Att studera och jobba

Nu pluggar jag inför den avslutande tentamen innan sommarlovet. Och vilket sommarlov sedan! Jobba, jobba!
För under sommaren innehar jag inget csn och får därför klara mig själv. Men jag har redan sommarjobbet klart för mig och det blir hemtjänsten där jag redan arbetar som timvikarie. Nästa år får jag se vad jag väljer. Ville jobba på camping egentligen men hemtjänsten ligger närmre än de jobb på en camping som jag också fick och nu är jag även timanställd på hemtjänsten och vet jag att jag har den tjänsten kvar inför nästa sommarjobbsperiod och kan då välja något annat kul över sommarn. Men det är 2017.
Jag har arbetat en del inom förskolan nu för att få ihop det jag inte får från csn så att man överlever under sommarlovet också. Det är ett evigt pussel. Måste fokusera på studierna också för jag vill verkligen inte ha något som släpar så här innan terminsslut. Inte ha något som hänger en i hälarna hela sommaren. Bäst att spika sista tentan för att kunna gå vidare med sitt liv, ett tag till. Och fixar jag inte tentorna i tid så stryper csn det tills poängen i kursen är inne. Så det är allvarliga grejer!😉

Annars tycker jag det går bra att kombinera studier med arbete. Studerar blott 75%. Tycker det är en bra studietakt även om det ibland känns som för stora luckor i schemat, men det kanske är det jag behöver för att tycka att jag klarar av det. Förena nytta med nöje. För det är otroligt kul att jobba inom barnomsorgen och det är beviset att utbildningen dessutom är rätt för mig. Barn är intressanta varelse som behöver allt det där, fostran – omsorg- lärande. De sprutar av egna idéer och lär sig av varandra vilket är otroligt kul att följa!
Nu kan jag endast följa mina egna barn från början till slut men längtar tills jag har min första inskolning och sedan får följa dem tills de ska testa sina vingar i en förskoleklass. Skulle även kunna tänka mig att jobba i en sådan men tiden får utvisa hur framtiden blir. Först efter 2020 kan jag bli titulera förskollärare och gå ifrån titeln barnskötare.

Förväntningarnas tider, minst sagt!

En ny rädsla

Kristoffer jobbar till 23 och jag vill gå å lägga mig men känner att jag inte vågar.  Han har jobbat sent förr men det är nått som gör så att jag inte kan/vill.

Jag antar att det som hände natten till söndag för en vecka sedan spelar en stor roll. Det känns bättre med honom här när jag ska sova. Väntar nästan på att en av barna ska vakna så jag har nån att sova med. Även om jag säkert kommer ligga vaken tills Kristoffer kommer. Fattar inte varför. Men det är så det känns.

Det har varit en olustig känsla i magen varje kväll vi ska sova nu hela veckan. Men just nu, denna kväll, känns det mer. Att försöka sova utan en trygg hand att hålla i.

Alexis sa innan hon skulle sova att hon hoppades att det inte skulle börja brinna i hennes gosedjur inatt. Hon kan inte förstå hur det bara kan börja brinna. Hon tror att allt kan börja brinna på natten. Samtidigt så tyckte hon, än en gång, att det var tur att det inte började brinna i vårt hus. Ja, det var det sannerligen. Men det går fortfarande att fjutta eld på denna kåken.

Det är nog den oron som gnager i mig. Det har uppdagats en osäkerhet. Om dagarna känns det säkrare ute än här inne. Märkliga känslor. Jag ska väl iaf göra mig redo för sängen. Så är jag beredd när barna vaknar.

När branden blev verklighet.

Vi går och lägger oss i lugnet före stormen. Vi lägger oss nästan lite extra tidigt för jag är trött och ska upp och jobba på söndagsmorgonen.
Vi sover. Novalie vaknar som hon kan göra och vill att jag följer med till hennes rum. Vi har några fönster öppna för att få in frisk luft. Jag vet att jag tänkte att det var en konstig lukt. Träaktigt. Men tänker inte mer på det utan somnar om bredvid Novalie. Kort där efter vaknar Alexis som går in och lägger sig hos Kristoffer.

