Farsan gästbloggar!

En liten omväxling här på bloggen, nu när det är farsdag och allt.
Denna gång är det ingen mindre än mig, Kristoffer, som fått äran att skriva ett blogginlägg.

Av uppmaning av min kära sambo, skall jag försöka författa ett inlägg om hur det är att vara pappa. Hur livet är som pappa, förändringar i vardagen och lite smått & blandat.

Det är verkligen en helt fantastisk upplevelse att få vara förälder.
Något som jag aldrig kunnat tänka mig innan..
Hela graviditeten var en lång väntan på att vårt barn skulle komma ut till världen. 9 långa månader, och några extra dagar …
Vid ultraljudet fick vi se vår bebis för första gången. En magisk känsla att få se barnet röra på sig där inne. Och hur bebisen sedan växte och växte för var dag som gick.

När det väl var dags för Alexis ankomst till världen så försökte jag vara sansad och lugn. För jag visste inte hur det skulle bli, hur jag skulle reagera. Man kan planera och ordna med så pass mycket, men så blir allt annorlunda ändå.
Innan Alexis kom gick jag och funderade på hur jag skulle reagera där på förlossningen.
Jag som annars är känslig för blod, skulle jag klara av hela förlossning?
Skulle jag vara så nervös att jag till slut svimmar?
Kommer jag, som pappa, direkt känna att det är MITT barn? Mitt älskade lilla barn.

Alla dessa tankar, oro och nervositet. Allt försvann kl 15.03 den 19:e April 2011.
Då kom vår älskade och vackra flicka. Hon fick namnet Alexis.
På bara några minuter försvann all nervositet och tankar om hur man skulle känna sig inför sitt eget lilla barn.
Det brast verkligen för mig när Therese fick ta i för glatta livet för att få ut Alexis.
Och när hon äntligen kom ut … Vad skall man säga … Helt fantastiskt och underbart.

Omställningen i vardagen var nog som förväntat. Få ta dagen som den kommer, och anpassa sig allt efter livets gång. Jag och Therese försöker nog mer se det hela med lösningar på allting. Medan en del, tyvärr, kan tycka att det är ”slutet av sitt eget liv”.
Vissa klagar på hur mycket de går miste om och att de inte kan göra vissa saker nu på grund av att de har barn.

Allt för många ser det negativa och hinder. Vi, alla, föräldrar måste istället hitta lösningar.
Många vill säkert resa utomlands och uppleva saker. Det vill jag med men dessa upplevelser vill jag nu uppleva tillsammans med min familj.

Ord kan nog ej beskriva hur mycket jag älskar min familj; mitt barn och Therese.
De är mitt allt.
Min kärlek och mitt liv.

Nu när vi äntligen har ett underbart barn så förstår jag att föräldrar verkligen får mersmak.
Jag skall sträva efter att vara en bra pappa, och anpassa mig i min roll.
Och jag kommer alltid att sträva efter något så länge jag lever.
Att min dotter skall må bra, växa upp och få se hela världen som ligger för hennes fötter.

Jag är en stolt pappa till vår lilla Alexis som just nu sover sött, och pappa vakar över dig med ära.

/Kristoffer.

Annonser

7 thoughts on “Farsan gästbloggar!

  1. Jag måste erkänna att jag blev väldigt rörd när jag läste din fina berättelse hur det är att bli och vara pappa till Alexis. Det är inte många män … vad jag vet eller har läst … som har skrivit om sin upplevelse att … att ”vänta barn” och stå ”bredvid” och kanske inte kunna göra mer än ”hålla handen” och torka pannan när det är så dags … och om sin otroliga kärlek till sitt barn och sin lilla familj.

    Jag brukar alltid ge Turez en kram … det får du också förstås …en stor …

    KRAM

    • Kristoffer tackar och bockar för kommentaren. Han har väntat ihärdigt på vad läsarna skulle tycka.
      Han började skriva hur mycket som helst och märkte att ingen kommer orka att läsa. Så han skalade av lite.
      Han hade en egen blogg förut men han tycker själv att han aldrig har tid med det så han får väl titta in här då och då.
      Kul omväxling tycker jag.
      Kram tillbaks, från oss bägge, eller alla tre…fyra

  2. Vilken fin berättelse vi fick ta del av så här på Fars dag! Det var intressant att läsa en pappas syn på saken också. Jag känner på mig att du är en väldigt bra pappa!

  3. Fint skrivet. Jag blev alldeles rörd.

    Håller med om att de här niomånaderna är en evig väntan. Och tiden går så saaaaakta!!!!

    Det där om att det finns personer som anser att livet tar slut har jag också hört från folk som inte har barn. Men det tror jag bara är sånt som kommer från sådanna som inte är redo att bli föräldrar. När man väl är redo så är det inget i världen som gör att man skulle VILJA att livet utan barn existerar. Jag känner bara ”åh, vad jag är klar med det där!”
    Och precis som du skriver så är det ju inte som om livet stannar bara för att barnet kommer. Visst blir det annorlunda, men man anpassar det och man fortsätter leva, fast med så mycket mer.

    Ha det fint!
    /Stephanie

  4. Åh så fint du beskrev att bli förälder, du kommer att bli en bra pappa. Jag är STOLT över dej Älskar dej ♥ STOR KRAM från mamma

  5. Här sitter jag och gråter över dina vackra ömma ord om faderskap och din familj. Fortsätt att tänka på samma sätt genom åren så kommer er familj att växa och må bra tillsammans, det är en
    resa som aldrig kommer att ta slut för ungar blir man liksom aldrig av med, tack och lov.

    Mina är vuxna nu och ett barnbarn har jag fått och det du är något helt fantastiskt slår det mesta jag har varit med om i livet. En dag sitter du som mig och nickar och låter tårarna rinna när du läser en ung man eller kvinnas ord om sin nya livsuppgift, den dagen hoppas jag att du kan vara lika stolt över dig själv och det du har gjort för din dotter på er gemensamma resa.
    Stor Kram

Tack för att du har något att säga!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s