Igår sögs musten ur mig.

Jag kan inte ens beskriva hur jag kände mig igår när jag kom hem efter jobbet. Efter jobbet så skjutsade jag hem några jobbarkompisar sedan skulle ju jag till biltema för att hämta Kristoffers cykel. Först och främst hade jag skavsår på ett mycket dumt ställe så det gjorde ont, ont. Men jag var glad i hågen för Kristoffer skulle ju få en ny cykel. När jag väl hämtat den och skulle sätta på cykelställningen så slog jag mig på den elektriskaknölen på armbågen så det gjorde ju såklart svinont och jag har ont där än. Det var bara till att bita ihop, ingen större skada skedd.

Innan jag skulle upp på den stora vägen så skulle jag åka å tanka, samt äta en korv. Innan jag lämnade macken så försäkrade jag mig om att cykeln var ordentligt fastspänd och allt var i sin ordning. Jag skulle klara hela vägen hem. Så jag begav mig. Allt gick bra tills jag kom upp i 110 km/h. Då hör jag något där bak av bilen och kollar i backspegeln. På några sekunder så åker hela jävla cykeln av. Jag bromsar och kör åt sidan, på med varningsblinkers och ut och titta till cykeln.
Helt jävla otroligt, hela cykelhållaren hade åkt av och jag bara undrar hur i hela helvetet var det möjligt? ALLT. Det bara flög. Cykeln var i alla fall oskadd och det var jag glad över. Liten bit ifrån sidan av sadeln som saknades men det var ju cykelbar i alla fall. Och det är ju bara till att köpa en ny sadel.

Så det får vi göra när vi får lön igen. Jag fixade med sätena i bilen och krånglade in cykeln. Jag ville bara få in den och kommer ifrån motorvägen där alla bilar köra så himla fort och det var irriterande. Men det är ju inte deras fel att jag har fastnat på vägen där det är 110 km/h. Och oftast så kör de ju inte i 110. Utan mer 120. När jag fått in cykeln så svängde jag in vid GävleBro som var alldeles i närheten, parkerade och ringde Kristoffer. Beklagade mig lite och det enda han sa var ” Kom hem nu så att vi kan gosa ”. Han brydde sig inte så mycket om att cykeln var lite sönder på sadeln, utan han ville mest att jag skulle komma hem någon gång. Jag ville lugna ner mig lite innan jag började köra igen. Jag var så jävla irriterad. Jag hade försäkrat mig om, både en och två gånger, att resan hem skulle gå bra, cykeln sitter. Allt är på sin plats. Men då åker hela helvetet av. Så jävla typiskt.

Så när jag väl var hemma bad jag Kristoffer komma och hjälpa mig med cykeln, för helst ville jag bara sätta mig ner å gråta för jag var så frustrerad. Ut med cykeln och fixa i ordning sätena i bilen och ta packningen jag hade å gick in. Först så provcyklade Kristoffer cykeln och den var bra, skulle bara sänka sadeln lite men det var ju ett mindre bekymmer. Jag var irriterad hela tiden och ville helst inte ha en endaste kram. Men när jag fått komma hem lite å lugna mig ännu mer så var jag väl lite villigare. Sedan så skulle maten göras. Kristoffer ville cykla till affär’n å köpa de sista som behövdes till maten ( just för att provcykla ännu mer ). Först blev det en dusch sedan gick vi ut å sänkte sadeln lite och jag visade hur hans nya lås fungerade. Men han har inte riktigt fått kläm på det.

När Kristoffer hade cyklat iväg så ville jag slippa tänka på cykelolyckan och sitta lite vid datorn istället. Då var det något krångel med internet. Jag gjorde det jag trodde att jag kunde göra men det ville inte fungera. Då blir ju jag ännu mer irriterad. Allt skulle väl gå åt helvete då. Det kändes som om att sådana småsaker gjorde mig förbannad. Bägaren var riktigt när på att rinna över, om det inte var just det den hade gjort. Kristoffer var snäll som fixade maten. Sedan var det bara till att äta och bli mätt. Blev flera matlådor över så det är ju bra. Sedan så kollade vi lite på Djurpoliserna och innan dagen var slut så hade jag väl återgått till ett mer normalt humör.

