Peppar, peppar…

Nattningsprojektet ingicks igår.
Ny blöja, pyjamas, släcka belysning, dra ner persienner, läsa saga.
Sedan så får hon dricka vällingen i sängen å då har hon ännu mindre belysning.
Jag har läst ett nattningstips och det är sitta kvar metoden.
Jag ska sitta nära hennes säng två eller tre kvällar i rad.
Jag får inte prata med henne utan bara vyssja, om hon är ledsen, klappa hennes kind.
Om hon ställer sig upp ska jag inte lägga ner henne (men igår så gjorde jag det några gånger ändå).
Inte allt enligt regelverket.

Hon stod upp, tog sin hand på mitt knä ”mama, mamma, mamama”. Tårarna sprutade. Jag vände bort blick

Alexis 2½ månad

en, grät en skvätt.
Hon satte sig ner, tårar, tårar.
Sedan efter tjugo minuter satt hon i tystnad och tittade på sin snuttefilt. Jag gav henne sin napp varpå hon la sig ner.
Jag satt där i tio minuter efter att hon somnat.

Som jag bävat hela dagen idag då jag ska gå igenom allt det igen. Jag och Kristoffer bestämde att jag tar de tre första nätterna så får han ta sen.
Efter de tre första nätterna så ska stolen stå lite längre bort ifrån sängen. Sedan samma regler som steget innan.
Köra så två nattningar kanske.
Sedan ställer man stolen på andra sidan rummet och sitter där. Om barnet gråter kan jag vyssja men inte klappa osv utan jag ska vara kvar på stolen.
De rekommenderade att läsa en bok under tiden….. Öh.
Nä, det går inte rent känslomässigt om bebisen gråter.

Sista steget är att sitta på andra sidan rummet tills barnet kommit till ro.
Sedan gå ut och kanske fixa lite. Kika in i rummet. Fixa lite, in i rummet.
Tanken är att vänja barnet med lugnt och tryggt bakgrundsljud.

Jag har nu nattat Alexis. Hon var trött. Ungefär lika trött som igår.
Hon drack sin välling lite halvt. Kastade bort den och lite gråtandes  sa hon ”mamma, mamama”
Jag gav henne flaskan igen, hon la sig ner och drack.
När hon tyckte att hon var nöjd la hon sig på mage. Jag fick ge henne nappen.
Och så sov hon …
VA?!

JAPP. Jag satt där i tio minuter medan hon gosade in sig och somnade!

Alltså. Jag vågar inte ens säga något om att jag har lyckats eller om att det inte var så svårt som jag trodde.
Än är inte båten i hamn.

Annonser

2 thoughts on “Peppar, peppar…

  1. Det låter som en bra metod … och lugn för barnet. Men man får nog räkna med bakslag en och annan gång … men det värsta är gjort i alla fall. 🙂 Det är ju jobbigt för en mammas ”nerver” också 🙂

    Kram på er!

Tack för att du har något att säga!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s