Annars så går helgen otroligt bra även om vi inte gör något särskilt.
Alexis rum börjar vi se slutet på även om vi mött ett par motgångar som får åtgärdas.
För och efterbilder kommer när allt är klart

Ha en trevlig lördagskväll!

Imorgon har jag sagt till fröken sjusovare att vi ska gå upp klockan åtta. För sedan följer en händelserik dag.
Vi ska till skrivarlinjen där jag gick förut för att besöka den så kallade fortsättningskursen där några forna deltagare ifrån min förra klass behagar gå. Säga hej till dom + få inblick i hur fortsättningskursen fungerar.
Kanske är det något för mig?

Efter det då blir det hem å baka för på eftermiddagen väntas det gäster i form av Frida, hennes bihang å Alexis pojkvän Wilhelm. Trevligt värre.
Och förhoppningsvis stannar de över middag då det serveras Kycklingsoppa a la Linas matkasse.

Men först en välbehövlig skönhetssömn.

Annars så flöt helgen bara förbi. Kristoffer målade i Alexis rum och det behövs nog målas lite till. Sedan ska fondväggen på och så är det ur världen. Jag ser äntligen ett slut!
Vinna på lotto och inreda rummet precis hur man vill.

Idag tog jag tag i vårt skafferi. Rensade ut allt där utgångsdatumet hade passerat.
Och gissa om jag fick slänga? Där rök halva skafferiet och den där platsbristen är ett minne blott. Det var mycket som använts bara en gång för ett enstaka recept. Och jag tänker inte avslöja det äldsta paketets ålder
Jag älskar ordning och reda så idag har jag öppnat skafferiet bara för att njuta av den vackra syn. Underbart!

Vad som inte är så underbart är att jag dragit på mig en förkylning och nyser om vart annat. Kissar nästan ned mig varje gång jag nyser så det är verkligen myspys här hemma.
Försöker att inte pussa på Alexis för mycket. Hon ska väl ändå få slippa en förkylning men det är svårt att hålla sig borta ifrån hennes goa kinder.

Klicka här för bildspel
Lite bilder ifrån den senaste tiden på Alexis.
Ena bilden är när hon är med sin farfar. Hon ser ju verkligen glad ut!
Tänkte ladda upp nån film här i veckan på vårt underverk.
Men det får bli då.

OCH GRATTIS LILLEBROR JIMMY PÅ 20 ÅRSDAGEN.
Lilla killen Ska jag säga som ska fylla 24. Känner mig som 30.

Inväntar att Linas matkasse ska komma och leverera varor.
Det skulle vara bra om de körde hem lite glass också, för det skulle vara mumsigt!

Vi testade att gå på årets första bandymatch, Alexis första. Vi kunde vara där de första 50 minuterna av 90. Vi gjorde ett tappert försök. Matchen var inte så bra ändå.
Kristoffer har följt liveuppdateringarna på nätet och det verkar som om att matchen spelades bättre när inte vi var där så kanske vi hade med oss en säck otur.
Det gjorde oss inget att behöva avbryta matchtittandet eftersom att vi hade gratis inträde.
Annars hade det varit surt å lagt ut 240 kr för att se en stund och sedan åka hem.

I helgen ska vi ta tag i Alexis rum som liksom har fått stå ett tag nu.
Men det måste bli klart, nån gång.
Det är egentligen inte så mycket kvar så lägger vi manken till ska det bli klart.
Förhoppningarna är att hon sedan ska sova där inne. Som det ser ut just nu trivs hon bra sovandes mellan sina föräldrar.
Hon var så duktig på att sova i sin egna säng förr. Men nu är hon så mammig och ska vara som klistrad på mig. Men som Frida kommenterade i förra inlägget, antagligen är det bara en fas.
Jag hoppas på det annars får jag ta tag i det där sängliggandet en annan dag.
Tänk att jag skrev att JAG skulle ta tag i det. Kristoffer kan väl lika gärna göra det också?
De senaste månaderna, dvs 9 månaderna, så har jag stått för den delen.
Det är ju jag som varit föräldraledig.