Och nu när jag har sovit ruset av mig ( om man nu kan kalla det för det ) så känns det bättre. Det som var igår var igår och Kristoffer kunde ju faktiskt cykla till jobbet idag. Cykeln funkade och gick inte sönder. Så egentligen behöver jag inte vara irriterad mer. Det mest irriterande var ju att jag hade försäkrat mig om att det skulle gå bra, jag kollade igenom allt, flera gånger. Men ändå var det något som hände när jag kom upp i fart. BLÄ

Men som sagt, idag är en ny dag och jag är ledig. Vi ska äta stuvade makaroner med korv idag. Jag tipsade min syster om mat igår och då kom jag på den rätten, den valde hon och när jag berättade det för Kristoffer så sa han att han också var sugen på det. Så det får det bli idag. Dessutom så ska jag fixa mer med min cykel idag. Vi fixade punkan, så gott som. Och nu ska vi bara fixa med kedjan. Det är inget större fel på kedjan, inget fel alls egentligen. Det är bara det att vi inte ska sätta hjulet så långt ner som vi har så funkar det att få på kedjan. Men när vi höll på med det där i över en timme häromdagen så orkade inte vi hålla på mer med det så vi gav upp det för en annan dag.

Idag är det en fin dag dessutom. Jag var ute nu på morgonen och parkerade om min bil till en gästparkering. Och det var ljuvlig luft. Den härligaste på länge. Annars hade ju varit kvavt och så. Men idag var det bra. Anledningen till att jag står på gästparkeringen och inte på min egen, betalda plats är för att de ska göra om  och fixa här i området så vi har blivit ombedda att ställa oss på gästparkeringen, samt flytta våra cyklar till andra cykelställ som de har satt ut. Även om de skrev att det där med cyklarna skulle ge omgående så har det inte hänt något. Vi har ju självklart ställt våra cyklar där vi blivit ombedda att ställa dom, två till har hakat på, resten skiter väl i det… Antagligen. Men vi har i alla fall gjort rätt för oss.

Stressiga dagar på jobbet väntar så därför ska jag ta till vara på den här dagen så mycket som jag kan. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på, men något blir det ju alltid. Har inte fått reda på vilka tider jag jobbar nästa vecka så kan inte planera något längre fram heller. Men det nya schemat kommer väl upp snart. Nu ska jag se vad jag kan göra, diska lite kanske, bädda, tvätta. Ja, det är ju inte så att det inte finns saker att göra 😉 Frågan är ju bara vad jag vill…

Ha det bra där ute, bättre än vad jag hade igår eftermiddag.

Annonser

4 thoughts on “Igår sögs musten ur mig.

  1. Det var det värsta jag har hört på länge … Så många motgångar … inte klokt helt enkelt. Nu måste det bara gå bra för dig för skall det vara någon som helst rättvisa så …

    Vad läskigt det måste ha varit att stanna på motorvägen. Och att cykeln åkte av just där. Tur i oturen var ju förstås att ingen fick den på sin motorhuv eller framruta !!!

    Kram!

    • Det var tur. Att det gick så bra som det gick, absolut.
      Hade verkligen inte orkat blanda in fler i det hela med en eller två förstörda bilar. Alla klarade sig oskadda, förutom cykeln. Som ändå klarade sig bra.

  2. Vilken förbaskad otur men samtidigt så hade du en himla tur! När jag och en kollega var ute och körde hände samma sak med en annan bil. Bara det att cykeln flög så illa att den krockade med en annan bil som kom körande och den bilen i sin tur blev ganska skadad… Ditt körkort är dessutom nytt…

    Så tänk i stället positivt att det gick så bra som det gick. Jag tycker du hade en förbaskad tur i oturen i alla fall. Men fårstår om du blev chockad för det hade jag blivit.

    Kram

    • Absolut så ser jag det som tur i oturen. Fy farao vad dyrt det hade blivit för mig om den landat på en annan bil. Då hade jag inte haft körkortet kvar, den saken är nog ganska klar. Det var en bil en bit bakom mig men han körde in i det andra körfältet när han såg vad som var på gång. Och cykeln kom på sidan av vägen, vilket också var tur. Annars hade säkert någon kört på den, dessutom.

Tack för att du har något att säga!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s