Mobbing i skolan och hemma.

Kollar på Oprah Winfrey på trean nu på förmiddagen. Det pågår just nu. Det handlar om barn som tagit självmord för att de mobbas i skolan. Och alla har som gemensam nämnare att de kallas för bög osv. De pojkarna som de handlar om var inte gamla alls. Det är så tragiskt att man i den åldern tänker på döden. Att man ska behöva ha det tryckandes på axlarna. Man trycks ner av alla glåpord som är riktat till en. Det går rakt in. Som Oprah säger, de flesta föräldrarna säger att de ska ignorera det. Det krävs verkligen styrka om man ska kunna ignorera det.

Alla ord man hör så fort man entrar skolgården. När man kommer hem i den miljön som ska vara trygg så fortsätter det och då på nätet. Så jävla hemskt. Jag vet av erfarenhet att skolorna är dåliga på att få stopp på mobbing. Nu är det värre än när jag var yngre kan jag tänka mig. Alla ord som barn får höra och lära sig utan att veta innebörden av det. De vet bara att dom är otroligt dumma och fula. Att de sårar och det är väl det dom vill. Men de tänker aldrig på vad som kan hända. Att den personen de utsätter går hem och är inte sig själv, känner inte igen sig själv, blir deprimerade och vill bara försvinna och tar sitt liv. En tolvårig kille. Han förstår vad som händer om han dör. Han behöver bara ta reda på hur han ska ta livet av sig.

Allt går så snabbt. Och oftast när det vankas självmord så är det ingen som hunnit reagera för de har inte förstått även om barnet har sänt ut vissa signaler. Det är inte förens efteråt man kanske märker. Jag tycker både skolorna och föräldrarna borde försöka få mer kontakt med sina elever/barn. Att de kan ha en öppen dialog. Prata, förtroende. Jag hatar mobbing! Jag hatar den så mycket och har alltid gjort.

I grundskolan och på högstadiet var jag den som var på dom som  jag såg va dum mot andra barn. Jag slogs väldigt mycket i grundskolan och då bara på sådana jag tyckte förtjänade det. Man kan se det som mobbing också. Men jag gav de bara lite stryk en gång på grund av att de mobbade. Oftast så la de av. I alla fall när jag var i närheten. På högstadiet så hade vi det i vår klass, på sätt å vis. Vi var annars en tajt klass. En kille slog på en annan varje dag. Han tyckte det var på skämt men jag såg i den utsatta killens ansikte att det var det inte. Varje gång som killen räckte upp handen så skyggade R tillbaks. Det är inte SKOJ. När man ser att personen är rädd även när de inte ”skojar”. Så när jag såg att han slog honom med knytnäven på övre armen så sa jag ifrån.
Dialogen minns jag ganska tydligt. Jag frågade vad han höll på med, var på han svarade att han bara skojade. Jag såg på R att så var inte fallet och frågade då mobbaren ( som man faktiskt kan kalla honom ) om han skulle tycka det var roligt att komma till skolan å bli slagen hårt med knytnäven flera gånger om dagen och sedan gå å ha ont hela tiden.

Han svarade att han inte skulle vilja det och jag frågade honom hur han kunde tro att R ville bli slagen varje dag då?
Han stod där som ett frågetecken men rörde aldrig R mer. Utan behandlade honom som alla andra, slutade slå honom å pratade med honom som kompis istället. R var mycket gladare i skolan och ville helst vara där jag var, ifall det skulle inträffa igen.
Jag kan säga att jag alltid har varit ganska stolt över fruktan som en del haft för mig. Ser jag att något är fel så kommer de märka vad jag tycker.
Även om mycket av det har försvunnit nu. På högstadiet så slog jag inte de jag såg mobbade. Utan snackade med dom så att de fattade att de gjorde fel. Även de som hackade på mig om att jag var tjock. Jag var i tidiga tonåren, självklart har jag hull. Fet? Det var det andra som var, men dom hackades det inte på. Så det var säkert av någon annan anledning som de var på mig. De kanske ville ha stryk. Vad vet jag. De flesta visste hur jag hade varit i grundskolan ( ettan till sexan ).

