Jag är jag.. Även om det var jag… då också.

Jag bara måste, egentligen, börja skriva ner saker och ting som jag tänker på, som jag vill skriva om men som jag har glömt när jag väl sitter här för att allt annat tar över tankeverksamheten. Lite störande när jag tycker och tänker om så mycket som jag gärna hade fått lite respons på av mina kära läsare ( låter som om att jag vore någon sorts storbloggare )! I och med att jag glömmer bort viktiga och bra saker att skriva om så blir det ju ledsamt att bara läsa om vad som händer hela tiden i mitt liv. Lite som egentligen inte är så mycket alls, enligt mig. Men eftersom att jag har läsare som läser inläggen som jag anser inte är så roliga så verkar det ju vara intressant för någon.

Det jag har i åtanke när jag skriver är att en del av mina familjemedlemmar och så läser. Förut när jag inte tänkte på vilka som verkligen kunde läsa så skrev jag så konstigt. Eller ja, svordomar. Fulare ord än fan och satan som alla säger när de slår sig eller spikar fel. Jag vill ju inte framstå som någon jag inte är i verkligheten, här i bloggen. Inte vara en Kissie typ. Att Turez är en ondare variant av Therese. Jag är ju en genomgod människa som bara hatar onda människor. Och jag betonar verkligen mitt tycke i många grejer för att inte verka hatisk.

Av Skatans inlägg om hur man blir och vem som är jaget osv. Jag är glad att jag är jag och jag tycker, på något vis, att allt jag varit med om är bra även om jag helst skulle velat slippa vissa motgångar. Men hade jag gjort det så kanske jag inte varit den jag är idag och inte heller flyttat till Gävle när jag väl gjorde det som nittonåring. Jag har verkligen inte alltid haft den inställningen till mitt liv och det jag gått igenom utan det har varit en extremt lång process som fortfarande är igång. Det är inte förens för ca ett år sedan, ett och ett halvt som jag verkligen har varit tillfreds med mitt liv. Tiden går så fort så det kanske till och med är längre, eller mindre än ett och ett halvt år sedan. Det var ju inte direkt så att det vände över en dag. Som sagt, den processen fortsätter. Inget är som det var förut, på gott och ont. Mest gott. Jag anklagar inte mig själv lika mycket som förut över något jag själv inte kunnat styra över eller haft någon inverkan i. Jag ligger inte vaken om nätterna på grund av min barndom längre. Nu har jag andra problem att tampas med. Lite mer normala problem, som alla någon gång är med om på en livstid. Kärleksproblem tex. Det är mycket problem som jag har som cirkulerar, som gnager. Sådant jag inte har skrivit ett ord om här på bloggen och tänker låta det förbli så.

Vissa saker har inte resten av världen med att göra. Vissa saker är fortfarande för sårbara att dela med sig av. En dag, när jag känner i magen att jag är redo att dela med mig av de sakerna så gör jag det. Det är bra att själv kunna sortera vad det är man vill dela med sig av och vad man inte vill. Det är också en skillnad som blivit på mitt skrivande nu, och mitt skrivande förut. När jag började blogga 2007. Jag skrev om sådant som jag borde hållt för mig själv. Inlägg som jag senare raderat eftersom att jag insett att de inte ska ligga kvar och cirkulera på internet. En del saker vill jag ju inte att utomstående ska veta om mig men jag hade tänkt bjuda på en lista på saker som ni kanske inte visste om mig:

1. Jag måste ha ett genomskinligt duschdraperi för att jag är annars rädd för vad som kan gömma sig bakom.
Anledningen till det har med min barndom att göra ( en historia bakom som jag inte vill dela med mig av ).
2. Att jag ibland måste sova med tänd lampa för att jag är rädd för vad som kan hända när det är mörkt och jag inte ser hela rummet.
Jag skulle inte säga att jag är mörkrädd, utan mer att jag har lite tvångstankar.
3. Att jag som liten bar på en inre ilska som fick gå ut över min familj och som gnager mig än idag. Och jag vill be er om min ursäkt för hur jag betedde mig då. Jag minns knappt för det var som svarta blackouter alltihop. Det jag fått berättat för mig och lite som jag själv minns. Jag lägger ihop ett och ett och inser vilket svin jag var.
4. Att jag slickade på en stolpe mitt i vintern och fastnade. Gjorde jävligt ont och jag visste inte vad jag skulle göra. Ondare skulle det ju göra om jag skulle dra bort tungan. Mikaela ville hämta sin mamma och började gå emot deras hus. Jag ville inte förnedras så jag slet bort min tunga och saknar några smaklökar på grund utav det ( det är min egen teori för en del partiklar från tungan satt fast på stolpen ).

Jag har inte alltid varit en god kvinna. Men jag tänker, hade jag inte varit ond så hade jag ju nu knappast vetat att jag är god.. Eller? Jag tänker att man måste veta hur en ond människa är innan man själv vet att man är god… Eller? Det är bara så jag tänker.

