In i dimman.

Igår så skulle vi, jag och Kristoffer, städa osv. Men det blev ändrade planer så där sent på förmiddagen då Kristoffers brorson ringde å ville komma hit och spela lite tvspel. Självklart fick han det och ingen var väl gladare än Kristoffer att slippa städningen 😉  Men den slipper han inte undan för städas ska det göras. Få se om det blir idag eller imorron. Men det behövs. Över en vecka sedan som det dammsugades här senast. Jag och Ville fäller en hel del hår som svävar i luften 😉

Jag har precis tagit mig en dusch och ska väl till att tvätta lite snart och disken ska jag ta tag i innan jag sätter mig och spelar lite Mario. För om jag börjar spela Mario nu så kommer det vara i flera timmar. Det är bäst att göra det lite mer praktiska först helt enkelt. Borde byta sängkläder också, just nu har jag inte hjärta att störa Ville där han ligger och sover under täcket. Vi har dessutom möblerat. Det var tydligen till Villes förtjusning. Sovrummet ser mycket större ut nu. Vi har en tvåsitssoffa i sovrummet + 160 stäng och har ändå mycket utrymme kvar. Nu står soffan längs med fönstret så nu har Ville lätt att hoppa ut och se vad som händer, dessutom så kan han ligga vid elementet vilket han älskade i Kristoffers förra lägenhet. Det var hans älsklingsställe.

Han har förbrukat älsklingsstället en liten aning men han tycker självklart fortfarande om att ligga hela dagarna under täcket. Sover bättre på stället där sängen står nu. Vi hade ju sängen vid fönstret vilket kanske inte är så smart, vad vet jag 😉 Det gör mycket med en ny möblering. Så om ni kan kanske ni också skulle satsa på det i något utav era rum där hemma? Det kan ändra så mycket i tillvaron…

Jag måste erkänna en sak… Men jag vet inte.. Kanske är dumt. Kanske borde hålla det för mig själv… Eller inte? När jag försöker prata med Kristoffer om det så är det som om att han inte vill snacka om det. Han lyssnar och byter sedan samtalsämne. Det är när jag pratar om hur jag tänker kring vårt förhållande. På senaste tiden har tankarna varit jobbiga. Kanske mest för att jag inte ser oss två långsiktigt som jag gjorde förut innan den andra bomben föll. Jag har svårt att se oss vara tillsammans om två år ens, förut var det ingenting, jag såg framtiden med honom. Det är så svårt att göra det nu. Jag har börjat fantisera om en annan framtid men den är fortfarande skrämmande. Jag vet inte varför. Samtidigt som jag verkligen trivs med Kristoffer och verkligen tycker om honom så kan jag inte glömma hans svek.

Jag hade inte glömt det första och bearbetade det fortfarande och så kom den där smällen i ansiktet igen, fast hårdare. Och här sitter jag ca två månader efter och har inte tagit mig i kragen och gjort det så många tycker att jag ska göra. Och som en del av mig själv också vill. Men just nu så försöker jag. Sedan får väl den dagen komma då vi går skilda vägar. Vi kommer nog ändå alltid finnas för varandra. I eller utanför ett förhållande. Jag har ställt mig frågan hur alla andra klarar att lämna den där som man sett hela livet med, den rätta? Hur gör man det? Jag har alltid ansetts vara stark, men i sådana här lägen när tryggheten ska tas ifrån mig och jag ska sättas i obalans ett tag är jag helt maktlös känns det som. Jag blir som en liten, liten flicka som inte har insett det bästa för henne.

Det kanske jag inte har heller, men jag är inte en liten flicka. Jag vet inte vad det står emellan. Att vänta på den dagen då jag känner mig stark nog att flytta och bo själv igen, eller om jag väntar på att den där tilliten ska byggas upp igen och att vi ska funka… Jag har aldrig trivts med någon så bra som jag gör med Kristoffer. Men detta sveket gör mig lite obekväm i mina känslor. Jag vet att det finns människor som har tagit sig ur en sådan här situation och hittat tillbaks till varandra, men sedan finns det ju dom som inte gör det. Jag måste komma underfund med vilken utav de där grupperna jag tillhör…

Ibland känns det som om att hjärnan ska sprängas av de där tankarna. Jag försöker. Och det är så konstigt att Kristoffer har slutat ta till sig det jag säger. Han säger liksom inget, blir helt tyst och sen så pratar han om nått annat. Och när jag ställer en fråga igen så säger han bara ”Va?”. Han har ju lyssnat men vet inte vad han ska säga. Jag behöver ju höra hur han känner och tänker kring det. För inget kommer bli som förut, inte just nu och kanske aldrig. Även om jag hoppas, men då behöver han vara i det här med mig. För är jag själv i mina känslor så kan jag lika gärna vara det också och ta mitt pick å pack å dra… Jag vet inte… Usch. Jag lär mig antagligen något utav det här också.. Eller något.

