Hjälp de hemlösa!
29 Jul 2010 2 kommentarer
in Irritationer, Orättvisor, Samhällsfrågor, Tankar, youtube
”Jag sitter på den bara marken med endast ett vindskydd som skydd emot regnet.
Jag sitter med knäna emot min panna, ihop kuren för att hålla värmen. Jag har blivit bra på det.
Jag har en filt i min väska. Väskan som jag, nästan hel, hittade på tippen.
Den är bra att förvara värdesaker i. Även om hela filten tar upp utrymmet så är det en värdesak.
Filten är värdefull när jag vill behålla lite värme när kylan sätter in på riktigt.
Jag har även en icapåse som någon vänlig själ låtit blåsa omkring på gatorna i stan.
Den roffade jag åt mig.
Jag gör ingenting mer än att bara finnas till. Inte är jag bra för någon. Ingen verkar se mig, alla går förbi.
Varför gör dom så? Är inte också jag en människa.
Jag undrar när jag slutade bli det, en människa. Eller kanske en värdig människa.
Det var den stora kärleken som lämnade mig, jag hamnade på gatan.
Först så bar jag bara de kläder jag hade på mig. Sedan fick jag de som var mitt.
Kunde inte behålla något då jag inte hade något boende. Samhället ville inte hjälpa mig för att jag varit odräglig tidigare.
Skulder höga som hus. Samhället gav upp hoppet om mig när jag fortfarande hade lite hopp.
Det var14 år sedan nu. Nu är jag härdad och kan det där med att överleva en varm sommardag som en iskall vinterdag.
Vintrarna är såklart värst. Men sommaren har också sina värsta sidor. Människor som är ute dygnet runt i sommarens ljus.
Jag är rädd för alla men mest om natten. Då är folket berusade, liksom jag, fast jämt.
Jag är ensammast i världen. Har jag tur så hittar jag pengar lite då och då om dagarna.
Så i slutet av veckan kan det bli riktigt festligt med en Cheeseburgare. Det är allt.
Allt annat hittar jag i de vanliga människornas sopor. Eller i samhällets gemensamma sopkärl.
Jag har bekantat mig med en del som är i samma sits som jag själv. Men ingen av dom är något att lita på.
Istället för att bära runt på en filt bär dom runt på instrument som är till för att döda. Nålar med gift i är vad jag kallar dom.
Knarka skulle jag aldrig få för mig. Jag nöjer mig med alkoholens berusning.
Jag undrar när min saga ska ta slut. Om den någonsin blir lycklig och jag har en säng att sova i, ett kylskåp med mat.
Ett kylskåp jag kan öppna om jag blir sugen på någonting mitt i natten. Jag önskar, men inget händer.
Vad ska jag göra? Det enda jag ber om nu, är mat för dagen. Eller hjälp ifrån samhället”.
/ Turez.
Det är så jag förmodar att en hemlös människas liv ser ut.
Hjälp de hemlösa. Det ska finnas ett nummer som du kan smsa till och bidra med 50 kr till de hemlösa.
Jag tänkte skriva ut det här men hittar det inte. Jag säger till när jag hittar det. Det är viktigt att någon gör något.
Att bara vara hemma, för ett tag.
28 Jul 2010 Kommentera
in Familjeangelägenheter, Film/TV/Webbtv, Irritationer, Jobb/arbetssökande, Kärleken, Tankar
Då ska jag jobba lite idag då. Hade tänkt hämta ut min bh innan jobbet börjar men då kan jag inte vara hemma så länge som jag bara kan innan jag måste åka de där 11 milen till jobbet. Så det får bli imorgon. En tjej på jobbet som ville skifta pass imorgon så hon jobbar förmiddag och jag eftermiddag, var tvärtom ifrån början. Så då kan jag ju besöka stan innan jag börjar imorgon och hämta ut bhn. Känns inte bra att den ligger undanlagd hur länge som helst. Och jag vill ju ha min bh fortare än kvickt. Är så glad att jag hittat ett ställe som har hyfsat fina bhar i min storlek. Och stället ligger i Gävle och inte så jätte många mil ifrån. Gävle besöker jag ju ändå då och då. Det gör jag ju inte med Borlänge, där jag har min andra affär som jag handlat av förr.
