Hur störd i huvudet får man bli?

Jag har gjort som jag skrev för några inlägg sedan. Jag har bytt lösenord lite här och var i den digitala världen. Nu är det förnyat. Inte för att det har hänt att någon har knäckt mina tidigare lösenord men jag har läst att det ska vara bra att byta lite då och då. Så nu gjorde jag det. En annan sak som jag inte gjort, som jag skrivit att jag ska göra för några inlägg sedan är att nu var det slut på allt godisätande och så vidare. Att denna gången skulle inte sötmans tröskel bestigas, men nu har den gjort det. Jag sitter här med polly och cocacola. Nyttigt och bra. NEEE! Jävla mig. Jag förstår inte varför jag absolut inte kan låta bli. Jag tänker på det hela tiden men känner mig ändå tvungen att köpa och äta.

När jag har ätit så mår jag dåligt över vad jag just har gjort och vill bara spy. Jävla mig. Det är som om att nu när jag verkligen ska engagera mig å äta rätt osv då blir det bara värre. Jag äter mer kakor osv, dricker mer coca än vad jag någonsin gjort, precis som om att jag trotsar mig själv nu när jag inte bor hemma längre.
Hur ska jag bära mig åt för att komma in i rätt spår och hålla mig där? Gaah!

Ska kolla lite på Extreme home makeover och ja, äta det jag just handlat. Det är som om att jag försöker fylla något som inte riktigt finns. Allt är lite upp och ner långt där inne i mitt inre, inget som jag kan ta här, hemligheter som jag egentligen inte vill stänga inne men som jag skäms över/för. Det handlar om min familj, som vanligt, en familjehemlighet. Eller något som egentligen inte skulle komma ut, inte ens till mig. Farmor har berättat och jag vet inte om jag ska bli förvånad eller besviken. Känner mig utelämnad.

Imorron jobbar jag 8-15. Hörs imorron eftermiddag alltså. Ska läsa lite bloggar senare ikväll också, några som har blivit lite dåliga på att uppdatera på sista tiden, en del har sina skäl, andra har bara upphört

                                                Var god å skäll på mig.

Kärnfamilj, aldrig ensamstående.

Jag uppskattar väldigt små saker i vardagen. Frukost på sängen, en kram efter att man har gjort något fint för någon annan eller bara ett skämtsms på mobilen. Även om skämtet inte var särskilt kul. Jag får ofta skämt skickade till mig på mobilen. Och det är ju ett tecken på att de som skickar dessa sms vill att jag ska få skratta och att jag ska vara glad, även om personen/personerna inte vet om jag är nedstämd eller redan glad. Det är de som gör mig glad när jag får ett sådant sms. För oftast så är det ju inte skämt som man dör av skratt av, det är jag ett levande exempel på. För jag har aldrig dött av skratt. Men den gången jag ska dö så önskar jag att det var av skratt. Ett värdigt slut, eller hur?

Nu har jag gjort alla ärenden på stan, gick till min fristad medan jag väntade på bussen. Jag gick alltså till bibblan. Skrev för en gång skull i ett tycka till brev, eller rättare sagt så fyllde jag i en tycka till lapp
Där man fritt kan säga vad man tycker om bibblan. Och den betyder ju mycket för mig och jag försökte skriva ner det, men ville inte göra det allt för stolta haha. Sedan så får man hålla utkik om man fått ett svar, då ska ens frågor och åsikter vara besvarade och så hänger de upp ens fråga/åsikt på anslagstavlan och under det deras svar, får se om man blir så lyckligt lottad och får ett litet svar ifrån dom.

Hade tänkt vara med i en tävling som bibblan har. Man har fått citat som finns i slutet på varje bok som finns med på en lista. Sedan ska man para ihop slutcitaten med den rätta boken, än så länge har jag fixat ihop 3/25 lr så. En bit kvar haha. Tänker inte läsa alla böckerna. Till resten tar jag uteslutningsmetoden. Verkade inte vara så spännande böcker. Det var bara 3 av dom som jag hade en aning om, som jag typ har läst En bok som jag läste i skolan faktiskt. En som verkade tråkig då men som blev bra efter ett tag. Böcker som man tvingas läsa när man går i skolan ska ju automatiskt vara tråkiga, men det har inte alla varit. Men det är ju jag som tycker det. Bokmalen själv haha.
Tipsa mig gärna om böcker som ni läst och vill rekomendera.

När jag gick ut ifrån bibblan så kom en tanke som jag fått under min tid på campingen upp igen. Det är ju inte alla som är som typiska svenssons familjer, mamma, pappa och 2 barn. En del är ensamstående. Det satt en mamma med sina 2 söner på fiket. Pojkarna var väl kring 6-10 års åldern. Och bara för att hon satt där själv med dom så innebär det ju inte att hon är ensamstående men på campingen så är det mammor och pappor som åker själva med ungarna på semester. Jag tror att de är ensamstående eller så.

Det ser så ensamt ut, men är det verkligen så ensamt? Man har sina ungar. Men de jag har sett har inte alltid sett så lyckliga ut. Men man måste ju inte vara lycklig för den delen heller. För en del krävs det mycket innan man kan kalla en glädje för lycka. Men det jag vill komma till är att jag aldrig vill hamna där, ensam med mina barn, ingen annan vuxen att prata med, bara barnen. Med dom kan man ju inte filosofera med som man kan med en vuxen, prata om livet och allt där till. Om barnen ska få äta godis precis innan de lägger sig, om de kan skippa att borsta tänderna en morgon, om de ska få gå på fest. Allt är då upp till dig som ensamstående förälder. Och visst kan man klara det, men det är alltid roligare och lättare om man är två. Då kan man alltid säga: Fråga pappa eller fråga mamma som det blir för en pappa. För oftast om man vill göra något, om man har två föräldrar så kanske barnet fråga den som den anser sig är lättast att övertala, men då säger föräldern att man ska fråga den andra föräldern och då är beslutet upp till den och nästa gräl är igång haha. Eller så fortsätter de bara skicka barnets fråga emellan sig utan att ta några fasta beslut alls. Det är ju så det ska vara, eller? Man skaffar ju barn för att man ska vara ihop, dela alla skratt och alla gråt, plåstra om alla skrubbsår på barnens knän, trösta när de tappat glassen i sandlådan osv.

Jag vill inte bli en ensamstående förälder. Visst, man kan få en partner efter att förhållandet med den som är far till barnen har tagit slut. Men det är ju aldrig samma sak, tycker inte jag iaf. Fast vad vet jag, jag har ju inte kommit dit än. Och vill inte det heller. Jag vill att mina barn ska ha en kärnfamilj, men det är ju inget man kan bestämma, det är sådant som bara blir. Jag tänker aldrig heller vara tillsammans med någon bara för barnens skull. Det blir aldrig för barnens skull. Det blir bara värre att ha två olyckliga föräldrar som inte delar kärlek till varandra utan bara en delad vårdnad om de barn som har tillkommit, bättre att ha två “lyckliga” föräldrar på två håll då, tycker jag.

Jag har aldrig haft en kärnfamilj, inte så som jag har upplevt det. Hade det mina sex första levnadsår. Men under dom åren och resten av min livstid så har jag aldrig haft en mamma, en som jag tycker är eller har varit min mamma. Så därför tycker jag inte att det har varit en kärnfamilj. Långt ifrån en vanlig kärnfamilj. Jag vill att mina barn och den familjen jag skapar ska vara allt som min inte var, fast ändå en del av det som min familj hade ska finnas i min. Allt som vi blev, blev vi av att inte ha det som alla andra, jag och mina syskon. Och med min erfarenhet av ett trasigt liv så kan jag ge det till mina barn också. Mina värderingar ska de få ta över och bli hela människor.

Jag och mina barn ska alltid ha en öppen dialog med varandra, vad det än gäller. Det är så jag vill ha det. Även om jag vet att de kommer ha hemligheter för mig, sådant som föräldrar inte ska veta om sina barn. Sådant ska finnas och det ska jag unna dom. Men om viktiga saker, om livet. Jag vill att de ska känna att de kan prata med mig. Ja, ni förstår. Än är det en bit kvar innan de livet börjar. Jag tror att ett tomrum som jag har nu kommer att fyllas om jag får en egen familj. Då får jag ju allt det jag inte hade, men får det nu, senare i livet. Kommer jag bli hel då? Ja, det återstår att se. LÄNGTAR

Idag innan jag gick in på bibblan så ville jag läsa metro. Ingen metro någonstans och sedan så fick jag svaret. Metro har tagit sommarlov och är tillbaks den fjärde augusti. Då får man helt enkelt vänta då. Men metro.se finns ju alltid Och aftonbladet om man vill ha en uppdatering på läget.
Och på tal om tidningar så upptäckte jag, idag, att bibblan i Gävle hade Barometen, den tidning som ges ut nere i Kalmar (där jag bodde förut). Så jag kan hålla koll på min gamla stad, även om jag inte befinner mig där nu. Rätt coolt

Ska äta pommes och korv med beasås idag. GOTT! Ska göra en matlåda också som jag kan ha imorron när jag ska jobba igen. Ärenden är gjorda nu och jag hoppas att allt ska lösa sig. En liten tryckande känsla har jag. En som trycker i hjärtat, en känsla som väntar på att utlösas. Antingen i meningslöshet eller i lättnad. Jag hoppas på det sistnämnda.

Har lagt upp lite bilder på bilddagboken  från helgen och idag för den som vill se
Kanske kommer med ytterligare ett inlägg idag, känner att jag har en del att skriva om denna dagen haha.
Håll utkik!

                                               Jag ska bli världens bästa mamma!

Början på en meningslöshet?

God förmiddag skulle jag vilja säga. Klockan är tjugo i tio. Vissa skulle säga godmorron. Det säger iaf jag och Kristoffer till varandra när vi vaknar vid den här tiden Men nu får det vara förmiddag.
Jag är uppe med tuppen (nästan), ska till stan och göra ärenden som jag nämnde i det sena inlägget igår. Bättre och göra dom lite tidigt så har man det gjort. Sen så har jag inte så mkt mer planerat denna dagen.

Jag saknar Kristoffer och ändå så har det inte ens gått en dag sedan vi sågs. Igår klockan tio i ett så skildes vi åt. Min älskling! Jag känner att jag behöver kramas och allt är så mycket roligare när man är två. Det är roligare att kolla på tv, roligare att kolla på film, roligare att ligga i sängen en hel dag, roligare att handla… Ja, ni förstår. Därför blir allt lite tråkigare idag när jag ska göra allt själv haha.

Jag har tänkt på lite saker. Tex: Vad fan skulle jag göra utan Kristoffer? Han är min lycka i allt mörker. Om han inte kunde vara mitt bollplank och min älskling så skulle jag må dåligt, kvävas. Men nu är han det och han gör det bra. Bara av att veta att han alltid finns där gör mig tryggare. Han är min trygga mur och mitt hjärtas finaste melodi. Men det vet han ju redan Jag kan sitta och skriva hur länge som helst om hans inverkan på mig, vad hans kärlek betyder för mig och så vidare. Kärlek för mig, riktig kärlek, den sätter sig långt där inne, ända in i själen och går inte därifrån hur lätt som helst. Älskling!!!
Men på lördag så ses vi igen

Hoppas på att få lite stålar idag, annars ligger jag väl lite risigt till. Jag har väl mig själv att skylla då. I hate it. Men det löser sig väl, får vi hoppas. Att allt går bra och att det löser sig. Annars blir jag nedstämd och vill bara bort och jag kommer att gråta och vilja skita i ännu mer saker men jag gör dom ändå. Usch, få en känsla av meningslöshet redan nu. Bort med den, det här ska jag klara!!

Nu ska jag göra lite frukost sedan så är det bara till att göra sig i ordning för avfärd, ska se till att inte glömma paraflaxet, det regnar ute. Men alltid när jag tar det med så behövs det inte och när jag inte tar med det så behövs det mer än någonsin. Weird. Vi skrivs senare mina små blommor!