Det skulle vara svårt att lämna över det till honom men jag kan inte bära det stora lasset själv.
Det vore skönt att kunna lämna över lite. Jag måste släppa lite på tyglarna kanske?

Fy tusan!
Just i detta nu skrek Alexis förförsta gången ut i verklig ilska. Nästan som om att hon skällde på sin pappa som försöker byta blöja.
Hon har en vilja som heter duga, tydligen.
Det märks mer och mer att hon förstår att hon är en liten egen person.
Kanske är det nu det jobbiga börjar?

Vi åkte i godan ro mot V-ås då jag får syn på en bil en bit framför oss som kör mot diket men innan han (vi kan kalla honom Martin) ligger där så gör han en snabb vänstersväng och kommer ut på körbanan igen.
Jag frågade mig själv vad han gjorde, Kristoffer såg det hela han också.
Martin körde ganska reko så jag tänkte inte mer på det.
Förrän han börjar hålla sig mer till mitten då det inte kommer någon mötande trafik.
När det kommer ett möte så återgår han till sin (vår) fil.

Det går en stund. Martin åker över på det andra körfältet och det kommer en rad med mötande bilar. Den första i raden börjar blinka med hellyset när Martin börjar komma allt för nära och då svänger han in på sitt körfält igen och är då något skakad (föreställer jag mig).

När jag såg att han körde över vägen så var jag beredd att bromsa för att inte blandas in i all röra av krockande bilar som jag såg framför mig.
Jag fick en flashback till då jag och Simon(en kompis) var med om en bilolycka då en lastbil kom in på vårt körfält och körde på oss.

Martin klarade sig ifrån en krock ännu en gång. Då sa jag till Kristoffer att han måste ringa 11414 för att meddela att det är en förare som antingen är påverkad eller jävligt trött.
Kristoffer iakttar Martin som då kör hyfsat och säger ”Nu kör han ju bra”.
Antagligen för att slippa ringa. Men jag körde och tänkte inte plocka upp luren och ringa.
Jag har aldrig pratat i telefon körandes och tänker inte börja med det heller.
Han ringer.
Vi har tagit plåtnumret. För vid det här laget har Martin börjat gasa på rejält och ligger långt före oss.

Receptionisten tar alla uppgifter vi har om hur han kört och vilken väg i kör på, färg på bil osv.
Vi kör vidare med Martin en bra bit framför. Till slut så ser vi honom inte längre då han kört om några bilar.
När vi kommer mot en rondell så tycker jag mig se den gröna bilen svänga höger, åt exakt samma hålls som vi skulle.
Jag tyckte det var Martin (som jag vill kalla bilen).
Men jag fick det aldrig bekräftat då han körde så fort.

Vi möter en civilpolis med blåljusen på samtidigt som det ringer ett dolt nummer till Kristoffer.
Det är polisen.
Vi säger oss tro att den kör på samma väg som oss och att de just kört förbi.
Polisen frågar samma som receptionisten. Och att vi skulle uppskatta hur för fort Martin körde.
De trodde att de kört förbi den aktuella bilen.
De tackade så mycket för vårt tips och så lade de på.

Vi mötte aldrig en stoppad bil. Kort därefter kom vi till en stor rondell med flera avtagsvägar så han kan säkert ha undkommit polisen. Men de ser med hjälp av plåtnumret vart personen skulle bo så de kan väl ha span på honom i framtiden.
Jag måste ge en stor eloge till dom för att vara så snabba på vårt tips. Det känns bra att vi ändå togs på allvar.
Jag är rädd att om de inte fick tag på bilen att de då skulle tro att vi skojade …

Kristoffer som var skeptiskt till att ringa för att han skulle bli nervös eller något kände sig nöjd och var stolt över vad han gjort.
Och ännu stoltare borde han vara när han, antagligen, ska vara med på Sveriges radio p3 på lördag.
För i början av vår resa i lördags så lyssnade vi just på P3 och de uppmanade sina lyssnare att gå in på deras hemsida och fylla i ett formulär för att önska låt + motivering.
Det gjorde vi i hopp om att den skulle spelas på radion under färden.

