Tack 2010, välkommen 2011.

Då har ett helt år gått… igen.
Det är så jag vill börja min summering av 2010.

Januari var inte den roligaste månaden för mig. Den 23 januari fick jag missfall med vad som skulle bli ett augustibarn, vårt första. Samtidigt så var mitt och Kristoffers förhållande i blåsväder. Men som alltid, fixade vi det. Kärleken övervinner allt. Han var ett otroligt stöd för mig efter missfallet. Även de som visste om att vi hade varit med barn fanns där. Trots allt stöd så tog det ett par månader innan jag var tillbaks på banan. Jag mådde inte bra. Jag såg upp till Kristoffer som orkade ta sig till jobbet. Jag grävde ner mig under täcket.

Jag började som elevassistent men det var en kortvarig karriär då de behandlade mig, praktikanten, som om jag var utbildad psykolog. Samtidigt ( i mars ) började jag ta mitt körkort. Jag var riktigt peppad och sög åt mig all kunskap som en svamp. Jag ville verkligen fixa allt på första försöket. Månaderna gick och jag kämpade på. Gick på företagarskolan ( ett projekt via arbetsförmedlingen som skulle hjälpa ungdomar ut i jobb ) som blev mitt tidsfördriv på dagarna.
I början av sommaren så skrev jag teorin för mitt körkort och kort därefter körde jag upp. Jag satte allt på första försöket och ingen var gladare än jag. Då hade jag börjat jobba på campingen för tredje sommaren i rad. Min chef ringde och sa grattis, plus arbetskamrater. Dagen efter blev jag ägare till vår Pärla, en Skoda Octavia nollfemma.

Jag var inneboende hos Frida den tiden jag jobbade på campingen och det funkade fint. Jag saknade att vara hemma med Kristoffer och Ville. Bara vara hemma. Det blev intensiva jobbveckor, men det resulterade i pengar.
Den 23 juli åkte vi ( Jag, Kristoffer, Frida och hennes kille) till Nordingrå för att bo på spökpensionat. Namnet på pensionatet är Körningsgården. Det blev inga spökupplevelser. Vi var ju inte enbart där för att få bevisat för oss att spöken finns utan för att njuta av höga kustens vackra natur. Det var en härlig helg. Bra väder och gott sällskap.

I början av augusti märkte jag att min mens var sen. Jag hade det på känn. Det kändes i hela kroppen men jag kunde inte tro att det var sant. När jag var på hemmaplan igen så kissade jag på en sticka och ja, jag var gravid igen. Lyckan var total men samtidigt lite tryckt. Skulle det vara vår tur nu? Så många frågor i huvudet. Vi gjorde ett test till – som visade samma sak. Det var bara till att inse. Vi hade lyckats igen.

I augusti började jag även på skrivarlinjen på folkhögskolan här i Bollnäs. Jag kände direkt att det var min rätta plats. Jag gjorde något för mig själv. Det visade sig att jag hade en rolig och bra klass. Alla i olika åldrar.
Lärorikt.

Månaderna gick. Graviditeten fortskred. De första tre månaderna mådde jag pyton, sedan blev det bättre. Jag kunde fokusera på annat än mitt illamående.
Barnmorskan sa att det är ett gott tecken att jag mår illa, för då är hormonerna igång i kroppen. Jag försökte glädjas åt mitt illamående men det är väl inte alltid det lättaste.

Nu är det 25 veckors sedan vi fick reda på att vi var gravida, och vi är det fortfarande. Det är helt underbart att känna den lilla sparka. Jag har haft mardrömmar, senast igår natt, om att jag har mist det lilla liv jag går och bär på. Det har varit omtumlande och jag kommer nog inte förstå att vi verkligen ska få en bebis förens barnet är ute.

Barnmorskan på ultraljudet tyckte sig se att det är en liten flicka som vi väntar. Jag bryr mig bara om att bebisen är frisk.
Det är ett privilegium att kunna få barn.
Kristoffer undrade vad vi ska göra om bebisen är ful. Hur han nu kan tro att den kan bli ful när den har mig som morsa. Det är väl ingen förälder som tycker att sina barn är fula.

Va insnöad jag blev på gravidsnack.
Nästa års sammanfattning kommer nog mest innehålla barn, blöjor och reflektioner kring det. Innan bebisen är ute blir det att plugga lite till på skrivarlinjen. Bara njuta av den tid som råder nu, när vi än inte är föräldrar.
Det har varit en berg och dalbana, hela året. Ett lärorikt sådant och jag ångrar ingenting, allt har en mening.
Jag har nog aldrig längtat så mycket efter ett år som jag längtar efter 2011!
Jag välkomnar det nya året!

Tack alla för det gångna året, ni har alla varit en pusselbit i mitt liv som jag inte kan vara utan. Då raserar hela pusslet.
Gott nytt år till er! Hoppas ni får en fin nyårsafton och en bra början på året!

KRAM / Turez

Annonser

4 thoughts on “Tack 2010, välkommen 2011.

  1. Ett omtumlande år känslomässigt för er båda. 2011 lär bli väldigt spännade dessutom! Så härligt när kärleken står pall så nu önskar jag er båda en fin afton!

    Kram

  2. Gott Nytt År och jag kan redan säga God Fortsättning på Det Nya Året 2011 som ju alldeles nyss tagit sina första steg …

    Det kommer bli ett fantastiskt år för dig, Kristoffer (och Ville) … det har jag på känn för jag vet ju att det är ett April-barn som du väntar så ivrigt på.

    Massor av kramar!

    PS Mitt April-väder är vårt äldsta barnbarn som fyller 17 år den 7 april. Hon är en fantastisk tjej och ett riktigt yrväder. De brukar de bli de där aprilbarnen 🙂

  3. Härlig läsning och jag kan lova dig att jag just jag är den runda pusselbiten i ditt pussel …. har blivit tjock och ska detta nya år gå ner i vikt banne mig.
    Det ska bli så spännande att hänga med sen när bebban har kommit …
    Många Nyårs Kramar

Tack för att du har något att säga!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s