Kristoffer sov och visste inte att hon låg där. Han berättade att han vaknar av att det är aktivitet ute på gatan som han hör via det öppna fönstret. Han har varit lättväckt ända sedan det var skadegörelse några kvällar innan denna natt så hans första tanke var att nu ska de förstöra ännu mer. Han springer in till mig och Novalie. Jag hade inte riktigt somnat om sedan Alexis gick in till honom och då säger han att de brinner i grannhuset. Jag går upp, klär på mig bh och morgonrock. Tittar ut genom fönstret. Hör hur någon skriker ”Vi måste väcka dom. Vi måste väcka dom”.

Jag går ner och öppnar när hon plingar på. Samtidigt är det någon som bankar på köksfönstret. Jag säger att vi precis upptäckt vad som händer och alla är på väg ut. Kristoffer kommer ner med en påklädd Novalie och Alexis har klätt på sig själv för Kristoffer minns inte att han gjorde det och jag gick ju ner för att öppna. Jag hittade ett par byxor åt mig själv inne i badrummet. Adrenalinet pumpar. Hjärtat rusar. Ibland känns det knappt som om att jag kan andas. Allt går så fort. Minns hur jag står i hallen och fattar inte vart skona är även om de va mitt framför näsan på mig. Jag vet inte vad som händer runt omkring eller hur länge jag stod där. En granne kommer och säger att mina barn är hemma hos dom. Jag möter Kristoffer på gatan men vet inte vad han gör. Jag vill bara till mina barn.

De sitter i soffan inne hos grannen med en filt på sig. Gråter och undrar vad som händer. Varför nån skulle komma å ta dom. Jag pratar med grannfrun som kan lite svenska. Samtidigt ringer jag pappa som inte svarar. Jag ringer farmor som svarar och berättar att en annan granne kommit och berättat att det brinner vid oss. Då har pappa redan hunnit till vårt hus men vi är inte där. Jag tar barna och ska gå till farmor. Grannfrun säger att vi kan vara kvar men jag berättar att jag har en släkting i närheten. Då säger en gråtande Alexis att hon har inga skor, vilket jag inte ens tänkt på innan. Vi går närmre vårt hus, då ser jag Kristoffer stå med vår vattenslang och sprutar mot grannens förråd. Jag bär på Alexis. Novalie går efter och huttrar och gråter. Jag har någon väska och kasse i handen som Kristoffer fått med sig. En tjej kommer fram och undrar om hon kan hjälpa mig. Jag säger att det går bra, att jag måste gå förbi för vi ska till en släkting. Hon tycker att vi ska gå en annan väg, självklart. Jag bad henne att säga till min sambo att vi gått till farmor. Jag iakttar henne gå fram och säga nått. Minns inte om han mötte upp oss och jag berättad om en skolös Alexis. Nått minne har jag av att vi väntar på Kristoffer. Brandkår, polis och Ambulans kommer.

Brandkåren kan inte komma ner till vårt hus, vägen är för smal. Jag hör någon brandman säga uppe på gatan ”Åh fy fan”. Sen springer han förbi oss. Vi möter någon som står och iakttar oss. Jag ser att det står polis på hans vänstra bröst. Uppfattar inte hur han ser ut i mörkret. Jag vill gå men ser att han tittar på mig som är ute på gatan mitt i natten med mina barn. Jag berättar att vi bor på 36 och de håller på å försöker minska spridningen från 35:an så att det inte ska ta sig i vårt hus. ”Min sambo hjälper till men vi ska gå till min farmor som bor i området”. Han frågar om alla är ute. Då som först slår det mig. Jag svarar ja. Men kommer snabbt på NEJ!
Vilda är där inne. Jag vet inte om jag förklarade att Vilda var vår katt eller om jag ens sa Vilda, eller bara katten. Jag vet att jag la till att alla människor är ute. Jag typ går under samtalet med polisen och han ropar efter mig ”Bra, då vet jag att alla är ute”.