Jag sitter med EM på tvn i bakgrunden. Jag bryr mig inte så mycket om det egentligen men det är bra tv. Slipper tänka så mycket. En del är ju så duktiga på det dom gör ( annars hade de väl inte varit i EM ). Hoppas att någon svensk tar guldmedalj, eller medalj över huvud taget.
Egentligen vill jag inte åka hemifrån idag. För jag vet att jag inte kommer att komma hem förens på lördag isf. Jag ska byta mitt pass så att jag kan gå på kalas på lördag. Ska försöka i alla fall. Borde finnas någon som är villig. Jag är ju så snäll i vanliga fall och ställer upp. Så tycker ju att det borde finnas en själ som vill vara snäll. Brukar ju inte vara stora problem, fast svårare är det ju på helgen då människor vill hitta på mer saker än annars. Jag ska se vad jag kan göra.
Jag har packat väskan så att jag klarar mig i några dagar. Jag ska försöka få med mig min dator också, på något vis. Annars så känns det väl ensamt. Nä, inte ensamt. Men det är bättre. Kan jag blogga och hålla koll på alla på facebook 
För jag sitter ju inte på facebook på jobbet, som vissa andra gör. Det är på min fritid som jag sysslar med sådant. Tycker bara det är dumt att gå in på facebook på jobbet. OM man så bara ska kolla en snabbis så är det inte livsviktigt. Eller.. det kanske det är för en del. Vad vet jag. Alla har väl inte samma relation till facebook som jag har. Jag tycker facebook är en utmärkt idé som förenar många gamla vänner, nya vänner och människor som du annars inte skulle lägga märke till. Kontakt med förlorade föräldrar eller vad som helst. Facebook är worldwide och det är det som är det bästa med sidan.
Det skulle verkligen behöva städas här hemma, så det får vi göra när jag är hemma nästa gång. Vare sig vi känner för det eller inte, det är ett måste. När jag väl är hemma så vill jag ju vara hemma och bara vara. Men nu är det så att jag sliter mig i håret. Och det är liksom inte stökigt i sig, det är dom där dammtussarna som gör mig galen. En annan sak som är ett måste är det där förrådet som måste rensas ut och saker som ska köras till tippen, när ska vi hinna med det? Får bli någon helg eller så i slutet av augusti eller september. Om inte tiden infinner sig tidigare, kan ju alltid hoppas. Ska visst ha tid till allting här i livet. Jag går i alla fall inte sysslolös.
Nu var det visst tillfälligt avbrott på tv4, då kanske jag kan ta mig tid till att måla naglarna 
Har gjort allt jag kan inför avresan mot jobbet. Och måla naglarna har jag velat göra i flera dagar. Dessutom så köpte Kristoffer ett nytt nagellack till mig när vi var på grillnatta här i Bollnäs i måndags
Nordingrå.
27 Jul 2010 3 kommentarer
in Citat, Dröm/drömmar, Festlig händelse, Irritationer, Jobb/arbetssökande, Kärleken, Något roligt, Resor, Tankar, Vänner och bekanta, bild/bilder
Nordingrå-resan blev bra. Inga spöken på pensionatet och det var synd. Det borde ingå i den där summan som vi betalade. För att bo på ett pensionat. Det hade varit billigare om vi hyrt en stuga på en camping som låg lite längre bort. Vi ville ju vara med om något spännande. Det fick vi också, men kanske inte så som vi hade förväntat oss. Naturen var ju storslagen och vi hade det härligt. Bara njöt. Besökte den ena vackra platsen till den andra. Vi gjorde egentligen inget särskilt utan njöt bara av utsikterna vi befann oss vid.
