterar markant om det inte blir som hon vill. Och ja, jag väljer mina fajter och allt för ofta känns det som att jag ger efter för lätt. Det ska jag väl inte göra, eller? När ska jag börja säga vad som är rätt och fel?

Jag låter henne inte äta kattmaten, så väl funtad är jag. Men som att ge henne en liten extra majskrok då och då, bara för att HON vill. Hon pekar och jag, efter en liten eftertanke, ger = nöjd bebis.

Hon har fått en ännu mer kroppslig kontroll bara på ett par dagar känns det som. Hon ska klättra på allt, upp och ner. Hon kan inte gå. Eller egentligen kan hon det men hon vet inte det själv än. Hon vill gå mest hela tiden (vi håller henne i händerna). Att bli buren är ingen hit då ska hon åla sig ur greppet. Sätter jag henne ner för att jag tycker att hon ska krypa så slänger hon sig bakåt. HON SKA GÅ.
Och vad gör jag då?
Ger efter.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Igår när jag satt på soffkanten så kom hon krypandes, ställde sig upp och började dra i mig. Ville låg vid mina fötter på golvet. Alexis tyckte att Ville (katten) kunde vara ett avstamp och drog upp benet för att trampa på honom och på så vis komma upp till mig. INGEN bra idé. Så jag stoppade henne mitt i trampet. Ville klarade sig, den här gången 😉
Dessutom så försökte hon klättra upp till teven häromdagen. Både jag och Kristoffer var förvånade över hennes egna påfund.

Hon blir 1 år om en vecka. Och bara på några dagar går hon ännu mer ifrån en bebis till ett barn även om de flesta anser att barn blir de inte förrän 1½ år.
När Alexis inte praktiserar som en besserwisser så är hon en mysig tjej som vill krama allt och alla även sina strumpor. Hon tar strumpan ifrån sin fot och lägger den mot kinden och gosar in sig. Igår la hon sitt huvud emot Villes. En liten kärleksgest.
Visst kan hon om hon vill min lilla gullunge.

Annonser

3 thoughts on “Bestämd tjej

  1. Jag tänker att det nog är ganska bra att välja sina strider, både nu och i framtiden. Annars kommer kidsen inte ta en på allvar utan tycker att man bara är tjatig för tjatighetens skull. Inez får göra det mesta som varken är oartigt, farligt eller dumt i längden. T.ex. får hon käka hur många majskrokar hon vill så länge jag inte märker att det går ut över maten men hon får inte äta dem om hon inte sitter stilla.

  2. Att välja sina strider är klokt. Bestämma sig för vad som är viktigt och vad som faktiskt inte spelar så stor roll. Själv är jag övertygad om att barn mår bra av tydliga gränser. Det ingår på något sätt i jobbet som förälder. Dessutom är det många gånger en trygghet för barnen. Det finns någon där som bryr sig. När det fungerar mindre bra i skolan för barn så verkar det ofta brista i gränssättningen. Barnen är kompisar med sina föräldrar och ingen vågar vara riktigt vuxen…

    Men man får inte bli en petig tjatmoster för den sakens skull och man får aldrig glömma bort att slösa med kärleken!

    Jag tror du har ett gott omdöme 😛

Tack för att du har något att säga!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s