Kristoffer är kvar och hjälper grannar att släcka branden. Jag orkar inte bära Alexis mer och ber dem gå själva. De gör dom. Vilka underbara ungar som inte protesterade utan bara gjorde vad de blev tillsagda. Väl hos farmor så satt vi i soffan och de fick en filt på sig. Då noterar jag att Alexis endast hade för små shorts på sig. Det var dem som låg överst i hennes garderob så hon hade försökt vara snabb med kläder. Annars hade hon velat byta direkt när hon märkte att de var för små, så gör hon annars. Men nu fann hon sig i att de inte gick att knäppa.
Jag är då fortfarande uppstirrad. Novalie sitter i mitt knä, mage mot mage och gosar. Alexis sitter bredvid. Pappa kommer in ”Där är ni”. Sen minns jag inte så mycket. Jag vet att grannen som sagt till farmor och pappa om branden är där. Kristoffer kom och gick jag vet ingenting. Sen sitter vi alla och dricker kaffe som grannen fixat. Strömmen i farmors hus är borta. Farmor trodde att det var vår grill som fattat eld (vi grillade kvällen före) men det var en anlagd brand hos grannen.

Timmarna går fort för ena sekunden var hon halv tre och i andra var hon halv fem. Farmor tog fram lite att äta men jag känner att jag inte har någon aptit men Alexis äter lite iaf. Den tiden kändes som en halvtimme typ. Kristoffer går fram och tillbaks när brandmännen har läget under kontroll och hämtar grejer. Tydligen är en fläkt startad vid vår ytterdörr för att röklukten ska rensas ut. Vi diskuterar Vilda. Om man får gå in och hämta henne. Kristoffer ordnar. Får tillåtelse att gå in och hämta henne. Hon låg under ungarnas säng, helt vettskrämd. Kristoffer får inte fram henne. Tydligen lät den där fläkten väldigt illa, det var först när den slogs på som grannen rakt över vaknade (har hon berättat). Kristoffer letar fram kattburen och får fram henne och tar henne med hem till farmor. Pappa hämtar kattsaker och annat som Kristoffer ställt ut. Sen gick de fram och tillbaks och hämta sakerna.

Jag hade fått Novalie till att somna men Alexis var vaken och fylld med frågor. Satt med ipaden och spelade. Sen tog batteriet slut. Fanns inte en chans att jag skulle kunna somna. Sen när Vilda kommit på plats kunde Alexis somna. Jag ringde till jobbet och meddelade att jag inte kunde komma in. Jag hade inte ens kläder på kroppen liksom.
Helt utmattad i skallen. Försökte sova lite grann men det gick inte. Telefonen ringde. Hemtjänsten undrade om jag kunde jobba…. NEJ. Sen kom fastighetsbolaget någon gång på morgonen och ville prata med oss. Då hade brandbilarna lämnat och kvar var några brandmän med en bil och skulle bevaka det nedbrända huset och patrullerade för att säkerhetsställa att det var släkt. Jag gick ut tillsammans med Kristoffer när dem kom, då sov båda barnen gott och jag kände att jag inte behövdes lika mycket längre.

Det var då som först jag ser förödelsen utan lågor. Hemma luktade det ve och fasa. Fastighetskillen förklarar hur läget är nu. Att vi skulle bli kontaktade av saneringsbolaget som kommer ut med maskiner osv. Och om det skulle bli skador på något inne i fastigheten så är det vår hemförsäkring som tar den biten. Allt bara snurrade då. Hela dagen var det full trafik på cykelbanorna mellan alla husen. Alla ville se på spektaklet. Kristoffer hade ställt upp för lokalpressen med information och sen ringde kvällspressen men jag sa att han skulle ignorera det. De lokala medierna vet läget vi har inget mer att säga. Ändå gör han en radiointervju där efter. Men då var han mer kort i sina svar. Vi hade redan innan bestämt att vi skulle gå till en ny lekplats i närheten på söndagen och när ungarna sovit och vi ätit lite mer så beger vi oss. När vi går dit ser vi en SVTbil köra. Lika bra att dra innan fler vill ställa massa frågor. Räcker med att massa grannar stannar en och snackar. Till och med en som stannade mig när jag stod på gatan med mina barn mitt i natten och ville snacka om hur hemskt och förödande det är och hur ska det gå. Jag bara gick ifrån henne… En annan granne sticker ut huvudet och undrar vad som händer…. ja vad ser det ut som!?

