Att släppa taget

Har jag egentligen något vettigt att delge er idag?
Svaret blir  nog nej på den frågan. Brukar jag ens ha något vettigt?
Kanske inte så ofta. Så varför undrar jag det egentligen.
Igår var det ( som det alltid är på onsdagar ) skrivardag hemma. Denna gång var temat sagor. Något som vi kommer bearbeta nu ett tag framöver. Jag gjorde en saga som jag döpte till Den främmande kaninen. När den är responsad, nästa vecka, så lägger jag upp den här på bloggen. Något mer som kommer upp på bloggen är andra texter som fortfarande bara existerar i mitt kollegeblock. Jag har tänkt det hur länge som helst, men nu är det väl dags? Det blir däremot i helgen… Vågar jag lova.

Förkylning i tre dar nu. Men idag känns det ändå lättare. Som att det släpper. Det är ingen lätt kombination, graviditet och förkylning. Eller inget är väl lätt under en graviditet, egentligen. Inte så som jag upplever det. Ändå är jag glad över att vara lyckligt lottad å inte ha så mycket problem… än. Magen växer så det knakar och det är nu det ska braka loss på riktigt. Vi har gått 27 fulla veckor och en dag. Det ni.

Sitter å väntar på maten som är i ugnen. Jag väntar så snällt på att den ska bli klar. Klockan är tjugo i sju = sen middag. JAG ÄR HUNGRIG. Vi hämtade ut ett paket med massa nya gardiner på posten idag. Posten som även ligger vid ICA. Vi gick inte in på ica, för det var ju inget vi behövde. Vi pysslade lite med gardinerna när vi kom hem och när vi väl skulle igång med maten och kikade i receptet så hade vi ett par ingredienser som behövde inhandlas. Vi åkte tillbaks och nu, äntligen är maten snart serverad.
Det blir Maritas kycklingfilé, ett recept ifrån matklubben.se
För att se receptet måste du bli medlem, men det är snabbt gjort och jag bara vet att ni kommer hitta andra recept där som kommer bli era nya favoriter 🙂

Jag har börjat inse att jag orkar göra mindre. Jag som vill göra så mycket, men jag känner ju att det tar emot. Orken hänger inte med i samma tempo, jag är klumpigare, känsligare. Kanske gnälligare? Det kan jag bara fråga min sambo om, det är han som får dras med mig. Jag stör mig på att inte orka, att vara klumpig. Men det är bara till att stå ut, misstänker jag. Det är inte särskilt kul. Och jag måste försöka överlåta lite av allt jag gör, tex i hemmet, åt Kristoffer. Även om jag är petig, pedant som vill ha det gjort på ett visst sätt. Jag får försöka lägga det åt sidan och överlåta det åt honom. Be honom göra något som jag annars brukar göra, just för att jag inte orkar. För att ryggen för ont, fötterna bultar, skallen snurrar eller nått. Inte många veckor kvar av graviditeten och kämpigare blir det.
Nästan börjat bli jobbigt att ta sig i och ur bilen. Blä.

Nä, nu ska jag inte sitta här å gnälla. Det är ett underbart, sprattligt litet liv jag går och bär på.

Annonser

2 thoughts on “Att släppa taget

  1. Håll ut! Man vänjer sig vid att det tjocknar till ordentligt. Men visst, någon balettdansös var man väl inte 😉

    Fördelen vid första graviditeten är i alla fall att det finns inte andra barn som kräver ens tid och uppmärksamhet.

    Kram

  2. Vad spännande det skall bli att läsa mer av vad du skrivit framöver. Jag ser särskilt fram emot sagan som jag kanske kan läsa för mina yngsta barnbarn … Massor av kramar till ”klumpedunsan” (jag menar det snällt skall du veta!)

    Kramar!

Tack för att du har något att säga!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s