Stannade vid en rastplats precis intill Höga kusten bron…
Inget slår ju Ölandsbron
Körningsgården.
Vi hade rum nummer tre.
När vi hade gjort oss hemmastadga så begav vi oss till Bönhamn för lite picknick. Väl där så stötte vi på en sjöbodsloppis.
Men vi passerade bara den, vi var alla hungriga.
Vi gick upp och upp för att nå utsikten.
En del av utsikten.
The real thing.
Vi satt å käkade vår medhavda picknick på en utsatt bänk som fanns där uppe. Nedanför oss var det ett par familjer med sina barn som satt och spelade gitarr. Ännu högre upp på stockar och sten var det en till bänk. Först stod den där, ganska övergiven, men det kommer några norrmän och deras kvinnor som våldgästade den sedan. Vi hade solen på oss länge, innan den gick ner nedanför alla träden. Då hade norrmännen fortfarande solen uppe på toppen där de satt. De tyckte att vi kunde komma upp till solen. Vi bara fnittrade åt den inbjudan och fortsatte med vårt.
Det var frukost mellan åtta och nio på morgonkvisten. Kändes lite B att gå upp tidigt bara för frukost när vi hade semester. Men då var vi igång för dagen. Istället för att sova bort dagen så åkte vi iväg på saker och ting. Det var en marknad som det stått så mycket om men det var ju mer än loppis där i det lilla samhället Nordingrå. Ingen hitt. Vi tänkte att vi skulle bege oss till en närliggande udde och äta lunch. Väl där så var hela området abonnerat för ett bröllop. Så vi tänkte kolla vad som fanns vid nästa väg. När vi kom i slutet av den så kom vi till en villa. Där satt det ett sällskap och undrade vad vi gjorde där. Frida öppnade fönstret och talade om för dom att vi kom lite fel och bara ska vända.
De såg så glada ut. Sedan bökade jag ut oss därifrån med bilen och upp för kullen med det lösa gruset, full koncentration. Vi ville ju inte släppa greppet direkt. Då kunde det varit illa ute med oss. Men vi kom helskinnade tillbaks till Körningsgården. Vi hade nästan bestämt oss för att ta lunchen på gräsmattan utanför just för att våra idéer om vart vi skulle ha lunchen sprack. När vi skulle in för att lämna lite saker på våra rum så var det stängt. Vi kom inte in. Det fick Frida att tänka på om hon hade bokat i två nätter men det var hon ganska säker på. Och hon skulle ju isf ha sagt något, föreståndarinnan. En skylt på en annan dörr så stod det att de hade stängt idag. Vi undrade varför hon i sådana fall inte hade sagt något. Vi försökte ringa men telefonen var antagligen avlagd eller något. Det var som en upptagen ton.
När Frida och Kristoffer var runt huset och knackade på fönstren så hände det något. Någon ( föreståndarinnan ) öppnade dörren så som hon talat om för oss att den skulle vara. Hon drog upp handtaget, testade om det gick att öppna, sedan sköt hon igen den. Jag såg, Alexander såg det. Det var HON som öppnade. Jag ropade genast på Frida och Kristoffer. Jag levererade den glada nyheten. Vi var nästan inne på att bo någon annanstans om det var så att det inte skulle gå att bo kvar. Men vi ville ju isf ha våra saker. När vi kom in så möttes vi av föreståndarinnan och jag frågade varför det hade varit stängt, vi kom inte in. Enligt henne hade det varit öppet hela tiden. Men vi drog ju i dörren med hela våra krafter och den gick inte att öppna. Det var ju himla konstigt att vi dessutom sett henne öppna dörren. Men vi skakade av oss det, vi var ju äntligen inne.