                                                             Food time!

Att rädda en trasig själ.

Jag vill hela alla trasiga  själar. Samla dom och göra dom hela, på så sätt skulle väl min strävan om att bli hel förstärkas. På något sätt så kommer en redan trasig själ alltid att vara trasig. Men man kan få en helande salva på som gör att de bara svider ibland, gör att man kan känna sig hel fast man inte är det när man känner efter. När man känner efter på riktigt.

Alla trasiga själar samlat i ett, tillsammans skulle vi hjälpa varandra, en del har ju kommit längre i sitt helande än andra. Man behöver bli lite äldre, se sitt liv med en vuxens ögon. En vuxen trasig människa är det bästa för ett trasigt barn. En hel människa kommer aldrig kunna hjälpa en trasig person. En hel människa kan aldrig förstå hur ont det gör och hur värdelöst livet ser ut för en som är trasig. När man har gett upp allt i det inre och bara försöker se bra ut i de yttre. En som inte vill synas och inte heller vara.

Man är i vägen, tror att man inte kan göra någoting, man är inte bra till något. Man måste ändra på sin syn om sig själv. En trasig människa bär oftast inte någon skuld även om den tror det. Du har inte gjort dig själv trasig, någon annan har förstört dig. Nu är det din uppgift att rätta till det som har blivit fel. Det är ditt liv och du bestämmer över det. Jag vill så gärna se till att alla får hjälp i tid, att bli hela. De ska inte behöva gå i sin dvala i flera år utan att upptäcka livet. Alla kämpar med sina bördor, vissa har störe bördor än andra. Men en börda är alltid en börda. Den som hela livet kämpar kommer aldrig att få känna hur det är att verkligen leva. Och det är varje människa värd, varje god människa.

Jag sitter här i min trygghet, i min trygghets hem. Aldrig förut så har jag kännt mig så stark som när jag är här. Jag hoppas att alla trasiga själar ska få känna så som jag gör när jag är här. Att här hör jag hemma, ingen kommer åt mig, ingen kan slå mig eller göra mig mer trasig. Jag ska göra mig själv hel, det är ditt ansvar att ta tag i ditt liv och jag vill hjälpa, så som ingen hjälpte mig. Jag vill ge alla det jag aldrig hade och lite till.

Jag gråter för att det gör så ont i mig. Att man själv inte har osakart denna inre smärta, någon annan ligger bakom den. Och att det fortsätter i alla generationer. Det är inte bara jag, det är fler och jag vill få det att sluta. Med hjälp av alla medmänniskor så behöver inte alla gå samma öde till mötes. Sluta blunda, se och gör något åt det. Om du ser att en förälder misshandlar sitt barn, eller förtrycker det på annat sätt. Sluta tänk att du inte vill bli inblandad, rädda ett barn, rädda en själ ifrån att bli mer trasig. Stå på dig, alla har vi ett ansvar. Säg stopp, säg sluta och gör det nu!

                                                            Jag ska kämpa för varenda unge!

Tåbira

En fet tåbira rikare. Det är så när man går med skorna på hela dagen. Eller ja, 7 timmar iaf. Jobbet idag gick ganska lugnt till. Vi har fått upp hoppborgen och där får ungarna hoppa hur mycket dom vill. Väldigt uppskattat. Jag har sopat golfbanor och kört sopor, städat servicehus, stått lite i kiosken. Men en helt okej dag. Lugn lixom. Har inte hänt något speciellt. Några gäster som fått in larver i stugan, inte så trevligt kanske.

Imorron är man ledig, skönt. Ska tvätta på morgonen, bytte ju tvättid. Sedan så blir det att åka till Kristoffer. Åker till han innan han är hemma imorron, så får jag vänta tills han kommer hem. Ska ha med mig min dator oxå (har en laptop). Hans verkar inte vilja funka. Inte skärmen iaf. Han trodde det var fel på nått kort som sitter i datorn, kommer inte på namnet påre nu bara haha. Men han ska väl få igång det. Han ville låna min dator så att han kan betala räkningar och sådant så han har det gjort, han vet ju inte när han får igång sin dator igen. Men det är inga problemo, min dator väger ju inte så mkt

Ska nog platta håret imorron, så att man är lite extra fin. Om det inte regnar då, då ere heelt onödigt.
Jobba lördag och söndag. Ska försöka byta bort mitt pass som jag har den 6 juli. Kan inte jobba då, inte på förmiddagen, mina bussar går ju så kasst på helgen om morgonen. SUCK! Jävla landet haha.

Hann aldrig kolla på Den lilla sjöjungfrun innan jag åkte till jobbet, fundera på att kolla lite nu. Medan jag äter kvällsmacka. Ska rosta lite bröd. Sedan ere sängdags för mig. Tvättiden är från 7-10.30. Halv elva åker jag in till stan skulle jag tro. In på bibblan en snabbis innan jag åker vidare till älsklingen!
Vi får titta på lite resor, det börjar ju närma sig allt mer och vi måste verkligen bestämma oss snart!

Men nu ska jag läsa lite bloggar, fixa kvällsmat och kolla lite film. Men vi skrivs imorron.

                                        Godnatt mina kära readers!

Polly, jag kommer!

Jag förstår inte riktigt varför jag alltid tror det värsta när någon säger att de ska till sjukhuset. Om det så bara är för att gipsa en fot, kolla synen med laserstråle, ta blodprov och så vidare. Jag tror verkligen att patienten ska bli inlagd och att det ska visa sig att den har en cancerböld någonstans, en grövre infektion som leder till en tumör eller helt “enkelt” ett elakartat virus.

Om man så bara ska in på röntgen så blir jag rädd. Det har Kristoffer gjort idag. Jag förstår mycket väl varför man gör något sådant och kanske är det också därför som jag tycker att det låter hemskt. Är man inne på röntgen så kan vad som helst visa sig, det är väl därför jag alltid befarar det värsta. Något kan ju dyka upp, något som inte ska vara där och något som man inte kom dit för i första hand. Att få ett sådant besked är ju både chockerande och svårsmält. Jag är alltid den som förbereder mig på det värsta för att den där chocken inte ska bli så stor.

Nu var allt bra med Kristoffer, efter många timmar på sjukhuset så är han nu hemma. Några piller rikare. Han hade en infektion som ligger nära blindtarmen, så det var inte blindtarmen det var fel på. Han fick medicin som han skulle käka nu i 10 dagar. 5 piller om dagen, 2 olika mediciner. Sen ska det kollas om infektionen är borta. Alltså, han kommer klara sig och bli bra. Inget mera magont, inte så här “allvarligt” iaf.
Jag hatar sjukhus, har alltid gjort och kommer väl alltid att göra det. Förutom när jag åker dit och ska föda barn på en förlossningsavdelning. Då kanske jag kan förknippa stället med liv istället för bara död och plötsliga dödsdiagnoser.

Jag vill flytta till en mindre lägenhet som är närmre stan, denna känns för stor. Haha. Men det kommer det oxå, någon gång.

Jag borde gå till affären nu också, den stänger om en halvtimme. Ska jag eller ska jag inte? Ne, tar det imorron på morgonen. Det var ett snabbt beslut. Jag ska nog ändå bara köpa mjölk. Ville ha godis men ändå inte. Har precis ätit makaroner och köttfärssås och är proppmätt, nästan så att man har ätit ett elskåp. Därav proppmätt.

Fegon har gjort slut med sin kompis.. Om jag nu får skriva det för honom. Eller kanske inte gjort slut, men dom är ovänner. Förstår inte varför jag skriver om det. Men jag tror att Fegon har gjort ett försök att skriva en dikt till honom. En dikt som jag inte förstår, kanske för att jag inte förstår mig på deras relation. Eller kanske bara för att den inte är till hans polare? Ja du Fegon, se till att lös det där nu så att du blir happy igen.

Kollade på Girl, interrupted idag. Trailer här nedanför.

Ganska okeej film. Och i filmen, i slutet, så sa Susanna något som jag tyckte var bra.
“Galenskap är inte att vara trasig eller besatt av en mörk hemlighet. Det är du eller jag, fast bara förstärkta“
Angelina Jolie är med och Brittany Murphy.

Imorron är det arbete igen.. 15-22. Som vanligt så hinner jag nog med ett inlägg på morgonen och ett senare på kvällen. Fundera på att fråga Kristoffer om han vill vara med mig fredag - lördag. Är ledig på fredag men jobbar lördag. Men den lilla tiden betyder mycket. Har egentligen tvättid fredagkväll men den är mindre viktig om man ska till Kristoffer
Nu är det frågat, väntar på svar….
Och nu har han svarat…. Och jag blev glad. Så ni kan ju gissa vad han svarade… “Sure baby”

Får se om jag kunde få tag i tvättiden som är på morgonen på fredag eller kanske förmiddagen imorron. Får se vad som är ledigt. Annars blire väl förmiddagen på söndag som gäller..

Jag känner ett otroligt suug mot affären. Stänger om ca en kvart. I mitt huvud så ekar det POLLY, POLLY. Jag vill nog ha polly. Men jag är för mätt för att stoppa i mig något, varför känner jag då detta suget? Och inte är det något på tv som man lixom kan mysa till. Ska jag skita i Pollyn?
Mjaaoo. Får se vad jag gör. En kvart kvar…

Jag ska nog gå till affären.. Fan, NEJ! Inte bra för mig.. Hur många gånger har jag inte lovat mig själv att sluta äta godis? Om jag inte köper godis bakar jag kakor. DUMMA MIG! Och jag skulle gått ut å gått idag, men har jag gjort det? NEJ! Ååh.
Nu börjar det bli brottom till affären också..

Nu går jag, POLLY JAG KOMMER. Vänta på mig…

                              Och någonstans inom mig, vill jag ha barn.

Pengar gör en lycklig, jag vet det!

Jag har funderat på att byta liv, fast ändå vara den jag är idag. Går det? Jag vill vara så som jag är personligen, men inte så som jag är inombords. Jag vill helt plötsligt bara sluta att vara så förbaskat trasig. Jag vet att det inte går, därför så skulle pengar göra mig lycklig. Jag har verkligen försökt med allt annat, men inte med att bli miljonär. De måste ju funka. Jag vet ju att jag känner mig otroligt bra i hela kroppen när jag har fått shoppa loss. Då skulle det ju inte skada med ett par miljoner och mer. Då kan jag åka ut och resa, se massa saker i världen, bowla varje dag, köpa jättefina möbler istället för dessa första-lägenhets möblerna som jag har.Visst, en mer emotionell lycka går väl inte att köpa, men jag kan nog säga att jag redan har den. Fast jag tycker ändå att lycka är ett starkt ord i den bemärkelsen. Jag har kompisar som gör mig glad, en pojkvän och syskon. Bra farföräldrar och en helt okej farsa. Jag begär inte så mycket mer där, vet att den sidan aldrig kommer bli riktigt hel, men dom finns och det gör mig lite bättre till mods.

Pengar skulle ge mig mer möjligheter, men vem skulle inte få det med tex 30 miljoner på sitt konto? För mig skulle det betyda så mycket mer än att bara vara ekonomiskt oberoende. En del av mig som aldrig riktigt har fått känna sig som en lyckligt lottad människa skulle göra det då, jag skulle bjuda hela min familj på utlandssemester (för en sådan har vi aldrig varit på tillsammans. Danmark räknas inte), jag skulle pröjsa för utlandsresan som jag och Kristoffer ska åka på, nu är det han som gör det.. Till en viss del. Skulle skänka fett mycket pengar till Erikshjälpen eftersom att jag själv är engagerad i deras bistond till Rumänien. Var på en resa ner dit 2007.

Skulle betala körkort till mina bröder + en varsin bil. Till min syrra med då förståss. Dom skulle inte behöva oroa sig, bara be mig. Och till viss mån hade jag gjort vad jag kunnat för att deras önskan skulle bli uppfylld. För det är vi värda, det skulle göra oss lite mer hela och mindre trasiga. Det vet jag.