Vi hörde inte av dom. Förrän idag.
Tydligen så rannsakar dom alla önskningar och sedan ringer och pratar med de som önskat och bokar in för att sända on air.
Vi får veta mer om det på torsdag. Om det blir radio eller inte för honom så meddelar jag er här.
MEN JAG TYCKER absolut att ni ska lyssna på det.
Isf är det på lördag mellan åtta och nio på morgonen.

Skrivs imorgon!

Det har förr inte varit något problem men i någon månad nu har hon inte velat sova där. Hon somnar mellan oss och så bär jag över henne till sin säng.
Några timmar går sedan vaknar hon otröstlig och jag bär över henne. Och så när hon somnat så kan jag chansa å lägga över henne igen.
Många gånger (nästan alla) är det lättare att bara låta henne ligga mellan oss å få sova hela natten.
Jag sover inte bra när hon sover bredvid.
Men jag hatar när hon gråter.

Inatt försökte jag att inte ta upp henne när hon sovit några timmar. Jag klappade henne på kinden, la henne till rätta osv. Försökte att lägga mig själv men hennes gråt fick mig att börja gråta.
Jag försökte stå emot, försökte vänta fem minuter och sedan visa att jag inte försvunnit och vänta fem minuter igen.
Det var plågsamma minuter för jag kände inte igen gråten.
Det skar i mitt modershjärta så hon låg åter mellan oss.
Resten av natten.

Kanske är det för tidigt att vara hård. Jag har just slutat amma så jag förstår att hon vill vara nära. Lika är det på dagen. Hon kan bara somna på mig och ingen annanstans. När jag lägger ner henne för att kunna göra annat så vaknar hon.
Hur gör ni? Har ni några bra tips?
Jag vill att hon ska kunna somna själv i sin säng.
Ska jag köpa hörselkåpor för att kunna köra på fem-minuters-metoden, eller ska jag vänta med att lära henne (återigen) att sova i sin säng om nätterna?

Med henne i mitten så kan jag å Kristoffer inte hålla varandra i händerna som vi brukar när vi ska somna Det är ju något att sakna också.
När Alexis ligger emot Kristoffer och sover (som hon gör väldigt sällan) så är det klart att han tycker att det är mysigt att ha henne sovande i mitten.
När hon ligger emot honom kan jag absolut inte sova då han till och med kan somna under tiden som jag kör med fem-minuters-metoden.
Tänk om han rullar över henne eller nått.

Åh. Underbara barn, vad ska jag ta mig till?
Jag skulle kunna låta henne ligga där och bara slappna av. Om jag visste att det inte handlade om uppfostran.
Kunna slappna av utan att tankarna far i skallen att det kommer att kosta mig senare istället för att ta itu med det nu.
Och senare kanske det finns ett syskon och då kommer jag ångra att jag inte stod på mig.

Vi får se hur det går.

I går for vi till Västerås (28 mil hemifrån) för att gå på dop.
Det var min svärsons dop. Ja, ni läste rätt. Svärson.
Min kompis son, Wilhelm. Alexis är bortgift.
Självklart så ska de ha en chans att säga sitt om saken men om jag (vi?) sedan kommer att tillgodose vad dom vill, det är en annan femma

Det var ett fint dop och de fick massvis med presenter. Det fick mig att bli sugen på ett dop till Alexis. Men allt med kyrkan är inget för mig även om det var väldigt fint.
Vi tänkte ha en namnfest för Alexis men den har inte blivit av och kommer inte bli det heller. Och allt är väl inte för presenterna, eller?