Nu blev det ju lite tankar i detta inlägg ändå. Jag skapade mig ett inlägg bara sådär. Även om de jag tänkt på de senaste dagarna är som bortblåst. Jag skulle prata om vad som ska hända de närmsta dagarna men det har jag ju inte yppat ett ord om än….

Imorgon besöker jag Gävle. Då är det dags att göra campingen redo för öppning. Öppningen är den 29 maj… Trodde på tidigare men det blir det inte. Vill heller inte nämna vilken camping det är då jag fått skit för mitt bloggande om det förr. Känns som om att jag inte ens skulle skrivit den meningen då vederbörande kanske följt min blogg sedan dess… Inget jag ens skrivet eller pratat om förut. Så är det i alla fall. Privatliv ja. Men i alla fall. Först på morgonen är det körlektion. Halv åtta på morgonen…. Tidigt.
På kvällen ska jag hem. Köra på tisdag igen, halkan på onsdag + körlektion och Step på kvällen. Det ni..

Egentligen har jag körlektion på torsdag också men frågan är om jag behöver köra den. Boka uppkörning och så kanske sker i veckan… ELLER HUR??? 🙂 ååååh! Jag längtar, verkligen. Det är det som cirkulerar i min skalle nu för tiden. Körkort, bil, resor, möjligheter. Inte någon bitterhet gentemot min barndom och de liv jag levde innan jag tog mig samman och lämnade allt för Gävle!
Ha en bra söndagskväll… VANN INGET på bingolotto heller…..
( Hade velat ha en bild här på mina kära syskon men de bilderna ligger på min externa…. och den är inte direkt nära mig nu så får skippa det ).

Annonser

8 thoughts on “Jag är jag.. Även om det var jag… då också.

  1. Och jag är glad att du är du … med alla ”fel och brister” som du tycker att du har.

    En del människor får vara med om så mycket som gör ont och som sätter djupa spår och att övervinna och förstå och kanske till och med förlåta och gå vidare som du, Turez, är det som kallas mognad och självkänsla och självinsikt.

    Och styrka.

    Tänk så många som ”fastnar” och blir hatiska och bittra hela livet … som de ju kastar bort då … och om de får barn … planterar vidare i dom.

    Men du har styrkan, Turez, och hela livet frramför dig.

    Och så har du en sak till. Förmågan att dela med dig. Att få ner på papper … höll jag på att säga … att få ner dina tankar i skrift så att de berör, att andra förstår, får insikter om din verklighet … och deeet skall du ta vara på.

    Hoppas hoppas hoppas du kommer in på den där skrivarkursen.

    Fast gör du inte det … kommer du in på någon annan skrivarkurs eller skriver ändå.

    Kramar!

    • Tack kära Skatan! 🙂 Jag hoppas att styrkan håller i sig för när jag har kämpat så här mycket vill jag inte fastna och sacka efter när en motgång kommer.
      Jag ska kämpa ända in, hela vägen fram till mitt livs slut. Vilket jag hoppas inte blir på minst 90 år 😉 Om det blir 90 friska år.

      Jag hoppas också innerligt att jag kommer in på skrivarlinjen! Det vore så himla roligt. Det är ju roligt att skriva och ännu roligare att få bildning samtidigt som jag får personlig utveckling i mitt skrivande. Vi får se vad det blir med det. Jag ger inte upp och söker in på en annan i så fall. Här ska det inte sittas still i höst.

      KRAM!

  2. Minns den gången. :/. Det var hemskt. Jag visste inte vad jag skulle göra. Ofta då det hänt nått (tex med din fot på äventyrsbadet (har inte varit där sen det hände) sen när du fastnade med tungan på nått sätt känns det som att det var mitt fel. Än idag. Jag tror jag alltid kommer känna så. Ibland känns det som om vi glidit ifrån varandra Men ändå inte. Du kommer alltid betyda lika mycket nu som då, Saknar kontakten vi hade. Har för mig vi började förlora den lite då vi flyttade till ljungbyholm. Minns att jag ringde ofta fast antingen var ditt eller mitt batteri nästan slut. Men jag hoppas att du vet att jag ofta tänker på dig. Nu senaste halvåret har det varit mycket. Jobbat å slitit från dag till dag.

    Hoppas allt är i topp för dig!
    Saknaden efter den vänskap vi hade då (pratade å umgicks jämt) är väldigt stor.
    KRAM ♥

    • Jag förstår inte hur du kan klandra dig själv för att jag var dum nog att slicka på en stolpe mitt i vintern Mikaela. Den gången på simhallen var absolut inte heller ditt fel utan simhallens. Så klandra inte dig själv. Jag har aldrig sett det på det viset, absolut inte. Lykstolpegrejen är ett roligt minne ifrån våran intensiva tid tillsammans. Som också jag, självklart saknar. Tänker på det ofta.