Jag skulle vilja beskriva varför men det är något som är en ”familjehemlighet”. Sådana har vi många. Saker vi inte får säga för att folk snackar så mycket. Alla kan inte riktigt förstå att alla inte har det så jättebra. Man behöver inte åka till andra länder för att se misär. Det är också något jag skulle försöka göra något åt om jag blev miljonär.

Eftersom att jag själv har haft det svårt så tror jag nog att det är bra om en sådan som jag skulle bli miljonär, jag skulle inte bli sådär snål och grinig. Utan vilja att det gynnar alla i min närhet. Alla ska få smaka. Så var det ju alltid om man köpte godis, alla ska få smaka. Även om alla i min syskonskara inte var/är lika givmilda. En del tycker bara att det som är mitt är mitt och ingen annan ska ta del av det. Hatar sånt.

Jag vill göra vad jag kan för att mina syskon ska ha det bra, det skulle vara till dom de flesta av mina miljoner skulle gå. Bara dom har det bra, då mår jag bra. Det känns som om att dom är på mitt ansvar. Och att om jag inte gör så att dom mår bra så är det mitt fel, det hamnar på mitt samvete.

Just nu så är det Kristoffer som gör att jag mår så pass bra som jag gör, att han finns där som den söting som han är. Att vara med honom gör mig glad och man tänker mindre på alla bekymmer. Jag är så otroligt tacksam för att det är vi. Sorry alla killar, men jag gör inga undantag. Det är Kristoffer och bara Kristoffer som jag har ögonen för. Han är alldeles speciell för mig. Vem ska jag tacka för att han har valt att älska mig? Honom kanske. Tacka honom för att han är så bra? Tacka hans morsa för att hon gav födsel till den underbaraste människan som går på denna jord? Utan Kristoffer, ingen omplåstrad Turez. Då är jag bara så jävla trasig igen. Då är allt sönder, allt åt helvete. Men nu är det inte så, och ska inte bli så. Det är vi nu, då ska man inte tänka på hur det kan bli sen. Det är nu jag lever, det är nu som tiden är min, nu.

Kristoffer är på väg till akuten, igen. Avdelningen hade som sagt inte öppet igår kväll när han kom. Så nu ska han nog få svar på vad det kan vara för fel. Han själv tror att han bara har fått för lite pussar och för lite närhet ifrån mig, och det tror jag med. Mer närhet åt Kristoffer
Hoppas att de inte ska behöva operera honom. Han har inte sovit bra på 2 nätter har han sagt. Han är orolig och lite rädd. Men hans storebror är ju med, då kan väl inget gå fel?
Jag hade viljat vara med, är ju ledig idag så jag har tid. Men är väl inte så stor idé. Jag kan ju inte göra något.

Allsång på skansen var ju igår, jag jobbade då så jag såg det idag. Kollade bara för Håkan Hellströms skull, tur för mig att han var första artisten ut så att jag slapp se på hela. Babbsan var med i början, vet inte om hon tittade in mer i programet, tittade ju inte på hela som sagt.
Och nu ska jag se på den där dokumentären som var på 4an, Flickan med fyra armar och fyra ben. Sen blir det film och kanske en promenad, måste röra lite på mig

Håkan Hellström i Kalmar den 31 maj! Han hade samma kavaj när han var med i allsång på skansen.

Vi skrivs senare ikväll.
                                Ha en bra dag!

 

 

 

Smulpaj och bloggförändring

Jag utförde min tanke, jag bakade en smuläppelpaj. Nu sitter jag här och är så äckligt mätt.
Har snackat skit i telefonen nu en stund samtidigt som jag käkade av efterrätten. Snackade lite skit och om kommande planer. Sedan så utbyttes skvaller så klart och en del saker kan man ju bara inte förstå. Fast det är ju inte meningen att man ska förstå heller, alla gör vad de känner känns rätt sedan får resten av folket säga vad fan dom vill. Man måste få göra sina egna misstag.
Men det kan ju inte vara hälsosamt för någon att skaffa barn med någon man bara varit tillsammans med i max 3 månader, eller?
Jag lägger mig inte i, tycker bara att när det gäller en sådan stor sak så borde man tänka till lite.

Snart blir det dags för mer Nalle Puh. Det finns så bra citat i de filmerna. Jag har snappat upp några. Det är Tiger som har varit lite fräck denna gången.
Tiger till Nasse när han ska gå: ”Jag kommer tillbaks, när jag är tillbaks”
Nasse till Tiger när de ska skiljas åt: ” Vi ses senare”.. Tiger svarar: ”Ja, om vi inte ses tidigare”.
Och det är ju faktiskt sant. Haha.

Jag längtar tills jag och Kristoffer sitter på arlanda och verkligen är på väg till ett varmare land, slappare miljö och goare drinkar. Tills det verkligen bara är han och jag i ett semesterparadis. Han och jag dygnet runt. Mysa i polerna, flyta i havet, njuta av solen och av varandra. Jag längtar, längtar så mycket tills i september. Han och jag! Goseligosigt ska det bli. Hoppas bara att vi inte blir rånade, att vi tillåter oss att bli övertalade till att köpa massa saker som ändå inte går igenom tullen. Eller att vi inte köper någon 5 centimeters pistol som sedan måste fraktas hem till mig då det anses vara ett mordvapen. Det stod det om i tidningen för några dagar sedan. En 5 åring som fick ta fram vad han hade i väskan, en leksakspistol på 5cm. Fick inte följa med på planet. Bäst att ta det säkra före det osäkra haha.

Och det finns nada på tvn ikväll. Bara nån tjej med fyra armar och fyra ben, eller något annat liknande program, jag känner inte för att titta på det. Blir bara så ledsen och så fundersam. Och nu fick jag lust att dricka min cocacola med sugrör men jag äger inga sugrör, vad jag vet.

Idag tänkte jag köpa sytråd. Hittade, efter mycket om och men, en sytråd på Willys. Liiite tråd för 37 kr så det fick vara. Fan, 37 spänn för lite tråd? Någonstans borde det finnas billigare? Tips?
Jag tänkte laga lite saker Har nålar men fan ingen sytråd och inte tänker jag köpa en för 37 spänn. Man kan få mycket mjölk för dom penarna, no, no, no.

En bra låt som Oskar har tipsat mig om är:

Kristian Anttila – Självmordsblond.
Han speglar tonåringarnas värld rätt bra där, man får läsa lite mellan raderna i hans text. Det gör låten ännu bättre tycker jag. Den tåls att lyssna på vill jag lova

Jag hade tänkt sätta mig ner och fixa lite med min bloggs utseende, tänkte ta tag i layouten och fixa lite med kategorierna. Fixa fler kategorier så att man lättare kan veta vad min blogg handlar om. Vi får se hur det slutar, sedan kan ni ju säga hur ni tycker att det blev, om ni vill

Sedan så undrar jag också hur man, med WP, fixar så att man bara kan skriva tex så här:
Jag skulle vilja länka till min kompis, henne hittar ni HÄR. Och när man då klickar på ordet HÄR så kommer man till personens blogg eller någon annan länk som man kände för att länka till. Jag vet att ni besitter den kunskapen, ge den till mig för jag fattar inte, även om jag är högerhänt (Läs Fegons blogg så fattar ni vart jag fick det ifrån).

Nu ger jag resten av min tid till att fixa med bloggen. Kanske bloggar en sväng imorron innan jag drar till jobbet.

                        So long mina alldeles egna vapendragare!

Mitt liv som…

Kollade in sökord någon/några har skrivit in för att komma till min blogg. Idag fanns “Kissa på min lilla fitta” med. Varför söker man på något sådant? Ibland skrattar man ju högt åt sökorden, en del är enbart läskiga.

http://fegon.blogg.se

Jag har så mycket som rullar omkring i min skalle. Mycket jag skulle vilja skriva men inte kan för att då blottar jag mig själv och mitt liv på ett sätt jag aldrig har gjort det förut. Jag kan skriva ord, djupa ord som sårar folk. Men orden skulle inte vara någon smutskastning bara ren sanning. Ungefär lika mycket sanning som det ligger i mitt gästbloggsinlägg hos Fegon. Det är en skrapning på den ytan som egentligen är flera meters djup. Man får lock i öronen om man försöker simma neråt. Det var så dom gjorde, lock för öronen och ville inte lyssna och inte heller se.

Det var de som gjorde så att jag fick stå ut, lära mig att varje dag kunde man dö. Men bara man är envis och kämpar så går allt vägen. Bara man lär sig att uppskatta det man har så kommer man långt i livet. Inte tar någonting för givet. Men jag vet hur lätt det är att bara se över alla andra, men snälla, titta på ditt liv som om du vore utanför din kropp. Se hur du gör, dina handlingar gentemot andra, hur andra är mot dig. Försök se ditt liv med andra ögon, vad ser du då? Ta vara på den tid du har i livet, och ta vara på dom som du älskar och som älskar dig. En dag finns dom inte där och en dag finns inte du. Lev livet till fullo!

Jag försöker leva och inte kämpa. Men kämpa är allt jag har fått göra i livet och därför har jag en tendens att fortsätta i dom barnorna. Därför jag ska läsa boken Börja leva - Sluta kämpa. Ska läsa den för att försöka se allt ur ett annat perspektiv. Det kan vara bra för mig. Jag behöver se saker från ett annat håll en det jag hittills har gjort. Se saker för vad det är och inte för vad det borde vara. Sanningen, den rena sanningen och inte min förskönade version av mitt liv. Jag vet att jag har haft det tufft, tuffare än de flesta. Men jag vet att jag inte är ensam. Men jag vet att jag har erfarenheter som andra aldrig kommer att besitta.
Erfarenheter som både hjälper och stjälper mig i mitt liv. Ibland kan man inte låta bli att tycka synd om sig själv, om det nu är det man gör. Eller om man bara sörjer händelserna som faktiskt har ägt rum. Jag vet inte vad det är som jag egentligen är ledsen över. Allt som har hänt eller allt det har fört med sig?

En dålig uppväxt utan en mors kärlek. En dålig uppväxt med människors blindhet mot verkligheten. Gråter jag för alla människor svek? Jag tror det, för det var aldrig slagen som gjorde ont. Det var vad slagen gjorde med min själ. Den förstördes och jag har ägnat resten av mitt liv åt att göra det bästa av situationen. Jag har blivit en bra människa om jag får säga det själv. Jag hade kunnat gå ner i den gropen som brukar vara den som de som har varit med om liknande saker som jag själv hamnar i. Men jag har aldrig tillåtit mig själv att bli någonting jag inte är, något jag själv inte har skapat mig. Jag valde aldrig att växa upp i ett hem där min mamma misshandlade mig, ett hem där alla såg men ingen gjorde något. Det kunde jag aldrig välja. Men jag kunde välja hur jag ville leva mitt liv efter alla år av misshandel och svek. Jag valde inte den lätta vägen, det är aldrig den som är lösningen, inte i det långa loppet. Och jag är vad jag aldrig hade varit om jag inte såg mitt liv för var det egentligen var, bortom alla slag och bortom alla människor som inte gjorde något.

Jag förstår inte hur jag bar mig åt för att dra mig upp ett steg, det lever fortfarande i mitt inre och jag kommer nog aldrig få tyst på den röst som finns inom mig som skriker. Jag vet inte hur jag tillgodoser de behov en människa har och hur man gör sig själv hel igen efter att ha slagits i mer än en miljon bitar. När ens tillvaro inte är att lita på. När de människor man borde kunna lita på bara sviker. Djupare svek än vad en lögn kan orsaka någon.

För hur vet en med en bra uppväxt och föräldrar som älskar en hur det är att känna svek ifrån sina föräldrar? Ett svek som inte är att din mamma inte hämtade dig när du varit på fest, eller en pappa som aldrig tittade på en enda fotbollsmatch. Det är ett svek i sig och säkert svårt att hantera. Men du vet att dom älskar dig, vad mer kan man begära av sina föräldrar? Jag menar svek som att veta vissa saker, ha makten men ändå inte gör någonting? Lämnar sitt barn till att dö, vilja döda sin unge.. Ett sådant svek går inte att beskriva. Ett sådant svek får en att känna sig utelämnad, föräldrarlös.

