Att ta det lugnt

Det här med orken har inte blivit så mycket bättre och det har jag insett nu.
Jag kan inte röra mig en längre tid utan att det gör ont. Därför blir jag hemma ifrån skolan denna veckan. Eller åtminstone tills jag känner att jag orkar ta mig dit och att jag klarar av det som krävs av mig i skolan + att ta mig hem.
Här hemma ligger jag mest i sängen eller i soffan. Beroende på vart jag orkar ta mig.

Jag har inte klagat på  min graviditet sedan i början av den då det ständigt återkommande illamåendet hägrade. Jag känner nu att jag får klaga. I alla fall lite. Det är Litterär soaré i skolan imorgon. En tillställning som det pratats om sedan jag började på Skrivarlinjen. Där läses våra alster upp. Åhörarna är allmänheten. Jag har sett fram emot den, även om det säkert skulle råda lite rampfeber. Läsa upp mina texter inför andra än den trygga zonen i klassrummet. Nu får mina modiga klasskamrater klara av den kvällen själva. Lika gärna som jag ville läsa upp mina texter så ville jag höra deras (även om jag hört dem förut). Se publikens reaktioner.

Nu får jag istället vara hemma. Visualisera hur de har det i skolan, inse mina begränsningar, lyssna på min kropp. Jag har snart gått 39 fulla veckor. Det är kanske inte så konstigt att jag har ont i de nedre regionerna då. Jag tycker att jag absolut varit lyckligt lottad som ändå kunnat hålla uppe ett bra tempo och inte missat mycket av skolan. Visst, det har varit jobbigt och tufft men inget jag inte känner att jag klarat av.

Nu råder det absolut vila. Men mitt inre vill ut och gå i det fina vädret. Det var fint väder i helgen. Det regnade och regnade lite till. Bort med snön! Idag är det sol. Perfekt promenadväder. Därför längtar jag tills vårt lilla knyte kommit till världen och alla barnvagnspromenader kan börja (min ork kommer tillbaks då, inbillar jag mig). Jag längtar efter att kunna börja träna igen, känna att jag äger min egen kropp.
Dela livet med en till familjemedlem. Jag hoppas att det är lika underbart som jag tror att få barn. Småbarnsåldern sägs tära på ett förhållande och en själv. Jag ska se till att vi klarar det ändå, det gör vi tillsammans. För då är vi oslagbara.

Annonser

7 thoughts on “Att ta det lugnt

  1. Passa på att vila så mycket du kan 🙂
    Du behöver all ork du kan få då bebisen kommit.
    Även om du har ont och är trött så hoppas jag allt är bra med dig/er. Bara några dagar kvar<3.

    KRAM

    • Även om jag är trött och har ont så är det bra. Jag är trött och har ont av en anledning och den anledningen är en bra anledning 🙂
      Hoppas du och din familj har kommit till rätta efter den nya lilla bebisen i familjen 🙂
      Kram

      • Ja huja det är en riktigt bra anledning och den finaste anledning man kan få :). Nu har vi börjat komma till rätta jag stod för första gången upp och diskade all disk utan att sitta 🙂 Det kändes som ett enormt framsteg :). Lilleman är förkyld men får hoppas det snart går över 😀
        Det närmar sig med storsteg till 13:e 😀 ❤
        Kram

  2. Bra att du lyssnar till din kropp och vilar … Precis som Mickis säger här ovan behöver du alla krafter och ork sedan … Och det ääär roligt och härligt och alldeles underbart att äntligen få sitt barn men det är OCKSÅ jobbigt och ibland är man så trött så …

    Men mest är det härligt … och du och Kristoffer kommer att klara det finfint. Ni verkar båda så himla mogna och klarsynta.

    Kram på er alla tre ! … alla fyra menar jag … får ju inte glömma Ville

    • Jag insåg att jag var tvungen till det. Det går inte att köra i 110 hela tiden.
      Jag känner nu att det är himla härligt att ta det lugnt. Jag tjänar på det.
      Snart är det nedsläpp och då är det nya utmaningar som väntar!
      Längtar.
      Kram

  3. Jag har också funderat på hur jag kommer tänka och se på min kropp efter förlossningen. Just nu känns ju inte tanken så lockande med en mage som i mina ögon troligtvis kommer hänga till knäna med några bristningar på höfterna. Men vad jag har hört så förändras bilden rätt mycket av ens kropp när man fött barn, just för att man ser på kroppen som något annat än att den ska vara snygg. Man ser den mer som ett redskap som har klarat av att bära ett barn i nio månader och sedan föda det.

    Det där med förvärkar har jag egentligen inte så stor koll på. Jag har förstått det som såhär av bm: att när det gör ont i magen som mensvärk eller om det gör ont i ryggslutet i ett oregelbundet mönster så är det förvärkar. Tydligen något som förbereder kroppen för förlossning men alla känner inte detta. Har en kompis som inte kände av något och helt plötsligt gick vattnet och fyra timmar senare hade hon sin lilla flicka.
    Skickar med en länk där det stod lite om det hela.

    N u är det inte långt kvar egentligen även om varje dag kommer kännas som en hel vecka. Jag hoppas verkligen att ingen av oss slipper gå över tiden.

    http://www.growingpeople.se/templates/Page.aspx?id=5413&del=2

Tack för att du har något att säga!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s