Jag tog aldrig riktigt åt mig eftersom att jag visste att jag var bättre än dom. Men det är ju absolut inte många som bara kan ignorera och veta att de är så mycket bättre. Även om jag hade mina problem i det privata osv på den tiden så var det inget som kunde trycka ner mig i skolan. För jag visste vad jag har åstadkommit.

En kille satte jag på plats. Det var bild, elevensval och det var blandande åttondeklassare. En kille som skulle verka vara en av dom coola höll på med ett blött papper på min axel och sedan den andra. Jag målade på, brydde mig inte. Tills jag slog bort hans hand. Då gick han å satte sig igen vid ett bord på andra sidan rummet.
Där fortsatte han sedan efter en stund men då i ord.

Då satt han å sa till mig att jag var fet. Då kom den där frasen upp som jag just då hade läst i en tidning. Jag tänkte, det är ju nu jag ska använda den. Alla var tysta å väntade ju bara på att jag skulle göra något. Så efter en stund så tittade jag på honom och så sa jag: ” Jag är fet, du är ful. Jag kan banta”
Direkt så försvarade han sig med – Jag är inte ful. Varav jag säger – Jo, det är du.
Även om jag kanske inte tyckte det så var det, det jag sa. Från den dagen så pratade han vänligt med mig. Han fattade väl att alla inte tycker att han är så jävla cool som han trodde. Sedan mognade han väl mer och mer med tiden också.

Jag är inte bitter för att jag blev mobbad av en person å några av hans kompisar på grund av min vikt. För jag visste att det inte var det som var själva problemet då jag inte var vad man kan kalla för fet. Inte vad jag tycker. Problemet ligger hos dom. Jag är glad över att jag gjort vad jag tyckt varit rätt mot mobbing. Även om man kan göra på lindrigare sätt än att slå ner de som mobbar. Som barn så visste jag inget annat och det är väl då skolorna ska rycka in? Lärarna, rektorn. Men det är ju det dom inte gör.

Inte i de flesta fall. Jag vet ett par lärare som verkligen har gjort något åt saker och ting när man har sagt till dom om vad man sett eller så. Men det är så många som inte gör något. Särskilt vad det gäller lärare till äldre barn. Som på högstadiet, gymnasiet. Då är de vuxna rädda. Varför? Ungdomar går med knivar, slåss och ryggar inte tillbaks eller vadå? Det är ju inte så konstigt att de agerar som de gör när de märker att de vuxna backar. Då kan man ju göra vad man vill.

Jag förstår inte. Jag tycker bara det är ruttet. Så många självmord som råder just på grund av skolmiljön. Ännu svårare nu. När alla har en dator med tillgång till internet. Då kan det fortsätta där. Så jävla sjukt att det över huvudet ska existera. Det hemskaste är ju att de flesta inte gör något. Våga gör något! Det kan ha stor betydelse. Få dom att fatta. Jag tänker mycket på hur jag skulle göra om det var mina egna barn som blev utsatta eller vad den som mobbade. Det bästa är ju att prata med dom, och att följa upp. Inte bara säga att de ska ignorera det. Berätta om egna händelser och hur det gick och vad som gjordes. Barnens rättigheter! Va engagerade i era barn. Känns dumt att jag ska säga det… Jag som är 21 år och inte har några barn ( än så länge ). Men man har ju ändå en hjärna…
Jag vet vad som är rätt och fel. Gör inte ni andra vuxna det också?

Annonser

2 thoughts on “Mobbing i skolan och hemma.

  1. det är väldigt bra att prata ut om det via bloggen tala det mesta tala av det sig.. jag har varit utsatt för mobbning jag var ung och sedan via lunarstorm msn och voolife det var verkligen svårt att komma ur en situation jag har förklara förklara hela tiden dom lyssna aldrig på mig.. jag tar bort dem på min msn.. och ville inte snacka om det med mobbning att göra jag har så svårt med det.. var plågsam dödsord från gud varade länge när hans tacksamhet och kärlek hjälpe jag ur den situationen jag hamnade i.. jag hatade fortfarande ordet mobbning… tack vare gud och hans till mig jag hedra för hans liv jag härva den så mycket.. låt inte din barn och vuxna människor för känna detta mobbning obehagligt ut

Tack för att du har något att säga!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s