Allt detta har snurrat i min skalle idag och jag ville bara dela med mig. Men jag är inte mogen att dela med mig av allt än. Att lämna ut sitt liv så här är både terapi och en uppmaning. Vem vet, kanske det läggs in ett till inlägg av mig idag. Måste bara hitta sätt att formulera mina känslor och tankar. Det är svårt att förklara vissa saker. Hur lever man vidare när man inte har en stadig grund att stå på? Det är det jag kämpar med varje dag, när alla mardrömmar är där och slår ner mig som verkligheten alltid gjorde förr.

Ett sett jag har för att ta mig igenom dagens vardag är att suga åt mig så mkt som möjligt av allt positivt som sker och så sparar jag det och släpper ut det när dagarna inte är så bra. När jag har mina perioder då alla minnerna plötsligt vill komma fram. Så har jag alltid gjort, samlat på mig glada dagar och lever på dom så länge jag kan. Få mig att minnas att hela mitt liv inte är värdelöst utan att det faktiskt finns dom som vill att jag ska vara kvar och inte slutar kämpa. Men jag vill börja leva. Hur gör man det?
Ingen mer än jag själv som kan välja hur jag ska sluta kämpa och börja leva mitt liv, mitt riktiga liv som jag har valt. Låt bara allt mina drömmar slå in!

                                                 The worst crime, in the world.

Att vara eller inte vara….

Den promenaden jag nämnde i det tidigare inlägget idag ledde mig bara till affären där jag inhandlade både godis och läsk! Dumma mig, promenaden skulle ju vara nyttig. Men nåväl, man får väl göra så. Jag är ju ledig imorron också.
Idag har jag gett min tid åt TVtittande, men det nämnde jag också i mitt förra inlägg. Förut kunde jag tycka att det var tråkigt att sitta själv å glo på tv, jag har aldrig tid att följa serier och har missat massa som är bra. Jag är bara en ursel tvtittare. Men ibland överraskar jag mig själv. Missade inte ett enda avsnitt av fråga Olle sist de gick på tv och inte heller I huvudet på Gynning. Det finns ju självklart bättre saker att se, men de lyckades jag titta på. Något i de programen som fascinerar mig, antar jag.

Jag har inte börjat med maten, ska bli korv å makaroner. Har ätit mig halvmätt på Ahlgrens sursockrade bilar. Skulle vilja skylla på min “chef” Maggan. Hon som har rekomenderat de där sursockrade bilarna flera gånger. Nu har jag också smakat dom. Orginalet är liite godare, om jag får säga det själv
Drack bara ett glas cocacola, fick ont i magen eller något.
Blir mer sådant sedan kan jag tänka mig.

Hoppas det finns mer på tv ikväll, har inte kollat närmre på tvplaneten.se får väl göra det sedan och se om det finns något en ikke serieföljande människa kan titta på. Annars får jag väl glo på film eller bara peta i näsan och efter det roa mitt klitoris till max.

Kärleken är inte lika lätt som min och Kristoffer, inte för alla och det vet jag. En del är olyckligt kära, en del är så kära i varandra men avståndet skiljer dom och ett förhållande skulle inte funka. Men har man 80 mil mellan sig själv och till den man fattat tycke om och man verkligen vill vara med varandra så gör man vad som helst för att fixa det, kämpa på. Men ger man upp, låter kärleken passera och man väljer någon annan att bli sin, ja då var det iaf inte en kärlek som skulle varat en livstid. Sååånt kommer man alltid över, även om vissa ärr och vissa lögner som kommer upp i ett förhållande skadar en för livet, skadar hjärtat för en fortsatt success in the lovelife. Jag vill aldrig komma till det stadiet igen, där jag står där helt tafatt och mitt liv har gått sönder, brakat ihop, stöttepelaren gick av på mitten. Men det är sådant som också gör en stark.

Jag har blivit en stark individ vilket gör det svårare att braka ihop. Men när och om något så intimt brakar samman, ja, då skulle även jag förlora min vilja till liv. Jag är glad att jag är den jag är och jag ratar inte mitt förflutna. Det är de förflutna som formar oss. Vet inte hur många gånger jag har skrivit det. Men jag vill heller inte säga att jag är glad att allt dåligt som har hänt mig skulle vara bra. Jag hade gärna fått en bättre barndom, en bättre tonår som snart börjar lida emot sitt slut.

Och ju äldre man blir, ju mer ändrar man synen på allt man varit med om. Man ser det med andra ögon men ändå bär man på samma smärta. Man lär sig av det. Jag lär mig av mitt förflutna varje dag. Mitt förflutna gör min vardag både lättare och svårare. Trauman som för andra kanske vore a hell, är enkelt för mig. Det är ofta som jag säger “Jag har haft det värre”, när något hemskt har hänt. Och jag vet att det alltid kan bli värre, men jag antar att jag redan har varit nere på botten och faktiskt är på väg upp, även om det sällan känns så. Jag vet att jag har gjort framsteg och att jag inte är kvar på botten och väntar på hjälp. När den enda hjälpen jag kan få är av mig själv. Det gäller bara att komma till insikt med det.

Imorron ska jag handla maassa mat och så vidare. Ut på stan och sedan ÖB! Idag har inget ont hänt mig, som tur är. Oturen verkar ha gett vika. TACK!

Nu har jag givit Fegon mitt gästbloggsinlägg. Så gå gärna in och läs det på http://fegon.blogg.se
Ett ämne som bara kom till mig idag. Hade andra tankar på vad jag skulle skriva, men det fick bli som det blev. Handlar om våra kvinnliga och manliga förebilder. Enjoy.

                    Förlåt för att jag inte är som ni vill att jag ska vara.

Förlåt

Humörsvägningar till max. Förra inlägget skrev jag efter jobbet. Känns som om att det vore alldeles nyss. Jag är fortfarande less och vill inte. Vet inte vad det är med mig. Nu har jag gjort alla måsten: Vikt tvätt, diskat och duschat. Nu är det bara pakning kvar. Åker som sagt till Kristoffer imorron.

Jag vill skriva mer om min dag och allt där till men jag orkar faktiskt inte. Läs mitt förra inlägg så förstår ni, eller ja, nästan iaf. Det verkar inte bli att jag gästbloggar hos Fegon idag. Har inte hört av honom idag. Vart är du Fegon?

Jag och Kristoffer kommer bara umgås imorron å så har vi 1 natt tillsammans sen ska jag iväg och jobba igen. Efter det kommer vi nog inte ses på ett tag på grund av just jobb… För min del… Därför ska jag suga åt mig varje minut med honom, därför kommer ett inlägg utebli imorron. Men jag tror inte att ni tar skada av det, alla gör nog något annat imorron, midsommar för tusan. Och livsglimtar, blir det Furuvik i helgen?

Bjuder på ett bra inlägg när vi hörs nästa gång. Det blir på söndag, myycket sent. Är hemma kvart över 11 på kvällen (förhoppningsvis ). Annars, om ni är vakna och ser att jag inte har skrivit, så skrivs vi på Söndag. Då är jag ledig! Gaah. Första dagen på hela veckan. Ska bli skönt, samla tankar och inte må så här som jag gör idag. Förlåt, förlåt så mycket för mina humörsvägningar. Jag vet som sagt inte vad det är mä mig. PMS? nee.

                                        Ha en super helg nu allihop!

Förlåt, jag är bara så… Ja, nått!

Jag vet inte vad det är jag känner just nu. Känner mig varken glad eller ledsen. Nästan mer ledsen. Jag borde vara glad för jag har ju allt jag behöver, men något fattas.. Vad? Jag vet inte. Jag vet inte ens om jag orkar känna efter, iaf inte idag. Vad är det med mig?

Kan vara alla misslyckanden de senaste dagarna, allt som rullar, allt som måste göras. Får ju glädje mitt i allt men varför är det då inte de jag känner? Nu när jag skriver, nu i skrivande stund, kommer allt jag trodde skulle stanna kvar. Alla tårar. Jag vet inte ens varför dom kommer. Eller jo, kanske.
Jag tänker efter hur jag mår. Jag måste tänka efter för att veta vart all denna tomheten kom ifrån.

Kan jag må dåligt för att jag inte ställt upp mer på jobbet än det jag gjort?
Har jag ljugit för någon och mår dåligt för det? Isf skulle jag ju veta det.
Känns som om att det är något jag gjort, något som jag gjort som jag inte får som tynger mig. Men vad? Jag vet ju verkligen inte vad!! Vad har jag gjort? Känns som om att jag måste ha gjort något. Eller så mår jag bara så här.

Trött? Njae. Känner mig bara allmänt misslyckad idag. Vill ingenting. Nu är jag mer ledsen än glad. Vill till Kristoffer. Blir bara han och jag imorron verkar det som. Kanske bäst så, måste lätta på hjärtat, samla energi. En positiv sådan. Högsäsongen börjar imorron, stress!

Har en Felixlåda i ugnen. Blir färdiglagad mat idag, orkar inte laga. Har ingen lust. Vad vill jag?
Vad fan är det med mig? Vad fan?
Kan det vara boken jag börjat läsa om en hemsk cancer på en 3årig flicka som gör mig ledsen? Så jävla påverkad kan jag ju inte bli. Inte så att jag får denna känslan av skyldighet.

Kan det vara lappen jag fick i brevinkasstet(stavning)? Jag vet verkligen inte. Och det har nog framkommit nu. Jag vet inte hur jag mår och jag vill inte känna efter.

Supersize vs Superskinny nu på 3an. Tänkte coola ner å kolla på det men kan inte. Orolig, men för vad? Kan inte koncentrera mig. Jobba imorron. Längtar tills jag får träffa Kristoffer. Bara få finnas med honom.
Dagen på jobbet idag gick väl bra, antar jag. Midsommarstången är gjord.
Orkar inte prata mer om det. Orkar ingenting.

Ska fixa ett gästbloggsinlägg till Fegon och äta. Sen får vi se vad jag gör. Packar lite inför imorron. Ska väl duscha lite också. Raka ben och hela skiten.
Förlåt, hade som vanligt tänkt skriva om något annat. Men nu är det så här. Jag vet inte vad det är som har kommit över mig. Allt sköldes över, all glädje lämnade jag kvar på campingen bland alla barn som är där.
Några grannungar som spelar Twister här utanför. Skulle vara kul å vara med, men jag orkar inte. Förlåt kids, en annan dag.

Ska försöka läsa några bloggar. Men först printa ett inlägg till Fegon.

                                                         Glad midsommar!

Uteblivna tankar

Nu på morgonen har jag tvättat, gjorde det tidigare än vad jag hade trott och har nu lite tid över att printa ner några ord och meningar här innan jag beger mig to tha work

Det har hänt en del nu, de senaste dagarna. Jag har mest skrivit om en enstaka händelse och så vidare. Jag har inte riktigt fått in allt annat som jag också hade velat skriva om. Dels för att ni inte ska behöva läsa noveller när ni besöker mig och dels för att min hjärna nästan har sprängts.
Jag har ju jobbat 10 timmar mån-ons + att massa dåliga saker har hänt som har gjort att mitt humör och viljan att stå upp gjort att några blogginlägg inte blivit som jag hade tänkt.

Jag tänker ju alltid ut lite hur jag ska skriva och om vad. Men fick istället skriva ner så att jag kunde komma ihåg. Idag hoppas jag att inget sker, inget dåligt iaf. Orkar inte med mer. Hoppas att de har gjort klart allt i Origent Expressen idag på jobbet. Återstår att se.