Det saneras fortfarande hemma hos oss. Nu känns mest röklukt mot väggen som kunde fattat eld. Om det beror på att det satt sig i väggen eller om det kommer ifrån det nedbrunna huset är ännu oklart. Jag är bara glad att vi lever och att vi faktiskt kan bo i vårt hem. Att det inte blir som i texten jag publicerat här på bloggen dagarna innan branden.
Det kunde ha blivit jävligt mycket verklighet… Det är helt sjukt. Det är inte den första händelsen som fått mig att tro att jag är synsk eller nått…. SJUKT!
Nästan så att polisen hade kunnat använda sig av den som bevismaterial…. Jag är misstänkt eller nått😉

Vi lever, vi mår bra. Vi har varandra…

Bara några fiktiva tankar

Det är varmt
Täcket åker av utan att jag vet det.
Det blir ännu varmare, utan täcke.
Det börjar brännas
Det gör ont
Smärtan skär in i mig.
Ett barn som ropar mamma.
Jag rycker till.
Vaknar.
Lågorna slår in genom sovrumsdörren.
Ett inte lika starkt barnarop.
Panik.
Täcket virat omkring mig.
Genom elden
Slänger av mig tygstycket
Två hopkurade små barn.
Jag är stark, bär dem båda.
Ut genom fönstret.

Brända men levande.

En levande legend

Jag är ganska off här på bloggen. Går ju att konstatera. Kanske orkar inte mitt huvud med mer intelligenta texter utefter mina akademiska studier. Som ni vet studerar jag till förskollärare och jag har för några minuter sedan lämnat in en tentamen jag hoppas slipper göra om. Jag har lagt ner tid på den och möda till att ha besvarat de dem frågar efter. Jag har haft omtentor släpandes efter mig men just nu vill jag inte ha det då det närmar sig sommar och ett omtenta tillfälle i sådana fall blir i augusti!

Jag vill kunna slappna av och bara jobba i sommar. Jag jobbar som timvikarie både inom barnomsorgen och hemtjänsten så jag har lite att välja på. Fördelaktigt är det i barnomsorgen både för att jag får utöva det jag utbildar mig till men även att jag får bättre betalt. Win-win.

Bredvid studierna försöker jag ha ett liv. Alexis har precis fyllt fem år och hon får ha sitt storkalas den sista april. Jag är inte en stor firare av valborg och tycker inte att dagen störs av ett kalas och så verkar det inte heller på gästerna som ändå tänker dyka upp. Efter detta kalaset är det bara att ladda om för nästa då Novalie fyller tre i maj. Helt galet egentligen. Egentligen har jag och Kristoffer även förlovningsdag den 30 april men vi får ju fira den med nära och kära istället😀

Jag har dragit på mig en förkylning. Det är väl inte så konstigt med tanke på att båda ungarna varit snoriga och det går inte att sluta pussa på dom och så har det hänt att de hostat en i ansiktet! Så här sitter jag, en fredag, och snorar. Men nu ska jag ta helg efter allt sittande vid datorn denna veckan(pga tentan). Inte kan jag träna imorgon heller som jag brukar. Men vila är också nödvändigt.

Båda flickorna ska klippa sig hos frisören imorgon. Det blir Novalies första besök. Kristoffer jobbar men farsan följer med och håller ställningarna. Annars skulle det bli en svettig stund att finnas där för den som sitter i frisörstolen och ha ett vakande öga på den som förmodligen försöker riva stället. Livet på en pinne!

Om ni vill, jag finns på facebook och instagram! Finns nån länk till vänster?
Där är jag mer aktiv.

Årstider

Det har blivit metrologisk vår här i syd. Eller åtminstone på Öland. Det skulle bli Kalmars tur nu i månadsskiftet! Våren innebär växtlighet. Därför har vi, tillsammans med farsan, planterat lite. Min fader har även investerat i ett mindre växthus åt oss att ha på tomten. Tomaterna och gurkplantorna ska få flytta ut sedan. Alexis köpte sig ett pump-kit förra helgen och planterade det så att vi lagom till Halloween kan skörda och utsmycka.

