I egen säng … igen

Mitt hjärta gråter när min prinsessa gråter.
Hon som så gärna vill sova nära, nära och absolut inte i sin säng fick igår gråta en skvätt när jag gjorde ett tappert försök med fem-minuters-metoden.
Dumma metod eller dumma mig som tror på den?
När vi började med den fungerade den bättre och bättre.
Nu gråter hon annorlunda när jag ska prova på den och kanske har jag valt fel tillfälle att försöka få henne att sova i sin egna säng.

Det har förr inte varit något problem men i någon månad nu har hon inte velat sova där. Hon somnar mellan oss och så bär jag över henne till sin säng.
Några timmar går sedan vaknar hon otröstlig och jag bär över henne. Och så när hon somnat så kan jag chansa å lägga över henne igen.
Många gånger (nästan alla) är det lättare att bara låta henne ligga mellan oss å få sova hela natten.
Jag sover inte bra när hon sover bredvid.

Men jag hatar när hon gråter.

Inatt försökte jag att inte ta upp henne när hon sovit några timmar. Jag klappade henne på kinden, la henne till rätta osv. Försökte att lägga mig själv men hennes gråt fick mig att börja gråta.
Jag försökte stå emot, försökte vänta fem minuter och sedan visa att jag inte försvunnit och vänta fem minuter igen.
Det var plågsamma minuter för jag kände inte igen gråten.
Det skar i mitt modershjärta så hon låg åter mellan oss.

Resten av natten.

Kanske är det för tidigt att vara hård. Jag har just slutat amma så jag förstår att hon vill vara nära. Lika är det på dagen. Hon kan bara somna på mig och ingen annanstans. När jag lägger ner henne för att kunna göra annat så vaknar hon.
Hur gör ni? Har ni några bra tips?
Jag vill att hon ska kunna somna själv i sin säng.
Ska jag köpa hörselkåpor för att kunna köra på fem-minuters-metoden, eller ska jag vänta med att lära henne (återigen) att sova i sin säng om nätterna?

Med henne i mitten så kan jag å Kristoffer inte hålla varandra i händerna som vi brukar när vi ska somna 😉 Det är ju något att sakna också.
När Alexis ligger emot Kristoffer och sover (som hon gör väldigt sällan) så är det klart att han tycker att det är mysigt att ha henne sovande i mitten.
När hon ligger emot honom kan jag absolut inte sova då han till och med kan somna under tiden som jag kör med fem-minuters-metoden.
Tänk om han rullar över henne eller nått.

Åh. Underbara barn, vad ska jag ta mig till?
Jag skulle kunna låta henne ligga där och bara slappna av. Om jag visste att det inte handlade om uppfostran.
Kunna slappna av utan att tankarna far i skallen att det kommer att kosta mig senare istället för att ta itu med det nu.
Och senare kanske det finns ett syskon och då kommer jag ångra att jag inte stod på mig.

Vi får se hur det går.

Annonser

4 thoughts on “I egen säng … igen

  1. Inte är det lätt att vara principfast när barnen gråter och det skär i hjärtat. För egen del var jag livrädd för att hamna över barnen så bara det gjorde det omöjligt att ha dem mellan oss. Vi provade alla metoder från att somna i vagn till femminutersmetoden. Äldsta fröken var hopplös och bäst fungerade köksfläktens bakgrundsljud eller dammsugaren. Men det fanns gränser för vad man orkade mitt i natten. Prova er fram är mitt tips.

    Kram

  2. Jag vet hur jobbigt det är, vi har det så med Elsa om dagarna, nätterna går på något konstigt sätt bra! Fast jag har henne i famnen, låter henne sova där och hoppas att det bara är en fas, har inte hjärta att neka henne då hon klanske just nu bara behöver trygghet =/ Så svårt, jag vet! Kämpa på bara! KRAMAR!

  3. Tack för att ni kom på dopet! Betyder mycket för mig och mitt bihang. 😉
    Var roligt att få se er även om vi inte han prata allt för mycket. Men snart så drar vi en repa till Bollnäs och hänger! Ska bli kul!

    Kan det inte bara vara att hon går igenom en fas nu? Där jag brukar läsa om de olika faserna stod detta och det kanske kan stämma in? Hoppas ni får ordning på det iaf. Så ni sover sött alla i familjen.

    9 månader:
    Separationsfasen, det absolut jobbigaste språnget under barnets första år. Barnet klänger otroligt mycket, sover dåligt, äter dåligt, kan bli ilsk och gnällig och frustrationen är stor hos både vuxna och barn. Det är nu som det händer mest saker, många barn är otroligt frustrerade precis innan de lär sig krypa och när de bemästrar den konsten kommer nästa sak… mamma är inte samma individ som barnet! Barnet kan bli oroligt, speciellt vid insomning och under sömnen, och vaknar till flera gånger för att kolla så mamma finns kvar.
    Vid den här åldern har barnet sin första förälskelse, i mamma och pappa. Att få små kärleksbett, nyp, luggningar är inte ovanligt. Inte heller att få ett barn som verkar sitta fast på en som ett plåster. Ingen annan duger än mamma (och/eller pappa).
    Nu börjar det första ursinniga ilskan visa sig, barnet testar ”kärleken”. Jag hörde på TV4 Nyhetsmorgon när Louise Hallin var där och pratade om trots att barn trotsar den det älskar! Smickrande javisst, men när man sitter där med femtioelfte bitmärket på axeln eller har en 2-åring som bara vrålar åt en, då är det lätt att glömma en sådan sak. En regel är att ju tryggare barnet är i sin kärlek, desto mer omöjligt är det. Ta nu inte för givet att din stillsamma, medgörliga 9 månaders inte älskar dig, just ditt barn har kanske inte behov av att uttrycka sig på det viset.
    Nu under den här fasen är det bra om man kan hålla rutiner och en smått tråkig vardag för barnet. Planera helst inga flyttar eller större omändringar i barnets liv under den här perioden. Ju mer barnet kan koncentrera sig på sin egen omändring desto bättre. Att vara en obstinat bebis behövs för vidare utveckling, om nu ditt barn har behov av det. Många barn går igenom även den här fasen med små ”symtom”

    • Ja. Då hinner vi snacka mer medan ungarna hånglar haha.

      Det låter delvis som något hon går igenom. Kanske är lönlöst att låta henne sova i egen säng igen, just nu. Hon var så duktig förut men nu duger inget annat än närheten.
      Känner mig så elak när jag lägger ner henne i sin säng å hon börjar gråta å gråter hur länge som helst.
      Usch. Hoppas det bara är en fas för i sådana fall kan jag pusta ut.

Tack för att du har något att säga!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s