Jag ska snart göra frukost sen på med jobbakläderna och åka till stan och utföra diverse ärenden. Sedan bär det av till mitt jobb igen

Jag har tänkt på det, nu när alla uteserveringar är så gott som fullsatta. Självklart kommer det små och stora fåglar som vill ha mat precis som vi. Människor verkar funka på det viset att vi matar gärna de hungriga, små söta krabater som hoppar fram. Men när en stor jävla mås kommer och är lika hungrig den, jaa då svär vi åt den och ber den dra åt helvete. Varför?
Visst, de små är sötare och inte lika störande och deras kvitter är behagligt. En mås är stor och klumpig och de ljudet som kommer ifrån dom är bara ett öronbedövande oväsen.
Men, båda är hungriga fåglar, den ena bara mer störande än den andra. Om vi gjorde så mot våra medmänniskor. Matade dom söta och snälla och sket i alla bråkstakar. Ja då hade jag nog inte haft några småbröder idag. Utan jag hade sett till att de hade varit utan mat. Just bara för att de är klumpiga och störande. TÄNK EFTER, mata fler måsar haha.

Och så är det över för Sverige i EM08. Sug på den karamellen. Det gjorde jag igår och det gjorde mest ont!
Trodde det var därför jag hade ont i sidorna när jag vaknade, men då påmindes jag om att jag hade sprungit ett halvt maratonlopp så fort jag bara kunde morgonen innan.
Jävla Sverige vilken dålig match! VAFAN.. Och skyll inte på Lagerbäck, det är ju inte han som spelar på planen. Skiter i resten av EM nu när Sverige inte är med längre. Så jävla dystert fotboll blev. Inte alls lika kul.

Middagstipset som är på tv4 morgon har denna veckan varit på Öland. Vackra Öland. Då längtar man hem till Kalmar. Kan bara ta buss lr bil över till ön och njuta av att kolla på alla semesterfirarna. Nu till midsommar kommer det vara ett jävla ös där. Det är till Borgholm eller Köpingsvik ni lirare ska på. Om ni vill supa skallen av er och bo på camping. Inte till Furuviks camping, där är det lugn och ro som råder.
Midsommar på Öland = Jävligt fulla turister ifrån hela Sverige.

Lyssning av telefon och läsning av mejl. Inte av mig utan av försvaret. Ja eller Nej? Verkar ha blivit ett ja. Så kul…… ? Jag är lite klyven i den där frågan. Vad man tycker. Rix morgon zoo spelade igår en låt som handlade om FRAlagen. Fatta va bra den var. Finns säkert på sidan! Klockren, verkligen.
Jag tycker att försvaret och hela den skiten måste ha väldigt starka skäl till att avlyssna och läsa mitt privatliv i den digitala världen. Alltså, starkare skäl än vad Gavlegårdarna har att slänga ut mig pga nedskräpning i trapphus. BAAH.
Vad tycker du?

Senare idag ska jag nog gästblogga hos mannen i min vildaste fantasi… Fegon.
Och med vildaste fantasi så är det inte sex det handlar om. Nej, nej, nej. Jag tänker mig en sandstand, drinkar i roliga färger, fult bruna människor (solbrända alltså ). Och däär, mitt i allt står en gigantisk glass.
Går man närmre den så ser man att den har ett ansikte, och gissa vems face det är? Fegons. Det kallar jag en vild fantasi Så håll utkik på http://fegon.blogg.se   Kommer senare idag, kanske vid 8-9 tiden ikväll. Då ett till inlägg ifrån mig ska läggas in.

Nu blir det frukost och förberedelser inför dagens alla ärenden och jobbet.
                                                   Jag vill prata med Josefin!

Hårt mot hårt?

Jag förstår inte vart denna längtan har kommit ifrån. Jag har ju varit så säker hela tiden. Vetat, planerat. Men nu, varför nu? Jag vet att det vore helt opassande, verka inte alls planerat. Men nu längtar jag. Jag vill ha!
Kanske vill jag för att allt annat känns så rätt…

Här sitter jag i endast trosorna. Väcktes av att pappa ringde. Skulle gått upp 10 min senare. Idag är det min brors skolavslutning som jag har skrivit om tidigare. Han går ut nian. Stor kille nu. Och där nere i Torsås är det stort. Då kallas det MUCK. Det har jag ju nämnt, behöver inte ta det en gång till. Jag önskar så jävla mkt att jag kunde vara där. För det är även kul för dom som är där och ser på. Jimmy trodde att jag skulle komma, men tyvärr. Work, work! Dom får kul ändå.

Ska packa, gjorde aldrig det igår. Kom på att jag har ju lite tid för det idag innan jag åker till jobbet. Ska laga frukost också. Havregrynsgröt som vanligt. Komma hit å äta?
behöver inte packa så mkt, är ju mest naken hos Kristoffer ändå hahahaha. Lite mjukiskläder och hygienartiklar

Fegon… Nu har jag nämnt dig. Antingen så ere så att han är mediakåt, vill synas alltså. För han noterar hur många inlägg det går utan att jag har nämnt honom. Men nu så har mönstret brytits. Nu du Fegon.
Gå in på hans blogg som står här till höger så kanske han håller käften haha. inte för att jag vill det, jag vill att han ska skrika mitt namn hahah.. Det kan jag ju ändå begära om han kan påpeka min nonchalans att inte skriva om honom på 3 blogginlägg. Stackars honom.
Jag kanske ska sätta mig och räkna ALLA inlägg han har skrivit utan att skriva hur jävla bäst Turez är?
Ska vi sätta HÅRT mot HÅRT? (Nee inte en erektion fegon).

Kristoffer tycker att det krampar i magen sedan har han ont i ryggslutet och vill helst bara ligga ner hela tiden. Förra helgen så var det bättre då jag var där. Han hoppas på att det blir detsamma nu. Hans mamma har sagt vilken medicin han kan ta. Jag har sagt att han ska gå till en doktor. Om det inte slutar efter helgen, då ska han gå till en doktor. Han verkar undvika det eftersom att de kostar pengar Men det är de bästa om han vill bli av med det. Fattar inte att han utsätter sig själv för så mycket smärta när han säkerligen kan få svar på vad det är som spökar. Det är inte blindtarmen iaf…

Om 77 dagar är jag 20 år, jag jobbar säkert på min födelsedag men det är ju ingen lag på att man inte får det så man får stå ut haha. Jag vet ändå inte hur jag ska fira den. Om familjen kommer upp, om jag ska göra det med Kristoffer (Fira min födelsedag alltså ). Det är ju ändå 77 dagar kvar. Ingen brådska. Vin ska det köpas iaf. Haha. Sitta i min ensamhet. Köpa vin bara för att jag kan. Vilja att hon i disken ska säga
grattis till mig, nu kan du bli alkis. Nej, tack. Säger jag då. Jag ska bara köpa denna för att jag kan.

Nu ska jag ta och gå på det praktiska. Skulle tro att vi hörs mer imorron om inte då, på söndag.
Idag får vi se om Irländarna har lämnat placet. En spännande dag på jobbet väntar.

                                                Trevlig helg!  

Ett år sedan det var vi, BF04C.

NU är jag vaken. Har legat och försökt sova sedan klockan 6 i morse, hade ställt klockan på 9. Men gick upp 08.58. Har nu suttit och läst olika bloggar. En ny blogg som ska läggas till här på sidan är: http://bimbo84.blogspot.com/     För det är min nya favvisblogg. Jag har ju några stycken. Har ju letat efter en bra och underhållande blogg som jag kan lägga i min samling. Nu har jag hittat den.
Jag har besökt den förr, men då var jag inte lika inspirerad att läsa andras bloggar. Men nu du!

Idag har man ett och annat att fundera på. Ett år sedan man tog studenten och här sitter jag, utanför Gävle. för ett år sedan så längtade jag bort. Ville helst av allt i hela världen flytta hemifrån, bort från Kalmar. Bort.
Och några månader sedan så var jag borta och kär.
För ett år sedan va det en lycklig dag. En lycklig, kan ni fatta… LYCKA. Studenten. Dagen efter kom nog all ångest. Allt som nu skulle hända. Nu var vi ju fria? Unga och kunde göra allt..

Saknar klassen och allt som klassen var. Komma till skolan och känna sig glad att man hade en sådan bra klass. Hur det har blivit nu ska man bara inte ens diskutera. Men jag saknar er iaf. Ni som var min klass.
Inte det som är nu, usch och fy. Nu så ska man ju ta så mycket ansvar haha. Men det klarar jag. Har ju alltid fått ta ansvar i allt, hela LIVET!
Det är verkligen en trygghet att gå i skolan, veta vad man ska göra imorron. Nu ska man ha ett jobb, tycka om jobbet och tjäna pengar. Försörja sig själv. Det är nu det där händer.

Det där man alltid tänkte när man var liten: “Åååh jag vill vara vuxen, då kan man göra vad som helst”
Jaa, sääkert. Hur då? Efter studenten så sökte man sommarjobb och olika jobb. Sökte sommarjobb innen med men utan resultat. Sommaren gick, jag fyllde år. Åkte till Kristoffer och blev kär.
Fortfarande kär i honom. Vi är lixom ihop haha. Jag är så glad att jag gjorde det valet. Att åka och att sedan flytta. Jag fick ett jobb och flyttade till Gävle. Ensam, ut på nya äventyr.

Skapade sig några vänner. Fler mest bara ytliga. Vardagen förflöt, jag kände mig levande. Nu var min tid. Då hade jag allt stöd jag så länge längtat efter. I hela mitt liv hade jag längtat efter någon som han och nu är han min. Om han bara visste vad han räddade mig ifrån. Man måste våga chansa. Jag gjorde det jag ville. Sen får alla kalmariter säga vad de vill. De vill att jag ska flytta hem. Men jag kommer aldrig flytta till Kalmar igen, den staden kväver mig.
“Jag säger nej, jag kommer aldrig, aldrig tillbaks. Till erat liv, till eran stad. Jag kommer aldrig, aldrig tillbaks. Till det ni sa jag skulle va, jag kommer aldrig, aldrig tillbaks” Citat ur låten Nej med Raymond och Maria.

Nu ska jag göra frukost, kolla på tv och sedan försöka fördriva tiden tills jag börjar jobba. Hoppas det inte regnar. Mitt jobb blir så mkt tråkigare då. Bloggar mer senare.

                            12 juni 2007, jag glömmer er aldrig. BF04C.

Frusna män och så jag

På sista tiden har jag fått en inre längtan. En längtan som är stor. En längtan som innebär ansvar och mycket kärlek. Jag vet att en dag så kommer denna längtan att bli till verklighet. Skulle vilja berätta vad och allt, men behåller det för mig själv. En dag så behöver jag inte längta längre. En dag så står jag där och tittar på det jag förut längtat efter.

Ska dra några smsredovisningar:
“Hörde just på radion att de springer en naken, efterbliven, skelögd tjej med ölmage och snea tuttar på stan. Vill du att jag ska hämta dig?”

“Du är anmäld för djurplågeri då det har kommit in information om att du sitter på din mus. Kom ihåg att alla djur kräver luft och regelbunden motion, skärpning“

“I Irak blir fångarna torterade genom att tvingas äta griskött, dricka sprit och utföra sexuella handlingar. I Sverige kallar vi det julbord“

Hoppas jag fick er att dra lite på smilebanden iaf. Det gjorde iaf jag
Just nu är det Frusna män söker kärlek. Slut snart, alldeles strax. Får se hur det går, vem den lycklige blir och att de väljer rätt. Ska skriva lite här, tills de har bestämt sig.

Per-Arne valde Aina.. Återstå att se vad de andra gör för val

Jobb imorron igen. OM man hade bott i Brynäs hade man kunnat få skjuts varje dag to tha work. Men inte nu Alexandra ringde och ville byta tid på fredag. Tyvärr, redan gjort! En annan gång. Jag lovar.

Anders verkade inte vilja välja någon av sina tjejer. Men han diggade dom…

I helgen så ska jag till Kristoffer igen, min käraste! Vi ska kolla på matchen på lördag. Så man kan säga att det är som en dejt haha. Det är typ kubbturnering på hans jobb. Hans lag förlorade första matchen men vann idag. Final på fredag. Hoppas hans lag vinner. Jag sa att han skulle vinna den matchen han hade nu sist för mig. Och det gjorde han. Vet inte om det var hans förtjänst men jag låter mig gärna tro det haha.
LÄNGTAR som inihelvete till september. Han och jag, varmt land, mysigt hotell! <3<3<3<3    

 

Jonas, min lilla favorit, valde Jennie. Naaaw. Hon fick honom den lilla råttan hahaha.. Inte konstigt om hon blev kär i honom. Han är ju go och snygg haha.

