Ett privilegium

Det börjar dra ihop sig. 10 veckor kvar.
Idag har vi gått 30 fulla veckor och det mina vänner, känns overkligt. Tiden har onekligen gått fort och att de nu endast återstår 10 veckor har fått mig att tänka efter. Det sägs att det är dags att planera och förbereda sig inför förlossningen. Hur kan jag planera en förlossning? Är det om jag vill ha smärtstillande, akupunktur eller vadå? Jag vet inte vad jag vill. Hur ska jag kunna veta det? Jag ska ta upp lite av de sakerna med min barnmorska nästa gång jag är där.

Mycket att tänka på innan barnet är fött. Jag har en försäkring som täcker olika otäckheter som kan hända före, under och efter förlossningen. Känner att det är viktigt. Barnvagn, skötbord, spjälsäng, kläder, blöjor m.m det är så mycket och ändå har vi säkert inte tänkt på allt. Vi har tex inte köpt några utekläder till det lilla knytet. Den måste ju ha något varmare när vi är ute. Bebisen föds på våren och behöver ingen vinterjacka precis, men ingen vill frysa.

Något som kommit i skymundan är bilbarnstolen, den måste vi räkna med. Men allt inhandlas inom sinom tid. Vi ska åka till Gävle och kolla läget i slutet av denna månaden skulle jag tro.

Det är mycket andra tankar än bara det praktiska. Frågeställningar om hur jag kommer bli som mamma, hur Kristoffer kommer vara som pappa. Hur vi kommer sköta uppfostran. Finns det rätt och fel eller ska vi bara följa vår magkänsla och våra hjärtan? Vi har egna erfarenheter av hur vi uppfostrades och känner hur vi vill göra och hur vi absolut inte ska göra. Egentligen kommer det nog av sig självt. Jag tänker inte sträva efter perfektion. Jag kommer sträva efter kärlek och trygghet.

10 veckor kvar. Jag ska ligga på ett förlossningsbord och trycka fram en bebis. Det lilla knytet som bunkar och rullar där inne i magen. Hon/han ska komma ut. Ingenting kommer bli som vanligt. Jag kan nog inte riktigt förstå hur annorlunda det kommer bli. En till i familjen. Spontaniteten är över men livet, det kommer bara ha börjat. Vi ska ha ett eget barn, en ny familj. Ett eget barn, ett stort ansvar men mycket kärlek. En spännande tid framför oss och för resten av livet. Det är ett privilegium att kunna få egna barn. Det är inget någon ska ta för givet.

Annonser

2 thoughts on “Ett privilegium

  1. Någonting som i alla fall jag har på känn … och det är att du kommer att bli en alldeles fantastisk mamma. Det märks på hur du resonerar … Ingenting kan gå fel om det bara finns kärlek och trygghet för det lilla knytet. Och om du går på magkänslan och med hjärtat … som du sa så. Och så massor av tålamod förstås. Du skriver så … så att jag riktigt kommer ihåg hur det kändes inför mitt första barn … innan det var fött, den där sista otåliga väntan.

    Massor av kramar!

  2. Oj bara tio veckor kvar. Galet fort det har gått. Men jag tror du kommer få innan tio veckor har gått ska du se. Hehe.
    Har ni fått hem vagnen än?
    Ha det bra och ta hand om varandra! 🙂

Tack för att du har något att säga!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s