Hjälp de hemlösa!

Jag sitter på den bara marken med endast ett vindskydd som skydd emot regnet.
J
ag sitter med knäna emot min panna, ihop kuren för att hålla värmen. Jag har blivit bra på det.
Jag har en filt i min väska. Väskan som jag, nästan hel, hittade på tippen.
Den är bra att förvara värdesaker i. Även om hela filten tar upp utrymmet så är det en värdesak.
Filten är värdefull när jag vill behålla lite värme när kylan sätter in på riktigt.
Jag har även en icapåse som någon vänlig själ låtit blåsa omkring på gatorna i stan.
Den roffade jag åt mig.
Jag gör ingenting mer än att bara finnas till. Inte är jag bra för någon. Ingen verkar se mig, alla går förbi.
Varför gör dom så? Är inte också jag en människa.
Jag undrar när jag slutade bli det, en människa. Eller kanske en värdig människa.

Det var den stora kärleken som lämnade mig, jag hamnade på gatan.
Först så bar jag bara de kläder jag hade på mig. Sedan fick jag de som var mitt.
Kunde inte behålla något då jag inte hade något boende. Samhället ville inte hjälpa mig för att jag varit odräglig tidigare.
Skulder höga som hus. Samhället gav upp hoppet om mig när jag fortfarande hade lite hopp.
Det var14 år sedan nu. Nu är jag härdad och kan det där med att överleva en varm sommardag som en iskall vinterdag.
Vintrarna är såklart värst. Men sommaren har också sina värsta sidor. Människor som är ute dygnet runt i sommarens ljus.
Jag är rädd för alla men mest om natten. Då är folket berusade, liksom jag, fast jämt.
Jag är ensammast i världen. Har jag tur så hittar jag pengar lite då och då om dagarna.
Så i slutet av veckan kan det bli riktigt festligt med en Cheeseburgare. Det är allt.
Allt annat hittar jag i de vanliga människornas sopor. Eller i samhällets gemensamma sopkärl.

Jag har bekantat mig med en del som är i samma sits som jag själv. Men ingen av dom är något att lita på.
Istället för att bära runt på en filt bär dom runt på instrument som är till för att döda. Nålar med gift i är vad jag kallar dom.
Knarka skulle jag aldrig få för mig. Jag nöjer mig med alkoholens berusning.
Jag undrar när min saga ska ta slut. Om den någonsin blir lycklig och jag har en säng att sova i, ett kylskåp med mat.
Ett kylskåp jag kan öppna om jag blir sugen på någonting mitt i natten. Jag önskar, men inget händer.
Vad ska jag göra? Det enda jag ber om nu, är mat för dagen. Eller hjälp ifrån samhället
”.
/ Turez.
Det är så jag förmodar att en hemlös människas liv ser ut.


Hjälp de hemlösa. Det ska finnas ett nummer som du kan smsa till och bidra med 50 kr till de hemlösa.
Jag tänkte skriva ut det här men hittar det inte. Jag säger till när jag hittar det. Det är viktigt att någon gör något.

Annonser

2 thoughts on “Hjälp de hemlösa!

  1. Så bra du skriver. Skrivarlinjen blir perfekt för dig!

    I vår stora stad finns Stadsmissionen. Dit lämnar vi kläder i stället för att skänka till insamlingar. Då ges kläderna direkt till hemlösa och kommer till användning direkt. Det tycker jag är bra!

    • Tror att skrivarlinjen blir som handen i handsken 🙂
      Det är ju otroligt bra, mycket bättre än vanligt.
      Vi har alla kläder vi inte längre kan ha, som vi drömmer om att en dag komma i igen. Bättre att se verkligheten och ge bort de kläderna istället.
      I Sthlm är det ett ica som har ett kylskåp där folk kan lämna mat och bjuda en hemlös på lunch, på det viset. Bra grej.

Tack för att du har något att säga!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s