Jag ser fram emot en dag på jobbet, denna dagen har varit så slapp. På jobbet är man van vid att det händer något hela tiden, har nått att göra. Men nu, idag, sicken trisstess. Och alla jobbar ju om dagarna så man fick spendera den hemma, i skogen hahaha. Men jag antar att sådana här dagar behövs. I total ensamhet. Inte folk runt all the time. Idag kändes det som om att jag var arbetslös, men det är jag ju inte. Bara kändes så haha. Rent ordagrant hade jag ju inget att göra. 

Idag har jag kollat på följande filmer:
Kung fu panda - Animerad film. Väldigt gullig tycker jag
Blackout -  Några som fastnar i en hiss. En av dom är en psykopat. Spännande.
The truth about love - Kärleksfilm. Frugan testar sin mans behov av andra typ.

 

Jag funderar på att läsa lite nu, boken ska lämnas in om 5 dagar. Har inte så mkt kvar iofs. Och vissa stunder längtar jag efter att få coola ner och bara drunkna i bokens värld. I Paulas värld som det faktiskt blir. Följa hennes val i livet, även om man ibland stör sig på hur hon beter sig haha.
Nästa bok har jag en aning om vad det ska bli. Ett tips ifrån syrran.Så länge så får ni roa er med annat än min blogg. Hörs imorron igen.

                         Jag har aldrig riktigt tyckt om dig!

 

 

 

 

 

Mitt på det torra.

Jag är alltid den som säger vad jag tycker och tänker. Men har också, många gånger, fått skit för det. Oftast har det då varit när jag har skrivit elaka saker och nämnt namn i samma mening som ordet fitta, jävla patrask and so on. Nästan blivit avstängd ifrån skolan för att jag använde mig av yttrandefrihet. Friheten att prata när jag blev oskyldigt anklagad. Fick en varning av rektorn och enda sedan dess, har jag varit lite försiktigare. Bakar in orden, nämner inga namn eller så byter jag bara ut namnen. Nått namn som personen själv använder sig av. Bara jag får ut vad jag verkligen tycker. Om jag inte får det, så brukar jag gå sönder.

Jag tycker det är bra att andra säger vad dom tycker också. Det är så det ska vara. Men när man yttrar sig om något man absolut inte vet någonting om, ja, då blir man ännu mindre värd i mina ögon. Det är ju precis vad du har gjort. På med all brunkräm, täck alla äckliga finnar. Ett tips… Sluta äta så jävla mkt choklad. Du får en fetare hy, och lägger på dig massa extra kilon. Och skyll inte på den “nya” kärleken. Min kärlek är på rosor och gröna ängar. Det är nog din oxå. Fast mer bokstavligen på gröna ängar.

Jag har fått en komplimang idag… Jag tog den så iaf. Att jag skriver djupa ord. Då vet jag ju att jag har nått igenom, att jag kan skriva.
En dröm som jag har, en hemlig sådan som ni får reda på nu. Är att jag vill skriva en bok som ges ut. En annan är att jag vill ha en röst i en animerad/tecknad film. Fatta så coolt.. En annan är att jag vill göra lumpen och bli polis. En annan är att jag och Kristoffer alltid ska få ha det så här jävla bra!

Efter sommaren är det dax att flytta närmre stan, närmre till civilisationen. Så att alla friends kan sluta säga att jag bor i skogen haha. Alla undrar ju varför jag bosatte mig i Bergby när jag lika gärna kunde bo, där alla andra verkar bo. I Brynäs. Då hade the GANG varit samlat haha. Sorry, men snart kanske jag kommer.. Alltså närmre stan Jag hade tänkt Bomhus, vad sägs? haha

Denna staden är verkligen something! Har aldrig känt mig mer hemma någon annanstans än vad jag gör här. Ångrar inte en sekund att jag flyttade. Här har man allt. Och i samma veva som jag flyttade så släpptes en tung sten från mitt hjärta. Jag kände mig mer fri, men fortfarande lite fast. Men det var nu, det var då, som jag verkligen skulle få börja leva. Mina vänner och familj finns ju fortfarande kvar.

Jag är ju inte den enda som har lämnat allt som man har känt till för något som är mer spännande, provar sina vingar. Många provar livet i ett annat land. Jag var på väg, men då inte redo. Jag flyttade 64 mil hemifrån istället. Inte bara till Öland, till alla böndernas paradis.
Bonde söker fru är ju ett program för dom. Och det är ju alltid någon ifrån öland med. Haha. Kanske hans tur snart, när han inser vilken tjej han har? Fast han kan ju inte vara så mkt bättre om han inte har insett allt redan? Fast det är ju klart, tog ju ett tag att inse vilken skitskalle du var. Och att du drog ner en ängel med dig. Blivit något av en tjej som inte verkar ha en egen vilja.

Tur att jag har det. Jag valde livet. Ett liv jag aldrig levt förut, ett riktigt liv. Jag vet vad det innebär för jag har varit där. Jag har sett sådant som du aldrig kommer få se. Sådant jag önskar att ingen annan behöver se. Men jag vet att det fortfarande finns där, i vår värld. Och kommer alltid finnas. Och det är hemsk..
Men vad vet jag? Haha. Jaa, mer än dig.

Hard Work Work!

Idag fick man allt lite mer ansvar på jobbet, härligt så klart. Har äntligen fattat bokningsystemet. Förlåt kära gäster om ni har fått vänta lite längre än vad som brukas. Men nu, nu ni, har jag fattat galoppen.
Har packat upp varor i kiosken idag, städat i servicehuset och så vidare. Servicehus två ska snart öppna, högsäsongen börjar Fast de skulle eftermiddagsjobbarna göra Stooor rengöring.

Ungar är ju bara för härliga. Frågar så mycket, är nyfikna. En som trodde att jag skulle handla allt jag hade i korgen. Tar en korg och fyller den med nya varor som ska ut i butiken. Han trodde att jag skulle ha allt. Sen frågade han om inte läsken som inte står i kylen blir varm. Jag förklarade att den inte är lika kall som de som står i kylen och att man får ställa den i kylskåpet innan användning om man vill ha den kall. Sen visade han mig hur han kunde ha kepsen haha.. Härliga ungar! Dom var 2.. Bröder antar jag.

Har bytt lite tider med Maria också. Hon hade några hon ville byta och jag hade ju några som jag ville bli av med. Har fler men det är inte förens om ett tag. Kan byta dom längre fram. Har bytt lördagens pass, då ska jag vara med Kristoffer..

En kille som var ute med sin klass på en badplats här utanför Gävle. Han träffades av blixten och fördes till sjukhuset i Gävle. Han var medvetslös och de verkar vara OK med honom iaf. Usch vad hemskt. Både för honom och klassen som fick se allt. Och när man ville ha det lite trevligt med klassen innan sommarlovet. Det blev allt ett bad att minnas.
Verkar som om att alla i Gävle tar studenten nu i slutet av veckan. Lär ju vara ett jävla liv i stan då
haha. Och då är det ett år sedan som jag tog studenten. Året har gått fort. Och det har varit ett bra år. Iaf de senaste 9 månaderna, skulle jag vilja säga.

FotbollsEM idag. SVERIGE SOM ska spela! Hoppas självklart på att vi vinner. Ska tvätta ikväll med, men det hinner jag innan matchen. Ska hinna duscha lite med Klockan är ju bara halv 5 än så länge.
Imorron är jag ledig igen och då är det dubbla avsnitt på Frusna män söker kärlek, final måntro?

Fick skjuts av Daniel in till stan idag efter jobbet. Så hann precis med en buss ut till skogen. Härligt!
Borde egentligen bo närmre stan, men det ska jag allt fixa i slutet av året. Ska säga upp lägenheten efter sommaren. Sen börjar en ny lägenhetssökning! Vill ha en mindre lägenhet, närmre stan

Ska nog börja skriva lite fler inlägg om dagen. Så var beredda, det kan komma ett lite senare. Om det är något som poppar upp i skallen på mig. Lär ju komma ett inlägg om synpunkter på matchen och så vidare.
                                                          
Avslutar detta inlägget med en bild….

Stop and stare

På min lediga dag så har jag som sagt städat…
* Skurat toaletten, badkaret, handfatet.
* Skurat skåp och diskbänk i köket.
* Dammat.
* Dammsugit golven.
* Och sedan skurat allt.

Nu väntar jag på riset, sedan ska jag sätta igång med korvgrytan. Dagens och morgondagens mat
Är så härligt nu när det äntligen är städat och fräscht här hemma igen. Har ju verkligen inte tagit tag i det på länge, säkert en månad sedan sist. Behövdes. Jag var så duktig å städade en gång i veckan förut. Någonstans på vägen så snubblade jag visst över en latmask

Läste en fråga på Lunarstorm.se… Varför mamman får ensam vårdnad om barnet när det är fött (om föräldrarna inte är gifta ). Det är ju faktiskt märkligt, eller är det inte det? Dom är ju två om att göra barnet. Och om man inte är gifta eller gifter sig så är det morsan som har vårdnaden. Om man inte vill gifta sig men ändå ha gemensamvårdnad så ska detta prövas i domstolen om jag har förstått det hela rätt. Men allt går mycket enklare till om båda är med på att fadern också ska ha vårdnad om barnet. Tycker ändå att det borde falla narturligt att det blir gemensam vårdnad. Mamman är inte alltid det bästa valet av förälder till ett barn. Jag är uppväxt med min pappa och han har gjort ett bra jobb med alla oss barn som han har tagit hand om. Mamman är inte livsnödvändig, varför är hon så jävla viktig i den frågan? Att få egen vårdnad om barnet direkt när det föds…
Någon som har varit med om att få gå igenom prociduren?

Tänk de stackas små krakar som aldrig få känna kärlek, en äkta kärlek. Man tror att man har det, men varför är då alltid den andra kärleken så mycket bättre än den första? Det blir ju bara bättre, hur vet man då att den första kärleken, var den bästa? Kanske starkast av de man varit med om förut, men inte nödvändigtvis den bästa? Min första kärlek var både bra men också åt helvete dålig.
Men det kommer något gott ur allt ont. Man måste väl själv bli jävligt sårad och veta vad som är rätt och fel i ett förhållande för att inte göra det mot någon annan. Att komma på sin partner med någon annan tillexempel. Min kille var otrogen, det har jag ju skrivit om förr. Och aldrig, aldrig att jag skulle vilja utsätta någon för den smärta dom den faktiskt orsakar.

Man är blind och ser inte, vill förlåta och ta tillbaks. Men det är absolut inte bra. Men man gör det säkert, jag gjorde det. Men jag har också lärt mig. Aldrig mer, jag går direkt. Aldrig skulle jag göra så. Inte ens om förhållandet började knaka, gå åt fel håll så skulle jag göra något sådant. Det gör så förbaskat ont och man har svårt att gå vidare, svårt att greppa livet igen.
Evig trohet, snälla… För er som inte vet hur det känns och inte kan hålla fingrarna i styr, skyll er själva. Smärtan som du orsakar en annan kommer bara ifatt dig senare. Vänta och se.

Det är otroligt svinigt. Om du nu måste vara otrogen, låt din kille/tjej få veta direkt när du har varit det. Annars kommer det bara bli ännu värre när sanningen väl kommer upp till ytan. Vilken mänsklig själ kan leva med en sådan sak? Leva med personen som den har svikit? Pussa på den, älska? Jag fattar inte det.
Jag fattar inte hur man kan säga att man älskar någon, för att sedan gå till en annan och njuta en stund( kanske till och med bli kär ), för att sedan gå tillbaks till sin kille/tjej och låtsas som ingenting. Då har man inget hjärta. Inte enligt mig. USCH!!!

