Mitt huvud talar… ut.

Idag är första dagen på länge som jag bara ägnar åt mig själv. Inget häng och fläng efter andra eller med andra. Just me. Och det har varit en härlig dag. En dag då jag fann en reservnyckel till mitt ena lås till cykeln så jag slipper kapa av det enkla lås jag har, som betyder mycket för mig. Det var en lättnad att inte behöver kapa det, även om jag varit beredd att göra det. Varför, är en annan historia. Men det är en del av den historien som ingår i dagens insikt.

Jag pratade i telefon idag…. Inte direkt ovanligt. Men det handlade om saker som förut varit igenstängda. Jag kunde prata om det utan att gråta. För jag har nått insikter i livet som gjort att jag faktiskt har bearbetat saker och ting. Insett att jag har ett eget liv och att det är jag som bestämmer över det. Gör vad jag vill med det. Ingen annan har med det att göra. De kan säga sina åsikter, men det är jag som fattar besluten. Just den biten har jag vetat länge. Men jag har väl aldrig riktigt fattat, eller insett, att mitt liv faktiskt kommer bli bra.

Att det finns en framtid. Både för mig och ihop med någon annan. Jag har en del saker jag vill klara ut. Och vad den grejen är värd är sådant som man kan spekulera kring och inget jag tänker ta upp här. Det är något min hjärna får ta hand om. Idag när jag stod å låste upp cykeln utanför ICA så kände jag bara, vad underbart det är att leva. Just för att man lär sig något nytt hela tiden. Man får nya insikter. Det är nog det som är meningen med livet. För kommer man inte till några insikter, så kommer man ingenstans i sin utveckling.

Gör man inte det… Så kanske det är slutet. OM man inte är beredd att bearbeta det som håller fast en. Och se livet och upptäcka insikter…. Det är mycket som fortfarande tynger men som inte är lika tungt som förut. För mitt liv kretsar inte kring det. Om man ska förstå vad jag skriver om så får man läsa mellan raderna. Alla går vi igenom upp och nedgångar. Mitt liv har mest bestått i det sistnämnda. Men sedan jag fick en ny start… Med att lämna allt å befinna mig där jag är nu…

Ända sedan dess, har det bara varit framgång. Om jag tänker tillbaks på mig och mitt liv för två år sedan. Då jag fortfarande inte testat mina vingar, då jag fortfarande hade fått väldigt få insikter i livet…  Då var jag inte direkt någon alls. Jag visste vem jag var, men jag visste inte vad jag skulle göra med allt som jag blivit. Man får ett par skor, de skorna är gjorda för att passa dig. Även om man helst ger bort dom till någon annan.

Man vill ge bort dom för att bli av med den börda de bär med sig. Man vill ge bort dom för att få andra att förstå. Förstår varför vissa tankar snurra i huvudet. Dom tankarna flög iväg… För hjärtat hittade rätt.. Jag hoppas att det är rätt hela vägen för det är så det käns.

Om man bara få se saker och ting ifrån ett annat perspektiv än vad man är så inprintad på annars, så kan de förändra hela ens syn. Man ser det ur någon annans ögon. Man förstår sådant man annars kanske inte gjorde. Man känner helt annorlunda. Jag kollade på en film idag som handlade om två invandrare som inte får stanna i Sverige och de flyr ifrån polisen. Och allt som händer omkring dom, och tankar dessa två invandrare har. Det fick mig att inse hur lite jag vet om invandrare och deras situation.

Jag kan aldrig sätta mig in i hur det är att inte kunna leva i sitt land, i landet där ens familj bor, där ens rötter är, där man växte upp. Men jag kan sätta mig in i hur det känns att inte få vara med dom man älskar. Att världen går i tusenbitar, på ett par sekunder. Just då, i de där sekunderna, så ser man inget ljus, allt är mörkt. Men en sak får man aldrig glömma där man sitter i mörkret…. Att ljuset kommer alltid tillbaks, bara du tillåter det att göra det…

Ljuset har kommit till mig pö om pö. Jag får akta mig, snart blir jag nog bländad. Snälla ni, glöm inte dom ni verkligen bry er om. Ring ibland bara av en ren slump, det värmer den du ringer till, mer än vad du tror. Säg att du bryr dig, va inte rädd att visa känslor. För om personen i fråga helt plötsligt inte skulle finnas mer, så kommer du ångra att du inte sa hur mkt du uppskattade den personen. Lev idag, som det vore den sista. Det är en jävligt bra grej…

Två hjärtan som älskar, är bättre än ett!

Annonser

2 thoughts on “Mitt huvud talar… ut.

  1. Jag känner så väl igen mig.

    Det finns massa saker man fortfarande inte kan hantera. Det finns oerhört mycket sorg och saknad. Att ta steget vidare, att släppa taget är svårt. Men man måste..

Tack för att du har något att säga!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s