Vi gick in på våra rum och pustade ut lite innan nästa äventyr. Jag och Kristoffer hade fönstrena öppna, det ena fönstret var ovanför yttedörren. Vi hör hur en man ropar till sin kvinna ” Nu är det öppet igen!”. Det var ju himla konstigt. Att det inte bara var vi som hade fått för oss att det var sängt. Och bara föreståndarinnan som fått för sig att det var öppet. Det var nog det lustigaste av allt på hela helgen. Inga spökliga saker, inte ens en känsla av att det spökar. Visst var det spännande, ännu mer spännande om det verkligen hände något. Men det hände inget. Så det kanske bara är buffel och båg de där tvprogrammen. Innan vi begav oss till Norrfallsviken så frågade vi när vi var tvugna att vara tillbaks, om det är en viss tid och det blir stängt eller så. Men vi fick komma när vi ville bara vi stängde dörren efter oss. Så vi begav oss.
Innan vi kom till det stängda pensionatet så var vi på Rotsidan.
Där stranden var sten.
Frida och Alexander
Mina ben kommer inte få färg denna sommaren heller.
Jag on tha rocks.
När vi var på väg till Norrfallsviken så var det en utkiksplats där.
Vackera vyer
Snygg karl…
Vid Norrfallsviken jag inga bilder för jag glömde mobilen i bilen. Kristoffer tog bilder så han har på sin mobil, får lägga ut dom vid ett senare tillfälle. Kanske i kväll. Han jobbar ju nu. Jag är ledig idag. Jobbade igår ( måndag ). Sedan jobbar jag onsdag, torsdag, fredag, lördag.
Resan var i alla fall bra och lyckad. Höga kusten blir det fler gånger. Men då blir det nog en stuga på Norrfallsvikens camping. Den verkade mysig, och stor. Jag och Kristoffer har snackat om en roadtrip nästa sommar, vi får se hur våra liv ser ut då och om en sådan är möjlig. I så fall börjar den i norr och avslutas i söder. Det märks ju vad som kommer att hända och ske. Här närmast är det ju skrivarkurs som jag längtar så mycket till. Ska bli spännande. Men först väntar lite mer arbete då förstås.
Idag så ska jag tvätta lite, åka med lunch till Kristoffer och plocka och dona. Fixa sådant jag annars inte kan göra då jag inte är hemma när jag jobbar flera dagar i rad. Sen så ska jag umgås med Ville och ringa ett samtal ( förhoppningsvis ).
Jag ska läsa lite bloggar också, se vad ni har haft för er de dagar jag varit borta ifrån internet
Hoppas ni får en bra tisdag i alla fall…
Hur blir min framtid?
22 Jul 2010 2 kommentarer
in Dröm/drömmar, Familjeangelägenheter, Jobb/arbetssökande, Kärleken, Maträtt(er), Nyheter/Aftonbladet/Skvaller, Tankar
Då var en till jobbdag avklarad. Det är mycket att göra på jobbet men det är bara roligt. Vi får tass med mycket både positivt och negativt. Det negativa vänder vi på så att det blir positivt. Det är bara att behålla energin så klarar man sig.
Nu är jag ledig fredag, lördag och söndag. Helgen kommer ju att spenderas i Nordingrå på pensionatet som jag tidigare har skrivit om. Nu är helgen äntligen här. Det blir jag, Kristoffer, Frida och hennes kille Alexander. Ska bli härligt. Vi hade tänkt oss en liten picknick eller så på lördagen eller äta ute där någonstans i byn. Får hoppas på bra väder även om det inte ser så bra ut just nu.