Inte heller fattar jag att man kan vara kär i två personer samtidigt, men det är väl mänskligt, eller?
Jag vet inte hur det skulle gå till. Man kan vara attraherad, men kär? Jag får inte in det. Om man kan bli kär i en annan när man har ett förhållande. Så kan inte det förhållandet vara särskillt bra, gör då slut. Lev ut din “dröm” om den andra. Va inte otrogen, såra hellre med värdighet. Gör slut, var inte svinig.
Om förhållandet är bra och man ändå blir kär i en annan, då är man inte verkligt kär. Så gör slut ändå, även om du inte vill. Men börjar du se för mkt till andra är det något i dig själv som inte står rätt till!!

Kärleken är det vackraste man har. Kärleken till sina barn och till sin parter. Till sina kompisar. Olika sorts kärlek. Men ändå kärlek. Svik den aldrig.
Det är klart att man kan växa ifrån varandra, men lämna då din kompis eller kille. Bli inte en djävul som bara är elak. Tro att du blir av med personen om du bara sårar lite. Skärp till dig. Hur skulle du vilja att det gick till?
Svårare är det om man slutar älska sitt barn, visst går det. Men det är också något jag tycker är jääävligt konstigt. Ett barn, ens eget kött och blod, inte fan går det att sluta älska?
Fast jag vet att det går, jag förstår bara inte hur eller varför det går?

Likadant är det med dina syskon. Ta hand om dom, de är länken till de förflutna. Syskonbandet kan du inte få med någon annan. Om du tycker att din lillasyster är störd i huvudet och du kan verkligen inte stå ut med henne.. Ta reda på varför, känn sedan efter hur det skulle kännas om hon verkligen inte fanns där.
Sluta behandla dom du egentligen älskar som skit. Se vad du har, det är när du förlorar det som du kommer sakna allt som var och hata dig själv för att du inte gjorde allt på ett bättre sätt. Va inte rädd för att visa vad du verkligen känner.

Jag tänkte komma med några låttips. Fina låtar, fina texter:
* Natasha Bedingfield - These words
* One Republic - Stop and stare
* Håkan Hellström - Äntligen på väg ( orginal, Ted Gärdestad )
* Säkert! - Och jag grät mig till sömns efter alla dar.

Några som du kan lyssna på. Bra texter i samtliga låtar. Nu har jag gjort iordning maten, allt är klart och jag är redo att äta. Till maten så ska jag titta på en film som Fegon har tipsat om i sin blogg, Definitely, maybe.

Jag vill egentligen skriva fler inlägg om dagen, ibland så kommer man på något som man ville skriva om. En känsla man just fick och så vidare. Men det skulle bli så mycket för er att läsa då. Men vad tycker ni? Det är ju ändå ni som läser….

                                                        Ha en bra dag 

Helgen i sin helhet

Nu ska jag bjuda på en helgsumering

Fredag: Åkte jag till Kristoffer ganska tidigt. Dagen innan avfärd hade Kristoffer lite problem med magen, magsyra osv. Hade han haft ett par dagar. Men de var lite bättre idag, som tur var. På vägen till Bollnäs så läste jag i min bok - På det fjärde ska det ske - Av Kajsa Ingemarsson. En bok jag varmt kan rekomendera. De flesta böcker hon har skrivit är bra, iaf de 3 jag har läst.
När jag kom till Kristoffer var man ju varm som en kastrull, så himla varmt ute. Men jag har lovat mig själv att inte klaga. Man har ju avklarat åtskilliga dagar i hetta och att vistas i soolen hela långa dagen. Jag syftar alltså på jobbet, som jag var ledig ifrån denna dag. Sveriges nationaldag.
Kristoffer hade hört några negrer säga till en svens tjej som gick förbi dom “Grattis på Sveriges dag!”. Ska man säga så, eller vad har dom fått det ifrån? Egentligen så är ju den dagen ganska tabubelagd här i Sverige. Vill man fira den så är man ett avskum, det är iaf vad jag får för känsla varje gång jag uppmärksammar den 6 juni. I Sverige är det fult att vara patriot men i landet alldeles intill, jag syftar på Nogre, så är 17 maj en jävla fest och här ska det firas. Så vill jag att det ska vara i Sverige med. Hedra landet och allt vad det innebär. Är det fel av mig?

Vi tittade även i en del kartaloger som han tagit ifrån en turistgrej. Kollade på alla fina bilder på hotell och ställen man kan åka till. De finaste bilderna var självklart de som hade de dyraste priserna. Vi vill åka i september. Och Fegon, ditt tips är inte som bortblåst. Men det är inte säkert att det blir där, men vi får se, som sagt, kanske Har det i tankarna.

Vi skulle grilla dagen till ära. Han har elgrill så han satte igång med den framåt kvällen. Efter en stund så gick en propp. Jag bytte den jag trodde skulle bytas och allt var bak in track, trodde vi. När vi återigen gjorde ett försök att sätta på grillen hände samma sak igen. Vi hade ju grillat förut, vad var problemet? Kristoffer luskade ut vad det kunde vara. Denna gången hade han ju köpt en annan förlängningssladd. Han kopplade sladdarna som vi hade det sist vi grillade. Vi provade igen, då verkade det funka. Vi böt 3 proppar, eller ja, några fler. För först var vi inte säkra på om det var rätt vi hade.

Tillslut så fick vi en jättegod och helt perfekt flintastek. Så himla gott! Finns inte ord för det. Så det var ju verkligen värt alla proppbyten. Till det hade vi ris och så vidare. En perfekt måltid med ett perfekt sällskap. För attans så härligt det är att träffa Kristoffer igen, efter dessa 3 veckor och ca 4 dagar! Kunde inte låta bli att pussa på honom. Härligt sex blir det också. När man har fått vänta på att de behoven ska tillgodoses haha. Vi tog en kalldusch i värmen, mycket skönare efteråt.

Lördag: Gick vi upp, hade frukost ute på balkongen. Under frukosten så fortsatte vi att kolla i kartalogerna (Fegon, du tycker säkert att det är onödigt när du har tipsat om det bästa stället). Jag vill åka till alla ställen i kartalogen, men så rika är vi inte. Vi får ta det lite som det kommer helt enkelt. Åka någon annanstans någon annan gång. Det ska bli väldigt härligt att komma iväg, två veckor med enbart kärlek! Med min Kristoffer.

Efter frukost och lite slappande så bestämde vi oss för att ta en tripp till havet och kanske ta årets första dopp. Ingen av oss har badat i havet i år. Men i denna hettan som har varit så tyckte vi att det kunde vara läge för det, vem vet när vi får tid över till det nästa gång?
Vi hann inte mer än att köpa fikabröd på kiosken och ut på vägen förens vi mötte Matte och fick skjuts bort till Prästnäset. Det betyder alltså mer tid på stranden. När vi kom dit så vare lite folk, mest familjer, som njöt av värmen.

Vi slog oss ner lite avsides men ändå på stranden. La ut handdukarna och solade och pussades en stund. Sen så gick vi ner till vattnet. Det var ju lite, lite kallt. Men man visste att det skulle bli behagligt när man väl hade doppat sig. Det tog en stund för oss att våga doppa oss helt, Kristoffer var den som doppade sig först av oss två. Sen så doppade vi oss tillsammans. Då var det skönt att ligga i vattnet, kylas av.

Vi badade en stund, låg å flöt, gick ut tills jag inte nuddade botten, pussades, simmade runt. Sen gick vi upp, så kallt det var uppe på land helt plötsligt. Väl uppe och lite torrare så tog vi fram fikat, fikade lite, pussade på varandra och solade oss torra. Kollade på allt folk så klart. Kristoffer gjorde ett försök att mata en And som suttit på en sten längre bort ända sedan vi kom. Men han hade precis hoppat i pluret och kommit upp på sin sten för att tvätta sig så han hade inte tid å äta, som det verkade.
Kristoffer gav upp och kom tillbaks. Då gick det fram en tjej, säkert lite äldre än mig men yngre än kristoffer, kaanske Hon kastade mat till honom. Dåå upptäckte han bullbitarna som låg och flöt som Kristoffer kastat i. Så tjejens mat var ju mindre intressant men han slukade nog det med sen. Fiskmåsarna som gled i luften var nog lagom avis haha.

Efter lite solning, och beskådning av människor så gick vi hem igen. Men innan dess så skulle jag tömma blåsan. Toaletterna verkade vara stängda där vid stället som vi var på. Så jag fick hitta ett ställe i skogen. Mindre fräscht men attans så gött det var haha.
Väl hemma igen så slappades det. Tittade på fotbollen, men det var inte så intressant när Sverige inte spelar. De börjar sin EMpremiär på tisdag, då är det intressant :D:D

Kollade på Tila Tequila och Rädda Willy 1. Var ju ett tag sedan man såg den filmen. Och den är fortfarande bra. Jag beklagade mig över att jag inte ville jobba på söndagen, inte åka hem ifrån honom. Att en helg går så fort. Men jag visste ju att vi snart skulle ses igen, men jag vill vara med honom hela tiden efter ett så långt uppehåll utan att ses Då längtar jag bara ännu mer till våran semester. 2 veckor, han och jag!

Söndag(Idag): Dagen då Turez skulle åka ifrån sin älskling…. Vaknade rätt tidigt men ville inte väcka Kristoffer, somnade om en liten stund, sen så ringde alarmet på hans mobil, han hade ställt sin klocka på åtta så att vi kom upp innan tåget gick vid 11. Det är en bit att gå till stationen ifrån Kristoffer, sen vill man slippa stressa och hinna kramas å gosa innan jag ska åka

Frukosten blev som på lördagen, ute och med kartalogerna i högsta hugg. Vi diskuterade vart vi ville åka. Han verkar har lite högre krav på hotellen än vad jag har, kanske är bra Jag behöver ingen lyx, men han vill ha det där lilla extra. Och inte mig emot, det är också bra, bättre. Men jag är inte så kräsen. Ska bli underbart med en semester som sagt.

Sen så duschade jag och tog på mig arbetskläderna. Sen var det väl så gott som dax att gå. När vi gott en bit kommer Matte i bilen igen, hela familjen med. Vi stannade och snackade lite med dom. Sen, för att inte missa tåget, fick vi gå vidare. Vi kom i tid, som vanligt… Nästan. Har bara missat tåget en enda gång. Denna dag fick vi ju inte missa det, eller jag fick inte missa det. Jag skulle ju till jobbet.

Vi satte oss på en bänk och inväntade tåget som skulle komma på ca 10 minuter. Pussades och jag sa upprepande gånger att han kunde följa med mig till jobbet, bara så att jag kan titta på honom ibland och må lite bättre. Ta med honom hem så att jag kan fortsätta att pussa på honom. Så sa han att vi kommer ju ses snart igen. Men jag tyckte ändå att han kunde följa med. Jag vet ju att även han har ett jobb att sköta och att man inte kan ta med sig sin älskade till jobbet bara för att titta på. Men jag hade velat det

När tåget kom så pussades vi adjö. Jag satte mig på den tysta avdelningen för att läsa. Rätt som det var va vi redan i Gävle. Det går fort när man fastnar i all text. Det var en stund kvar innan bussen ut till furuvik skulle komma så jag tog tillfället i akt att köpa ett nytt busskort som går ut imorron.
Är ledig imorron, jobbar på tisdag igen. Ska försöka se till att jag kan få lördagen bytt igen. Alexandra kunde ju i värsta fall byta då. Även om hon har flytt och allt. Hon skulle jobba på fredag, dagen då hennes bror tar studenten. Jag kan ju jobba då, hade jag tänkt Om hon vill förståss. Annars får jag höra mig för lite mer, med de andra som jobbar på campingen. Har ju inte jobbat med alla, men kan säkert be dom ändå.