Även om det är vår och senare sommar så är det nått visst med hösten tycker jag! Skördetid och rotfrukter i masser. Jag älskar att vi har årstider och hur alla klagar på respektive årstids negativa sidor.
Vinter – JA det är kallt! Och JA, det kan blir såååå kallt (klä dig efter väder, på hela kroppen).
Vår – Är egentligen bara negativt för de som är allergiska mot växtlighet eller har en stor buske som skymmer sikten när löven har kommit fram.
Sommar – JA, det kan bli kanonvarmt här i Sverige också. Och JA, det är sommar även om det är kallt just över midsommar. JÄVLA mygg! Djur som äter upp det man kämpat med att odla under våren.
Höst – Dags att ta på mer kläder för JA det kan vara kallt i september även om den ligger i tät anslutning till augusti som tillhör sommarmånaderna. LÖV överallt! Regn, regn!
Men det är härligt med skiftningarna, tänk om vi inte hade dom?

Hösten är på nått vis min favorit, men jag gillar alla årstider. Vintern är väl en sak jag kan säga att jag inte gillar, och det är p.g.a snön. Den ställer till problem hela tiden, med allt, så fort man ska vara ute. Det är härligt att grilla ute, åka pulka och sånt men det kan bli LAGOM med snö. Det är ju Sverige, landet lagom!? Men nu bor jag på de södra delarna av landet, inte mitt i.
Och här är det inte vinter fortfarande, inte ens snö.
Det är metrologisk vår!

Trääna

Dagarna kommer och dagarna går. Tänk att det snart är julafton igen. För att inte gå händelserna i förväg så är det ju faktiskt lucia först, för den som firar det🙂

Vi har precis haft två tentor i skolan. En muntlig(som jag med all säkerhet klarade) och en skriftlig(som jag med all säkerhet får göra om). Men till nästa gång kommer jag nog ha ett mer lugn. Nu vet jag hur det går till och vad som förväntas av mig. Men det är segt att ”ligga efter”. För det är direkt på nya uppgifter och det är inte så små heller. Nu ska vi göra fältstudier. Och det vi tar in och lär oss där ska vi sedan ha som grund för hemtentan så det gäller att verkligen ta till vara på dagarna ute i verksamheten.

På hemmafronten är det väl bra, om man bortser ifrån två sjuka barn och en kroniskt sjuk sambo som har börjat en ny behandling mot sin Crohns. En som bryter ner immunförsvaret så det är lägligt att båda barnen är snoriga. De har haft en släng feber också men den verkar Kristoffer klarat sig utan. Men han är lite snorig. Jag har klarat mig helskinnad(peppar, peppar). Jag försöker att inte få hostattackerna rakt på mig och hygien är A och O.
Allt är färdigt med tapetsering och fönsterputsning som vi fick för att förra hyresgästen inte engagerade sig så mycket i renhållning av nått slag. Och så har bovärden varit här och fixat med lite småsaker. Eller ja, stora också. All köksluckor är bytta och jag har ju utlovat bilder men inte tagit några. Får göra det nu när det till och med är jul här i stugan!

Jag har dessutom hittat ett gym här i stan som jag försöker besöka 4 gånger i veckan. Jag får planera runt mina studier och när det passar mig. Det är ganska skönt att kunna välja när på dygnet jag vill träna och sedan plugga efter det. Svårare de dagar då det är föreläsningar eller så men än så länge håller det i sig och det är bra så här i juletider! Det är fika hit och fika dit🙂
Jag har tänkt på det att jag har i större delen av mitt liv varit aktiv och tränat till och från men aldrig haft tydliga mål eller så. Utan gjort det för att det är kul. Vissa gånger även med avsikten att gå ner i vikt.
Därför har jag tänkt sätta upp mål för stranden 2016. Men det slutar inte där.

När jag har kommit i mål är den stora utmaningen att forma lite muskler. Men inte så att det ser sjukt ut. Jag vill ju vara stark, men inte se så stark ut haha.

Just nu så satt jag och skulle läsa igenom lite skolgrejer men kände att jag kunde göra ett avtryck här först.
Efter att jag är klar med skolrelaterade saker för idag så ska jag slå mig ned i soffan och se om jag kan hitta något ointelligent jag kan kika på.

Trevlig kväll!