En dålig dag helt enkelt.

Idag har varit en sådan där dag som har varit sådär. Den började ju inte speciellt bra när man ”vaknade” upp och insåg att man inte har sovit alls bra denna natten heller. Och att det dånade i väggarna av att grannen fortfarande spelade sin jävla musik! Sen har man bara gått hela dagen och undrat vad man ska göra med den samtidigt som man vill sova men inte kan.

Ögonen har varit rööda så man har inte velat gå någonstans för man ser ut som en alien. Så i all denna meningslöshet så gjorde jag i ordning i min garderob och jag har egentligen massa kläder som jag borde skänka till välgörenhet, för här gör dom ingen nytta. Men samtidigt vill man ju spara sådant som kan vara bra att ha. Även om dom inte är det.  Vissa plagg ligger det ju en historia bakom och om man slänger det plagget så skulle det kännas som om att man slänger den historian.

Kan verka löjligt men så tänker jag iaf. Jag värnar om mina kläder, nya som gamla. Jag vet inte vart min skalle har varit idag. Det är så många tankar som vimlar runt och jag vet inte vad jag ska göra med någonting. Vilka beslut jag ska ta eller vad jag vill. Jag vet ingenting. Det enda jag vet är att det är dags nu, igen.

Jag vet inte om det bara är idag men idag är jag iaf osäker på väldigt mycket. Jag försöker hela tiden tänka på vad jag innerst inne verkligen tycker och tänker och vad jag skulle tjäna mest på själv, känslomässigt. Idag mår jag inte bra. Alla har vi sådana dagar. Och när jag inte mår bra så längtar jag bara till ett enda ställe, men idag gör jag inte det. Det är en av dom sakerna som ställer till det. Varför längtar jag inte till det där stället?

Det är svårt med att känna känslor. Att vara arg, ledsen, glad, upprymd, rädd, allt det där. Det är bara jobbiga saker. Fast det är jobbigare att vara rädd än vad det är att vara glad. När jag går mina promenade och jag möter någon så ler jag, mer för att se hur den andra reagerar. Möter jag någon som ler, så måste jag le tillbaka. Att le till någon, kan göra någon annan gladare.

Jag vet att vi fick som i uppgift i skolan en gång att le mot de vi möter och se vad vi får för mottagande. Och hela den dagen var en otroligt positiv dag. Men det är också väldigt jobbigt att gå å le. Särskilt när man inte får den respons man ville ha. En del kan ju tro att man är ett psykfall. ”Vad fan ler hon för?”. Måste man ha något att le åt?  Man kanske bara är glad. Glad för att det var just DIG jag mötte idag.

På tal om att möta så ere en kille å sin pitbull eller vare är för sort som jag alltid möter när jag är ute och går. Han går alltid där själv med sin hund. Nu känns det nästan som om att vi känner varandra för nu kan vi till och med nicka när vi möts. Vi vet ju att vi har sett varandra förr liksom. Jag skulle också vilja gå ut med hans hund. Men jag gillar inte hundar. Men den hunden verkar snäll.

Idag har jag också inlett en dagbok där jag skriver för hand. Så nu har jag tre sorts dagböcker. Denna bloggen, anteckningar i datorn och en skrivbok. Jag kan säga att det skrivs väldigt olika saker i dessa tre dagböcker. Som här tillexempel. Jag skulle aldrig kunna skriva något som jag skrivit i de andra ”böckerna” här. Just för att det är andra som läser och inte bara jag. Jag skriver för att jag mår bra av det.

Jag för anteckningar till en biografi jag ska skriva när jag är äldre. Då är det bra att ha anteckningar om hur man känner i nuet. Hur jag påverkas av andra människor. Även sådana jag aldrig träffat i verkliga livet, tex NI mina bloggläsare. En del av er har egna bloggar som jag är en stolt läsare till. Era bloggar får mig att veta vad livet är och verkligen handlar om, och det vill jag tacka er för.

Jag hoppas att jag kan få sova inatt. För i tider som denna så behöver jag sömn. Och i morron vet man aldrig om jag måste upp och jobba. Då är det bra om man har fått sova! Annars pallar man aldrig en heldag med massa springande ungar hit och dit och nya intryck och rutiner. Samtidigt om det nog kommer bli kul, om de bara kunde sätta igång någon gång!

Jag saknar min familj. Idag fyller Leo 2 år och jag är inte där. Men det är mitt eget val. Jag kommer ju snart ner, men då kommer jag nog inte få träffa något utav mina yrväder ( Leo, Tindra och Isac) utan bara min familj. Är ju bara nere över helgen så det är så det får bli och det känns bra.

Nu ska jag simma vidare i mitt dunkel. För idag vet jag inte vad jag är eller vem jag är, bara att jag finns!

Tre år för att lära ett yrke, tre dar för att förfalla i slöhet
/ Kinesiskt ordspråk

Klockan är: 21.43

Annonser

Tack för att du har något att säga!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s