      Tänkte på det för några dagar sedan. Jag är ju snart körkortsinnehavare och tänkte besöka dig inom en snar framtid. Vi har mycket tid att ta igen! Milen emellan oss har ju gjort att vi inte kan umgås så mycket längre. Men även när det inte var så många mil så blev det som du skriver, att när ni flyttade så försämrades kontakten och vi hade inte så goda möjligheter att hålla den.

      Nu är det ju mycket som händer i båda våras liv och det är ju ganska förståeligt att vi inte kan höras lika mycket då. Jag tycker ändå att vi ska bli bättre på det så att det känns som om att vi inte glidit ifrån varandra lika mycket. Det kan man ju göra genom att ha god kontakt 🙂 Fast riktigt bra vänner behöver inte prata varje dag för att veta att de är vänner.

      Jag hoppas du vet att jag vet att vi alltid kommer vara vänner. Även om vi inte hinner ses som förr. Vi har varit med om mycket tillsammans och det är inget man bara kastar bort… Saknar dig!
      KRAM

      • Vet inte varför jag lägger skulden på mig själv. Jag tror jag blivit sån efter allt med Per. (Du vet ju hur han va allt var mitt fel). Ja lyktstolpen glömmer jag inte. Minns att Louise var med också. Vi har verkligen massor av minnen. Alla gånger vi packade våra väskor för att dra ner till Dalskär och då vi väl kommer fram kommer regnet. Ett roligt minne är med då vi satt bara tjejer hemma hos oss. Och kl 00 kom din pappa och knackade på dörren å vi alla blev rädda :P.
        Absolut måste vi bättra kontakten :). Längtar till ditt körkort ;). jag är pågång med mitt men lär nog dröja lite. Har lite mycket annat uppe i skallen som snurrar. Väntar på svar ang operationen och så :). Sen börjar jag på mitt pluggande igen. Pratade med pappa så jag ska köra med honom när han bara lägger manken till haha.

        Ja det vet jag 🙂 Jag hoppas du vet det med. Kommer alltid betyda massa. Vi hörde ihop som vänner från första början jag kan inte minnas att vi varit ovänner en hel dag ens. Var bara nån timme så gick det över. Jag hoppas vi kommer ses lite oftare sedan :). Körkort måste jag verkligen med börja med igen.
        Jag är stolt att ha dig som vän och så länge vi hållt ihop nu. det är många år. Det dröjde nästan inte mer än 1 minut innan vi lekte första gången vi sågs 😀
        BFF<3
        KRAM

      • Haha just det, det var hon. Hon sa ju ” Behöver du hjälp?” Jag ba ” Aa ” Hon ” Ring Polia ” hahaahahaha….. Det hade jag nästan glömt. Det var ju nästan roligare att det var HON som sa så, än själva skämtet i sig.

        Ja, jag tänker på det minnet varje sommar. Att måtte regnet inte komma när man tagit sig till stranden. Och så undrar folket som är med varför det skulle göra det när det är strålande sol. Och så får jag dra historien om alla gånger vi trott på bra väder och sedan har vi fått tagit oss hem med genomblöta kläder! Haha.

        Förstår att du klandrar dig själv efter det som Per gjort mot dig. Men nu vet du iaf att jag aldrig tyckt att något av det varit ditt fel 🙂

        Härligt med körkort. Jag kan knappast vänta tills jag får köra själv och helt lagligt med ett körkort i plånkan!! Då ska du få åka raggarunda med mig 😉

  3. Kära therese, det är underbart att du är den du är idag, trots att din väg dit inte varit lika underbar. Lika underbart är det att du är stark nog att berätta om det, för det visar att ”dom” inte vunnit över dig och att det finns en mening med att du finns på denna annars så hemska planet.

    Det är väldigt svårt för många att förstå det du gått igenom, för de kan inte tro att sådant händer här i världen, men det gör det. Genom att tro att det inte förekommer så växer det allt mer och att t.o.m skolan blundat för detta är skandal, jag som blivande lärare kommer stöta på många liknande situationer med mina elever.

    Och tack vare att du starkt och modigt berättar om det du upplevt, ger du kunskap och sanning till ett blundande samhälle!<3

    • Det är så lätt att säga innan en händelse inträffar vad man ska göra och vad som man tycker är fel. Nästan alla som jag hade runt mig när jag var liten gjorde ingenting… Och jag är rädd att det även kan bli så för dig och många andra som går lärarutbildningen. Även om man har mer bildning nu än på de goda 80 och 90 talet.

      Fast självklart har jag högre tankar om dig och hoppas att du ser liknande fall innan det är för sent. Det är inte alltid så lätt att läsa av det då barn är bra på att låtsas att allt är bra. Men sådant har väl du mer vetskap om än vad jag har. Även om jag varit mitt i smeten…

      🙂

Tack för att du har något att säga!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s