I badkaret finns ingen smärta!

Helgen har varit allt annan än lugn.
I fredags lade jag märke till att jag drabbats av mer och mer sammandragningar. Under natten kom värkar som påföljd. Jag vände och vred på mig, Kristoffer sov fram till ett. Sedan märkte han att jag låg där och kved. De kom tätt ganska snabbt. När jag gick på toa fattade jag att slemproppen hade släppt.
Efter några timmar bestämde vi oss för att ringa förlossningsavdelningen för rådfrågning. Jag har 10 mil till BB så jag kan inte ligga och vänta in i det sista.
Hon tyckte att jag kunde väl duscha lite, ta det lite lugnt och sedan komma in. Klockan var då fyra på morgonen.

Efter samtalet gjorde jag som hon sa, men sedan ringde vi taxi och åkte in till sjukhuset. Klockan sex anlände vi dit. Fick två fingrar uppstoppade i ”det ljuvliga”. Hon konstaterade att livmodertappen öppnats ca två cm. Den ska vara öppen i fyra.
Då anser man att förlossningen är på gång. Det är då jag ska öppnas tio cm och sedan kommer ungen.

Hon kopplade upp mig till en maskin jag ej minns namnet på för att mäta kurvan för min smärta och barnets hjärtslag.
Låg obekvämt i över en timme men sedan var det ur världen.

Barnmorskan försvann en stund dvs en timme. Sen kom hon tillbaks och berättade att vi skulle få gå in i ett vilorum där jag skulle få lite piller för sovhjälp då jag inte sovit under så många timmar. Det kunde även vara lösningen på att förlossningen skulle sätta fart.
Vilan var skön och varade i några timmar. Fick lunch (klockan halv ett på dan) och sedan vänta på min barnmorska som hjälpte en lycklig kvinna att krysta. Kristoffer gick iväg för att få i sig mat och under den tiden hade barnmorskan varit inne hos mig, lyssnat på bebisens hjärtljud och snabbt konstaterat att vi nog får åka hem igen då mina värkar upphört.

Sagt och gjort, när Kristoffer var tillbaks så åkte vi hem (efter en mjukglass på stan).
Mina värkar kom tillbaks så sakteliga under kvällen.
Natten till idag (söndag) satt inte värkarna i lika länge men gjorde desto ondare. Jag kunde sova periodvis mellan värkarna.
Jag var inte så pigg när det väl vankades uppstigning klockan åtta. Orkade inte ligga där längre och plågas. Jag längtade mer än någonsin efter att duscha.

Men tog ett bad. Och det var de mest ljuvliga bad. Av flera skäl. Det ena för hygienens skull. Det är inte ett dugg sexigt med slem mellan benen hela tiden. Värkarna existerade även när jag badade men blev milda. Hade jag fått bestämma hade jag legat där hela dagen.
Kristoffer hämtade dricka åt mig och erbjöd frukost. Frukost i badkaret?! Det måste vara något nytt. Men jag tackade nej då jag säkert skulle tappa mackorna i vattnet. Så medan han gjorde ordning frukost vid bordet så fräschade jag till mig och klev ur det underbara badet (jag förstår verkligen varför det finns badkar på BB).

Det var perfekt att ligga i badet en stund och sedan upp till en kopp kaffe och mackor.
Värkarna har fortsatt hela dagen. Oregelbundet men ont. Ibland mycket värre än andra gånger och jag önskar att de kunde bli regelbundna, täta och hålla i längre så att jag hade skäl att åka de härliga tio milen till BB. Bestämmer vi oss för att åka in igen och de vill skicka hem oss tänker jag kräva en igångsättning. Varför vänta? BF + 5 idag. Det är ingen idé att vänta, ungen är ju fysiskt redo.

Jag hittade en liten lösning, förutom att bada, som gjorde värkarna lättare att ta sig igenom och det är att vara uppe och gå under en värk. Det gör då ont fortfarande men det är liksom lite, lite lättare. Så de har jag ägnat mig med idag.
Att gå runt, runt i lägenheten. Vi bestämde oss för att, om jag ändå skulle gå runt som en dåre, kunde vi lika gärna städa här hemma. Det var planerat i helgen men det har som sagt kommit annat i vägen. Men nu är det fint här hemma.


Så välkommen du lilla bebis, till vår enkla boning!

Annonser

12 thoughts on “I badkaret finns ingen smärta!

  1. Rackarns sån luring men det kan vara så där, för mig satte det igång men la av fick väntade några dagar till, men sen så blev det full fart.
    Nu är du på gång iallafall … tänker på dig.
    Kram

  2. Vad spännande! Det har ju hänt massor! Men vilken liten lurifax till bebis. Jag tycker 10 mil borde vara skäl nog till en igångsättning, men skulle du åka in igen och det stannar av så är du säkert tillräckligt öppen också för att det inte ska vara några problem. Kanske räcker med att ta hinnorna då?

  3. Lycka till! För nu har du kanske redan åkte de där 10 milen än en gång … och skicka tillbaka dig igen det kan de väl bara inte göra. Vad skönt med badet och att du fick lite lindring. Åååh vad det skall bli spännande …

    En riktig liten lurig April-knatte blir det i alla fall …

    Kram!

  4. GRATTIS Therese och Kristoffer till en liten tjej, farmors första tjej åh så roligt. Lycko kramar till er familj från farmor

    • Taack så mycket.
      Tack alla för gratulationerna!

      Underbart med barn, visst? 😀
      Även om jag är trött och blir frustrerad när hon är grinig men jag ska bli en stålmorsa.

Tack för att du har något att säga!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s