Fast jag kommer ju med solsken, alltid. Kristoffer får sluta lite tidigare ifrån jobbet imorgon så vi far vid tolv tiden imorgon. Då har vi packat bilen och är på väg uppåt i landet. Så långt norrut har jag aldrig varit förut, så det ska bli spännande…
Jag har blivit helt inne på att jag vill flytta till större. Antingen större lägenhet eller hyra hus. Ekonomin är för tillfället inte lägligt för något sådant så det ligger väl i framtiden. Jag vill flytta till större just för att jag vill ha ett eget litet rum. Där jag kan få vara själv i mitt skrivande och målningar. Nu finns det inte någon plats för att måla, och det är ju synd. Skriva kan jag göra när jag finner ro. Vart som helst, egentligen. Men om det är så att jag ska gå in seriöst på att skriva en biografi och en barnbok så måste jag nog jobba intensivt och helt själv. Fokusera. Där jag kan varva ner, stänga av omvärlden och bara finnas i det jag gör. Då går det nog mycket bättre.
Vi får se hur det går med allt. Tids nog så sitter jag väl där med hus och barn. Bil har vi ju redan. Istället för Volvo så har vi Skoda och istället för hund har vi katt. Så inte direkt en riktig svenne familj. 2 barn och vi är nära det där svenniga. Efter husköpet då. Om vi någonsin kommer att köpa ett hus. Det återstår att se. Hyra går ju också. Och det finns fina hus för det ändamålet med. Det är spännande det där med framtiden. Hur olik den kan bli än vad man hade tänkt sig. Då ere bara att finna sig i det helt enkelt. Mitt sikte är ju inställt på att bli polis, men tar livet mig någon annanstans så är det väl bara att hänga med. Nu är jag inne på mycket med skrivandet. Kanske är det jag som kommer gå där på journalistlinjen en dag. Fast jag vill ju inte riktigt hålla på med journalistik. Jag vill skriva direkt ifrån mitt sinne och det som jag bryr mig om. Kanske vara en författare. Lite svårt att slå igenom som författare kanske?
Sedan har jag ju sökt till lokförarutbildningen, vi får se hur det blir med den. Mycket som jag vill helt enkelt. Jag tycker det ska bli intressant vart jag hämnar. Det är nästan så att jag skulle vilja tjuvtitta in i framtiden, bara för att se vad det blev av mig. Vad jag jobbade med, hur jag hade det. Men jag vill inte tjuvtitta för mycket. Bara liite grann. Annars är livet inget spännande, om jag vet exakt vad som kommer att hända. Det känns som om att jag inte orkar vänta med att få reda på hur det kommer att te sig just för mig. Nu när jag inte känner någon som har en tidsmaskin så får jag gå den naturliga vägen och se vad som händer. Låta tiden gå. Men jag ska inte låta mina år vara tomma för det, jag ska fylla dom med det jag vill och det jag kan. Och jag har ju mål, det är väl det som driver mig. Att gå i flera år och inte göra så mycket mer än att sitta hemma och räkna pengar. Vända och vrida på dom för att ha råd med tak över huvudet och lite mat. Leva under en standard, med en liten marginal. Det är liksom inte riktigt min grej.
Roligare att tjäna pengar medan jag funderar på vad som ska hända här näst. Det är ju inte alla som jobbar med en och samma sak hela livet. I alla fall inte på 2000- talet. Då ska du helst ha testat på både det ena och det andra även om du är lärare. Och lärare är nog inte lärare hela livet heller, även om de ligger några års utbildning i bagaget. Det har ju varit till nytta en del ändå. Så utbildningar ska du aldrig ångra. För gör du det så har det ju varit fel. Det är bra om man tänker till och hoppas av om det inte passar
Om det var dags för mat nu då? Jag har köpt färdiglagad mat. Thaisoppa hette det. Tänkte jag kunde prova det. Så det ska bli intressant att äta. Börjar kurra lite i magen. Inte så konstigt när jag knappt ätit något idag. Så är det när jag vill fixa så att alla gäster får bra service. Jag levererar bara bra service
Ha en bra torsdagseftermiddag ( det är ju fredagen den 22 juli 2010 idag enligt tidningen Aftonbladet, så tokigt det kan bli ).