Vi körde fram och tillbaks på samma dag. Jag är ju en van förare vid det här laget. Det blir väl så när släkt och vänner bor helt utspridda och är man en bra vän så går man (jag) på viktiga händelse så som bröllop och dop.
Jag önskar att fler tänkte likadant vad det gäller att hälsa på här. Ta egna initiativ och inte bara efter att jag har tjatat i tid och otid (pappa).
Nu kanske det blir så att min sida av släkten kommer upp nästa jul och då blir det firande här. Jag tror på det när det händer

Jag skulle bli glad om någon bara ringde och sa ”Hej, jag hade tänkt komma upp till dig snart”. JA! Hade jag sagt. För jag är mammaledig och har all tid i världen.
Men det är en annan historia. Ibland känns det som om att det bara är jag som far och flänger men ingen tar sig hit för det är ju sååå långt!!!
(Med undantag för Emma.M och Emma.B och min älskade bror Alex).
Ledsamt och inget jag vill lägga ner tid att tänka på nu.

Jag har slutat amma en väldigt mammig tjej. Valde jag fel tillfälle?
Rättare sagt var det hon som valde att sluta då hon inte längre ville ha bröstet.
Så nu är jag en fri kvinna.
Så i slutet av månaden blir det att avnjuta ALKOHOL på riktigt.
Jag ska bli full och redlös så att jag inte ens kommer ihåg min dotters namn.
Sedan går jag till sängs med någon jag antar är hennes pappa …
För det är mitt rätta jag …
Nä.
Men däremot ska jag avnjuta drinken Rosa pantern som jag längtat efter att få dricka några stycken av utan att vara rädd att det påverkar bröstmjölken.

Visst har jag druckit alkoholhaltiga drycker under de här månaderna jag har ammat men det har varit bara en gnutta. Aldrig mer än ett glas vin eller en öl.

Jag har en massa annat jag vill skriva om också.
Jag har tex fått en reward men det får bli i ett annat inlägg. Jag skulle velat skriva mer om Alexis och hur hon är nu. Men nä.
Tiden räcker inte och inlägget blir för spretigt.
Men tack för att du läste och lämnade en kommentar *Blink,blink*

Hon har börjat med en dålig ovana. Hon kan bara somna på mig och när jag lägger ifrån mig henne så vaknar hon,antingen direkt, eller några minuter efter det och är ledsen men somnar snabbt om när jag plockar upp henne.

Vi startade fem minuters metoden för ett tag sedan. Den var framgångsrik men nu har vi helt kommit ifrån det då jag inte orkar ta mig igenom de där första fem minuterna med hennes gråt.
När Kristoffer är hemma kan han hindra mig ifrån att gå in.
Jag vet inte vad som är bäst, långsiktigt. Det bästa vore om vi bara kunde lägga henne å hon somnar själv.
Samtidigt är hon väldigt mammig nu för tiden.

Det är väl bara att följa det vi tror på och ta allt efter som.
Vad gäller Alexis så har hon börjat bli riktigt smidig å upp i krypställning. Så här väntas det genombrott. Snart kanske vi har en krypande bebis.
Sötaste unge.

Snart kommer Mannen hem ifrån jobbet.
Då tar han över Alexis för jag ska på Aquapuls denna veckan också.
Här ska fläsket bort!

Idag var vi i Sandviken hos Alexis farfar. Senast vi var där, var monstret fyra månader.
På tal om monster så har hon varit sig själv mest hela dagen. Pratat och haft sig som en normal bebis. Hon sitter här bredvid, nybadad och inoljad. Redo för sängläge snart.
Bara hon inte tar fram monstret inom sig inatt. Då går jag å lägger mig på soffan

Imorgon öppnar öppna förskolan efter att ha haft julstängt. Funderar på att gå dit om det är så att de arrangerar babysång som vanligt på måndagar. Annars kanske det finns en och annan bebis för Alexis att leka med och en och annan förälder för mig att prata med
Hoppas er långhelg varit vad ni förväntade er.
Ha en bra kväll.

Jag brukar göra så själv ibland men inte så mycket så att hon ska tro att det är så människor snackar

Hon ser söt ut men är farlig!
Jag har försökt filma henne när hon gör så men då blir hon tyst för att sedan börja på ett till nyupptäckt ljud.
Att smacka med tungan i gommen.
Antingen är hon monster eller en smackande liten bebis.
Hur som helst så är hon söt.
Kanske kommer hon bli ett barn bara en mor kan älska?