Biggest loser å Bonde söker fru ikväll.

Nu har Frida varit på besök. Det var trevligt att ses. Det var ett tag sedan nu. Och nu blir det väl att ses igen nästa år. Vi kommer ju höras men ses det gör vi nog inte förens efter jul i så fall. Trevligt att hon tog sig tid att komma hit. Tar en timme att köra bil så. Just nu sitter hon i bilen på väg hem. Vi var här hemma först, drack lite kaffe å snackade skit.

Sedan visade jag henne den stora metropolen Bollnäs. Hon köpte lite klappar och så. Sedan så gick vi hem. Kristoffer hade kommit hem ifrån jobbet. Så satt vi här tills vi blev hungriga. Jag å Frida hade snackat om att äta pizza eller nått. Kristoffer skulle på bandy så han tog lite rester ifrån igår som fanns kvar. Så gick vi å käkade. Precis när vi kom innanför dörren så skulle Kristoffer ut. Tiden går fort när man har roligt.

Eftersom att det tar en timme hem så åkte Frida nu innan sju. Hon skulle fixa det sista delarna till hennes egengjorda pepparkakshus. Hon skulle bygga på höjden. Får hoppas hon fixar bild på den så man får chans att se den. Om hon inte väljer att slå sönder allt när hon bygger för att det inte går som hon vill 😉
Vi får väl se. Frida är bra på att båda baka och laga mat så jag tror säkert att det blir primaballerina.

Nu sitter jag själv i lägenheten… Själv å själv.. Ville ligger ju å sover i sovrummet 😉 Den lilla rackaren. Han verkar inte tycka om främmande människor. Han vill alltid vara undan när det är okända människor här. Idag när Frida var här å vi försökte få honom att vara social så gick han nästan med svansen under benen. Låg var den iaf.  Lilla gubben. Det är så han är liksom. Men hans bakgrund gör väl att han är som han är. Han är trygg med oss och litar väl inte riktigt på alla. Få se  hur han kommer vara när Alex ( min lillebror ) ska vara här över nyår osv. När han väl lärt känna så kanske det inte är så stora problem. Återstår att se.

Hoppas lillebror inte ändrar sig. Har satt avbokningsgrejs på våra biljetter just ifall att han skulle ändra sig. Ska lista ut vad vi ska hitta på när han är  här. Men något ska vi hitta på. Visa han runt i lilla Bollnäs. Vi har väl försökt kolla om Bollnäs spelar nån match under tiden då Alex är här. Men det gör nog inte det. Får se hur länge han stannar. Vi har inte köpt nån återresa än. Så vi får väl ta det när han är här och känner att han vill hem…

Längtar tills jag få komma till Kalmar. Inte planerat min tid där så mycket mer än att jag ska sova hos Emma nån natt å att det är Annandag jul som vi ska fira jul på. Sedan får vi se hur det blir resten av tiden. Ska väl försöka träffa Martina med familj. Sådant som märks. Känns som om att man vill planera lite med kompisar också. Men det är en del som inte vet hur det kommer bli under jul osv. Så vi får se. Sedan handlar det om hur gärna de vill träffa mig, vad de kan uppoffra för timmar/dag. Im free. Än så länge. Störande när de kommer å vill ses samma dag. Jag är alltid så fullbokad när jag väl är nere i Kalmar. En del hade man väl trott skulle höra av sig lite mer när de vet att man är nere i krokarna. Och över huvud taget.. Men sådant är livet. Jag flyttade 64 mil, ifrån allt. Innan dess så var det som om att alla fick sina egna liv. Efter gymnasiet. Jag accepterade det. Men lite tid, nån gång borde man ha. Är bara en av alla mina kompisar som varit uppe hos mig. Det är bara Emma. Jag hade trott att Josse skulle ha kommit upp nån gång efter att jag flyttat. Hon och jag var som helan och halvan.

Alltid vi. Innan jag flyttade ville hon väl ha en paus. För vi umgicks så intensivt. Mitt liv var väl tvunget att fortsätta å jag sökte mig bort. Och så är det. Man märker väl vilka som är redo att offra lite mer för att vänskapen ska hålla. Inte bara tid, utan också pengar på att åka hit. Delar man på hela resan, tur och retur så blir det trehundra kronor var. Är det inte värt det? Jag menar inte att min å Josses vänskap är över. Utan mer bara att de tajta som vi hade, har hon nu med sin kille. När vi väl träffas så känns det som om att vi aldrig varit ifrån varandra. Och det känns bra. Men man förändras mycket med tiden, det gör man. Man är två om att hålla en kontakt. Vänner är viktiga. Man ska ju inte känna att man är den enda som hör av sig. Det är både ge och ta som gäller tycker jag.

Nog om det. Idag har jag varit inne på raddajulen.nu och röstat på vilken pralin som ska få vara kvar i Aladdin-asken nästa år. man kan se vilka som ligger bäst och sämst till. På varje pralin så står det en liten text om varför man borde lägga sin röst på den. Man trycker på en pralin och läser texten, när man har bestämt sig så skriver man sin mejl sedan skickar iväg. Man kan bara rösta en gång på en och samma mejladress. Då är det bra om man har flera 😉 Så kan man rösta på sina favoriter, man har ju oftast fler 🙂 Så gör det!

Har massa saker jag egentligen skulle vilja skriva om just nu men känns som om att man hoppar så konstigt mellan olika ämnen. Känns bara konstigt och inte sammanhängande… Ska kolla klart på Biggest loser ( som även ska komma i svensk version på fyran ) på femman sedan är det att zappa över till fyran och kolla på Bonde söker Fru å skratta lite åt Roger… Vilken gubbe/kille vad man nu ska kalla honom. Över 40 ( tror jag ), bor hemma och är lite som en tonåring till sättet. Eller jag vet inte. Det är vad jag tycker. Han säger ett ord, paus på några sekunder, sedan säger han nästa. Som om att han har hon i magen eller något. Kul är det iaf, underhållande!

Annonser

2 thoughts on “Biggest loser å Bonde söker fru ikväll.

  1. Efter ett tag eller efter vissa händelser så inser man vem som är vännerna att räkna med. Vännerna som liksom alltid kommer att finnas även om avståndet är stort geografiskt.
    Ha en bra kväll!

  2. Det är verkligen konstigt det där med vänner. ”Riktiga” vänner kan bo långt ifrån varandra, träffas några gånger om året, snacka i telefon … hålla kontakten men det skall komma från båda hållen … inte bara från ett håll.

    Sen finns det vänner som man tror man har … men som man tappar kontakten med för att ”vänskapen” liksom bara kommer från ett håll.

    Eller … så är hon som Skatan. För att vara ärlig så är Skatan ganska dålig på att hålla kontakten … inte med mina ”bästistar” … men med andra vänner och när jag väl tar kontakt har vi kunnat knyta ihop allt igen och prata som om vi aldrig skiljts åt.

    Det kan ju vara så. Med Josse.

    Kramar!

    Ha det … som Sonen brukar säga. Ha det!

Tack för att du har något att säga!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s