Jag äger mitt eget liv

När jag verkligen tänker efter hur jag mådde innan och precis i början av mitt och Kristoffers förhållande så förstår jag verkligen inte att han orkade.
Orkade med ett vrak som legat på havets botten med endast ett par luftbubblor kvar.
Luftbubblor som höll mig uppe. Han blåste liv i havet och nu gungar det hej vilt och livet leker.
Jag lärde mig att det är JAG som är kaptenen på båten och att jag fan inte ska låta någon annan styra över min pärla som kallas liv.
När jag läser texter som jag skrev då, i de mörkaste av tider, så känns det mer avlägset än någonsin. Men känslan kommer tillbaks direkt.
Jag vet hur det är att inte vilja leva i denna orättvisa värd, men jag har alltid haft huvudet på ett någorlunda skaft och aldrig valt bort livet.
Jag har inte haft en vanlig tonårskris. Samtidigt som jag skulle hitta vem jag var här på jorden fick jag tampas med hjärnspöken ifrån förr. Jag undviker sådant som kan ge dom liv igen men vissa är vardagliga ting och svåra att undvika men de har jag lärt mig att leva med.
I alla fall nästan. Tiden läker alla sår? Jag vet inte om de är läkta än men de har en stark skorpa på.
Och det är helt okej för mig att det är så. Jag vet vem jag är, hur jag känner och hur jag vill ha det.
I livet går det upp och ned, men jag ska aldrig tillåta det att gå så långt som förut. Men jag visste inte bättre.
Det är inte många som vet vad jag gick å bar på, hur mina tankar gick, hur jag kände efter allt som var förr ( som inte kan nämnas, inte kan pratas om ).
Alla inblandade vet men massvis blundade. Lämnade ett gäng ungar åt sitt öde. En mer än den andra.
Men vart är vi nu? Vi trasiga ungar är bra ungar, alla vuxna, med bra värderingar som vet vad livet handlar om.
Att livet kan göra ont.
Det är mycket som fortfarande bör bearbetas och pratas om, vi vuxna emellan men det är inget vi orkar, inte nu. Vi måste ta oss upp lite till.
Låta skorpan ändra färg, acceptera men aldrig förlåta.

Annonser

2 thoughts on “Jag äger mitt eget liv

  1. Så fint du beskriver det och så himla eftertänksamt och klokt! Trots det svåra. Du har verkligen gjort en rejäl vandring. Tror du blir och är en mycket förträfflig mamma själv.

    Kram

Tack för att du har något att säga!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s