Nu ska jag iaf sätta igång här hemma. Innan jag går ner mig för mycket i alla tankar. Mådde illa som tusan i morse men tur var att det gick över. Kändes som om att jag ville spy men ändå inte. Vet inte var det var som föll in.. Hoppas iaf att det inte kommer tillbaks under dagen.. 🙂

Annonser

5 thoughts on “In i dimman.

  1. I ett sådant här läge är det jättesvårt att råda och du måste själv fatta beslutet vilket du vet. Det som är synd är att Kristoffer inte vill prata om det. Många gånger tycker jag att man ger upp för lätt i ett förhållande. Samtidigt så tycker jag också att du som är så ung, borde vara så lycklig när ni precis blivit sambos och verkligen se framtiden som er!

    Gör man inte det och inte litar på den andra personen så är det kanske lika bra att bryta upp. Ju snabbare desto bättre skulle jag tro för inte blir det lättare av att stanna för att det är svårt att gå…

    Ah, det sista lät virrigt men hoppas du förstår hur jag menar!

    • Jag förstår hur du menar.. Det är nog sant som du säger. Man sak väl inte stanna för att det är svårt att gå… Vi får se hur det här slutar. Känns fortfarande ovisst och samtidigt konstigt… Blä.

  2. tråkigt att du har tvivel och bekymmer att tampas med. Jag tycker du verkar vara en tjej som står med fötterna på jorden och kunna sätta ord på funderingar på ditt förhållande och vara så öppen att bloggar om dom. Hjärtat brukar tala om hur och vad man ska göra.
    Och vet du? det finns inget bättre än att möblera om när det är kaos i skallen.

    En liten uppmuntrande kram från mig, som är nyinflyttad i ‘bloggbyn’
    Wanja

  3. Jaa du lilla gumman! Du är faktiskt inte så ”gammal” som du känner dig. Du är ung och har hela livet framför dig och tid på dig att bestämma dig. Kanske ändå att jag skulle råda dig att bryta upp … Ni har inga barn ännu tillsammans. Du tvekar och tänker mycket på hans svek. Du är osäker. Man kan ju alltid komma tillbaka till varandra senare. Men egentligen är det så himla svårt att råda i en sån här situation när man inte känner er … och framförallt inte känner Kristoffer … på riktigt. Nu bor ni tillsammans och då blir deeet ett hinder också. Jobbigare än jobbigt.

    Du får en stor uppmuntrande kram från mig hur du än bestämmer … eller inte bestämmer. Du kan ju låta saken bero … men kanske vänta med barn i alla fall … när du är så osäker. Kramar!

  4. Här kommer ännu en kommentar från en gammal ”tant” 😉
    Att säga hur du ska göra går inte, det måste du komma fram till själv. Jag tycker att det är illavarslande att ni inte kan prata om det. Det bådar inte gott för framtiden – ett liv tillsammans innebär ju att det dyker upp saker som man måste kunna prata om. Och det är inte alltid roliga saker det handlar om.
    Jag kan hålla med Znogge om att många ger sig alldeles för lätt idag. Samtidigt är ni ju båda två unga och har inte hunnit så långt i ett gemensamt liv och man måste ju pröva sig fram för att hitta rätt.
    Om du ska ge det hela en chans till så måste ni börja prata med varandra och det kan man få hjälp med. Ibland kan det lösa mycket att koppla in en helt utomstående person som inte tar någons parti utan bara hjälper till. Kommunen kan ha sådana, kyrkan också. Det kanske kan vara nå’t? För kommer ni inte igång att prata tror jag inte att det kommer att funka.

    Kram från en tant!

Tack för att du har något att säga!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s