Jag skulle behöva massage nu. Har städat, överstädat i servicehuset. Skurade på kvällsstädningen, de brukade dom visst bara göra mitt på dagen Sen så krattade jag så fint som det aldrig hade varit, enligt Daniel. Jag kanske inte ska vara så noggrann, ingen mening om ingen annan är det?? Men jag tycker ändå att jag kan göra som jag vill, så som jag gör och känner är bra. Jag behöver ju inte skura på kvällen. Det ingår ju inte i rutinerna. Men när jag krattar vill jag få det snyggt haha. Jag gör som jag gör tills någon klagar. Haha.

Stod lite i Kiosken/receptionen också, men det var bara liite. Tycker faktiskt om att vara ute och ta i
Även om det är roligt att stå i kiosken osv å träffa människor.

Om det inte händer något roligare ikväll, här på msn och så. Om jag inte hittar någon film att kolla på lr nått på tv så tänker jag göra som Kristoffer redan har gjort, gå och lägga mig. Har duschat efter jobbpasset idag och sitter fortfarande med handduken i håret.
Imorron är det städning av min egen lägenhet som gäller. Är på tiden!!

                                 Nu ska jag läsa alla andras bloggar!

Soola på den lediga dagen.

Idag vaknade jag rätt sent, halv 10 ungefär. Är ju ledig idag. Gick upp å fixade med lite räkningar, gjorde frukost och sedan åkte jag till stranden. Klockan hade då hunnit bli 10 över 11. Inte en människa där mer än jag, sköönt! Jag gjorde i ordning en liten plats till mig, tog av mig kläderna och gjorde det jag kom dit för att göra, SOLA!
Hade tänkt få bort min fula bränna jag har fått. Men det har inte lyckats, idag ville inte solen ta på mig. Inte på riktigt iaf, synd. Jag kom genast på varför det aldrig är kul att sola på gräs och inte en sandstrand.
Alla dessa jävla djuur.. Tror du att jag låg still? Nee jag skakade på benen och armarna, slog bort myror som spindlar. Vissa stunder ville de inte beröra mig. Det var dom bästa stunderna. Liite färg fick jag nog allt idag. Solade 2 timmar, sedan åkte jag hem igen. Somnade en liten sund

Nu ligger det en deg på G. Ska baka bullar.. Ska ha pasta och köttfärsås idag. Hoppas jag lyckas göra den så himlans god som jag lyckades med för några veckor sedan. Såå jävla god den blev! Ska försöka göra likadant idag Ni har väl inte glömt att titta in på http://turez.bilddagboken.se?
Köpte några munkar förut också, dom slank ner fort haha. Mumma.

Igår så var det Outsiders på 5an, som vanligt. Då handlade det om tjejer som gifter sig unga. En tjej som var 18 och var tillsammans med en som fyllde 52. Hon var 5 år yngre än hans dotter, hennes svärmor var äldre än hennes mormor. Jaa, herregud. Hon är ju ett barn i hans ögon. Men kärleken har ingen ålder, blir man kär så blir man. Hennes familj ville inte ha med henne att göra när hon gifte sig med en så pass äldre gubbe. Förstår inte varför man lämnar sin avkomma bara för att man inte väljer den väg alla andra verkar vilja. Skumt. Man behöver inte acceptera bara respektera.
Jag tycker iaf att det är lite weird om man väljer en 10 år äldre eller yngre tjej/pojkvän. Tycker att det är lite väl mycket.. Kristoffer är 6 år äldre än mig. Och det är ganska så MAX haha.
Det är väl inte åldern man blir kär i, men den avgör mkt.

Jag fattar inte hur snygg han kan vara, han den dära! Han vet vem han är. Så sjukt snygg haha

Imorron jobbar jag 8-13 igen. Onsdag och nästan fredag.. Då ska jag få träffa min lilla älskling!
Längtar så myycket <3

Jag måste dammsuga, säg det till mig. Att jag måste, måste dammsuga! Jag är såå lat nu för tiden. Eller rättare sagt, jag känner att jag inte har tid haha. Solar mycket hellre.
Ska iaf försöka vika tvätten lite senare. Ska nog ta mig ett bad i badkaret ikväll, eller så duschar jag bara, får se. Måste köpa nytt balsam. Min är typ på slutet nu, snart får man inte ut mer

När jag var i Kalmar så diskuterades ämnet “Långa förhållanden”. De som varit tillsammans i över 20 år eller 60 år. Den som de har vid sin sida är den som förhoppningsvis alltid varit där för dig, stöttat dig, vet det mesta om dig, näst intill allt, eller säkert allt om dig. Kan dig utan och innan. Vet vad du tycker om att äta och inte äta, lyssnar på dina andetag när du sover år ut och år in. Kan din favorit färg, dina fel och brister. Men framför allt, älskar dig för allt det som du verkligen är. Jag hoppas att jag har en kärlek som sådan när jag blir äldre.
Om vi tar Kristoffer som ett exempel. Om han och jag lixom varit tillsammans i 20 år. En sådan kärlek glömmer man inte, inte heller så lämnar man den smärtfritt. Det kan man ju ändå inte göra. Om en sådan kärlek som varat så länge skulle ta slut, inte fan kan det vara smärtfritt? Den nya människan du lär känna kommer inte vara någonting i jämnförelse med den du nyss lämnat.

Det måste kännas skönt att ha en person vid sin sida som älskar en även om den känner en utan och innan. Det är äkta kärlek, om man älskar varandra under alla åren förståss. Inte är otrogen osv. Utan en och samma person, år efter år. Efter varje år som går växer sig kärleken starkare och sen har den vuxit fast, inte kan man lämna den då, när det kommer ta såå lång tid att bygga upp en liknande relation med någon annan, en ny…

En sådan kärlek lämna man inte, man är kvar och kämpar livet ut. Om man är gifta så är det det man har lovat varandra. Tills döden skiljer oss åt. Man är inte död även om själen ibland känns död.
Jag vill inte springa runt å leta efter min kärlek när jag är äldre, låt säga 40-50 år. Då vill jag ha någon, en sådan som jag varit tillsammans med i en evighet. Han och jag, alltid. Föralltid, tills döden skiljer oss åt, även om vi inte är gifta.

Ni vet inte detta, men jag har just fixat den sista grejen med bullarna. Nu ska de bara stå å jäsa lite i en halvtimme, sen ska äggtjofsanet på å sen in i ugnen, under tiden nu så kokar jag pasta. Sen ere mat, ungefär samtidigt som bullarna ska in i 6-8 minuter i ugnen
Nu är allt på G!

Ni hade aldrig, aldrig orkat läsa mina inlägg om det var så att det tog lika lång tid att läsa dom som att skriva dom haha. Gör så mycket annat samtidigt.
Jag vill ha en cykel. Jag äger en cykel men den är 64 mil ifrån mig just nu Jag vill köpa en ny. Även om den cyklen jag äger är ovärderlig. Fått den av Allan, en gubbe som bara blev 70 år. Min polare, farfars polare. Goast i världen. En gammal polares morfar, men de umgicks aldrig. Han fixade den cyklen till mig, när det var punka, fixade han det. Köpte ett lås till mig, köpte nya däck när det behövdes. Allan finns inte längre

Nu har jag faktiskt ätit också haha. Och tagit ut bullarna ur ugnen, höll på att glömma dom. Och nu är jag så där äckligt mätt! Usch. Ska man bara ligga å ta en siesta.
Fattar inte varför man ska äta så mycket när man blir så här mätt.. Äckligt känns det.. Man orkar inte göra mycket alls efteråt haha.

Sen ere bara all disk kvar. Efter bakningen och matlagningen, bläää! Först så ska jag vika tvätten. Tar tag i det nu så har jag det gjort…
Inget sevärt på tv ikväll, tyvärr! Får kolla på nån disney film istället då. Gjorde det igår, skönheten och odjuret. Den är ju så vacker

                                                       Har du läst allt nu?

Tack Kalmar. Back in Gävle!

Nu sitter jag här igen. Efter måånga dagars frånvarande. Känner mig illa till mods. Jag hade ju kunnat försöka komma åt en daga och skrivit om vad jag håller på med, för er skull. Nu sitter jag här efter en låång resa som började i morse kl 11.05. Det var då bussen lämnade Kalmar. Men det är väl inte det detta blogginlägget ska handla om. Det ska handla om min vistelse i Kalmar. Ska försöka att förkorta den något så att ni slipper sitta i flera timmar för att läsa igenom 1 inlägg.

Resan ner till Kalmar var smärtfri. Skulle möta Simon i Sthlm. Hade ju sagt att det var drop in. Men det ångrade jag väl, så ska man inte säga till Simon som nästan alltid kommer senare än den utsagda tiden Han sa klockan elva. Han kom lite efter tolv. Även om han smsat vid halv 10 och sagt att han är vaken. Han somnade om. Under min ensamna tid på cityterminalen så kollade jag in några försäljare som utlovade en gratis kryssning om de bara skaffade sig medlemskap i deras bank. Citybank. Underhållande att se deras tappra försök och de modiga människorna som sa nej och gick. Och de ikke modiga människorna som fastnade i försäljarnas grepp.

Efter att en 40årings raggande på mig och några sms ifrån Simon senare så uppenbarade han sig. Vi gick till Mcdonalds å käkade glass. Pratade om livet i största allmänhet och gick ut i solen, satte oss vid plattan som man kallar det och så. Fast hann bara sätta oss tills vi kom fram till att vi går å kollar på det skivomslaget han har gjort. Sen så var det att säga adjö å min buss till Kalmar avgick. Hejdå Simon, vi ses.

Malin stod som vi sagt och väntade på mig när jag anlände. Gick hem till henne och jag beskådade hennes nya lägenhet. Hon har ju inte direkt haft någon innan så kanske är bättre om man skriver hennes första lägenhet eller bara hennes lägenhet Den var fin, mindre än min, men fin. Med möblerad också för den delen Vi gick till pizzan, jag bjöd. Gick hem och käkade. Och jag, utan att har fattat det, hade gått å skakat på pizzorna så det som låg på det utplattade brödet låg nu vid sidan av, ups!
Sen var det isäng, jag hade ju varit upp sen halv 5 den dagen. Vi somnade väl vid midnatt eller så.

På torsdagen hade jag bokat ett möte med farmor. Malin hängde med. Det var menat som bara att komma förbi och fika men farmor hade andra planer. Jag och Malin hade tänkt gå på stan. Men det blev att stanna hos farmor och grilla flintastek osv. Och vi hade roligt åt farmors alla kommentarer till gubbarna på e-kontakt där hon är medlem. Alla är idioter, fårskallar eller knäppskallar. Haha. Men ändå sitter hon där dag ut och dag in och vill hitta kärleken. Jag och Malin skrattade iaf gott åt alla knäppa kommentarer som kom ur farmors mun. Hon är inte som alla andra och det är jag väldigt glad för. Hade aldrig haft så roligt om hon var som alla andra. TACK för att vi fick titta förbi och att det blev längre än vad vi först hade räknat med. Jag behövde det. Min farmor är bäst!!

Så kom fredagen. Den dagen som hade flest luckor men som snabbt blev uppbokad. Klockan 10 skulle min andra syster, Martina, hennes kille och deras son Leo komma förbi och hämta mig och Malin för att gå på stan lite. Men Martina ringer och säger att det blir lite sena, inte jättesena, men lite. Och det verkade som om att den där lilla tiden var en hel timme. Men vi hängde inte läpp. Emma hade ett par ärenden till stan så hon skulle höra av sig när hon var klar. Efter någon/några timmar dök hon upp. Då hade jag hunnit köpa en tshirt med texten “Chicks rules” på. Sen så är det en bild på två människor, en tjej och en kille. Tjejen håller i killens hår som man inte ser eftersom att dessa figurer liknar sådana som finns på dam och herrtoaletter. Killen ligger ner och är i tjejens våld. Alltså CHICK RULES! Har den på mig nu föresten.

Magarna började visst kurra på mitt sällskap så vi gick till fyra kök å käkade lunch. När vi var färdiga där så hade klockan hunnit bli halv 2, 2 på eftermiddagen och Martina med familj