520 gram.

520 gram viktuppgång skulle få en modell att flippa ut, gå till närmaste toalett å att spy.
Men när det gäller mitt barn så var det andra toner. Jublande toner.
Alexis gick upp 520 gram på trettondagar. Väldigt bra. Gröten gör underverk.
Gröt och lunchpuréer.
Det är bara till att fortsätta på samma spår. Snart har jag väl världens fetaste baby istället.
Nä, nu ska vi inte överdriva. Så mycket övergöder jag inte mitt barn. Hon får det hon behöver.
Jag ska försöka dra ner på amningen. Den ska ju ta slut någon gång och jag längtar tills det är över.
Inte ha en amningsbh utan mina vanliga. Slippa ha amningsvänliga tröjor på mig.
Jag kommer självklart sakna den närhet som ges genom amning men vi får kramas massvis istället.
Jag tänker dra ner på morgonamningen och kvällsamningen sist.
Det är då hon är som snuttigast. Det blir mindre känslosam avvänjning för henne OCH mina bröst.

Jag är som sagt i banorna att avrunda amningen för den här gången vilket får mig att tänka på amningsperioden som gått. Inte en enda mjölkstockning. Inte mer än när mjölken rann till. Är jag lyckligt lottad eller har jag bara haft lagom med mjölk?
Peppar, peppar ta i trä för att det ska vara lika nästa graviditet. Jag hoppas att allt kommer vara likadant vid nästa graviditet, att allt kommer vara minst lika bra.
Att den bebisen blir lika bedårande lugn och harmonisk som vår Alexis har varit och är fortfarande. Älskade lilla unge. Men det återstår att se.

Vi får säkert en gnällig liten krabat nästa gång. Bara för att. Bara för att allt inte kan rulla på, jämt. Men det återstår att se när det blir, när den dagen har kommit.

Hon brukar vara den som väcker mig på morgonen med sitt bubblande. Men idag vaknade jag före henne. Jag låg och betraktade henne och insåg just att det är mitt barn. Vårt barn.
Vi har skapat den där varelsen som är sin alldeles egen person. Hon växer till sig och har en enorm personlighet, redan. Den kommer fram mer och mer.
Hon är en glad liten skit som tycker om mycket bus. Och om du frågar mig så kommer hon nog bli en sångerska. Hon kan verkligen använda rösten när hon ”pratar”.
Ibland skrikpratar hon. Vi hör inte vad vi tänker här hemma. Och så skrattar hon efter det, när hon märker vad hon kan göra med sina stämband.

Visst kan jag vara irriterad när jag verkligen vill höra vad Kristoffer säger. Men absolut inte allvarligt irriterad. Nä. Jag älskar att höra hennes lovsång till mig 😉
Jag får helt enkelt bara be henne att viska en liten stund.

Oj. Nu hör jag någon som bubblar i sovrummet.
Sångerskan har vaknat och vill ha puré.

Annonser

5 thoughts on “520 gram.

  1. Det var en viktuppgång som hette duga! Men också skönt att hon lagt på sig för då slipper ni oroa er. Vet inte om ni gjort det men lite kan man alltid fundera…

    Kram

    • Lite oroade vi oss men som BVC-sköterskan sa ”om hon inte gått upp någonting nu, då vet jag inte vad vi ska göra”.
      Men allt matande gav resultat och nu är vi där vi ska vara 🙂

Tack för att du har något att säga!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s