Om det ändå vore augusti NU.
21 Jul 2010 6 kommentarer
in Dröm/drömmar, Festlig händelse, Irritationer, Jobb/arbetssökande, Kärleken, Tankar, Väder och vind, bild/bilder
Igår när jag skulle fixa med CSN inför min skrivarlinje som går av stapeln den 23 augusti så blev allt förändrat. Skrivalinjen är tydligen fram tills i maj med ett juluppehåll. Så jag ska gå där i 8 månader. Det är några månader med än vad jag trodde. Och det är ju mer än jättekul. Jag hoppas att linjen är lika lärorik som jag har fått för mig. Jag vill att min skalle ska vara fullproppad med information som jag kommer suga åt mig som en svamp när jag är klar med utbildningen. Jag hoppas att det tar mig till nya breddgrader i mitt skrivande. Fast jag vill inte förstöra hur jag skriver nu. Klart att det kan förbättras. Att lära sig att behärska språket i skrift ytterligare är ju bara bra. Jag har bara hört positiv kritik om skrivarlinjer så det här kan inte misslyckas.
Längtar tills det drar igång. Av flera anledningar. Känns inte som om att jag är så mycket här hemma. Nu är jag hemma på en kort visit. Kom hem igår och ska åka idag igen. Är här på fredag igen, då ännu kortare då jag bara ska hämta packning för mig och Kristoffer sedan så bär det av till Nordingrå över helgen. Här ska jag inte vara hemma inte. Lite roligt är det ju. Men det vore härligt att vara hemma. Jag har jobbveckor framför mig som är intensiva, det är bara roligt, men det finns gränser. Jag har väl bara blivit hemmasjuk. Om jag hade kunnat vara hemma, sova hemma osv nu när jag jobbar så hade det känns lite bättre med denna intensiva period. Idag ska jag jobba några timmar extra. Jag gick ju miste om några när jag var i Kalmar. Det tar jag väl igen nu, så gott som
Verkar vara slut på finvädret nu och det bekommer mig inte. Förutom nu när vi ska till vackra nordingrå. Jag har inte föreställt mig byn med något annat väder än sol. Nu ska det bli molnigt och lite kallt. Det är bäst att ta med sig lite varmare kläder också. Det är det bästa. Ska hinna en del saker innan jag kör till jobbet. Och det ska jag göra om typ 40 – 45 minuter så egentligen kan jag inte sitta här och såsa. Slutar klockan tio i kväll så vi skrivs väl imorgon. Jag har en del saker som snurrar i skallen. Jag får bäst ut dom om jag är här på hemmaplan och det kommer jag inte vara på resten av veckan, tråkigt nog. Så det får surra i några dagar till i min skalle.
Hoppas ni får en bra onsdag
Sommarkväll i Gävle för de som vill gå ut å ta sig en jävel.
Min josse…. förut.
19 Jul 2010 4 kommentarer
in Tankar, Vänner och bekanta, bild/bilder
Jag undrar hur något så vackert kan bli så fult. Än är det inte nedsmutsat helt. Jag vill hitta till det VI var. Det kan tänkas vara svårt när jag bor 72 mil ifrån men det är inte omöjligt. Inte om du känner lika, att detta inte är något som slösas bort. En del av anledningen till att jag blev norrlänning är inte att Kristoffer tar spriten i tullen som min nygifta syster tycks tro, nej. En del av anledningarna är att jag inte trivdes hemma. Jag trivdes när jag var med dig, när det var vi. Oskiljaktiga. Du och jag, så som det alltid skulle vara. Trodde jag. Du sa att vi kanske inte skulle sitta ihop mer, för ett tag. Den lilla stunden tycktes aldrig ta slut. Jag flyttade och sedan när det var gjort så verkade du sakna mig.
Kanske saknade du mig innan också, men lyssnade på andra som tyckte det verkade vara en bra idé för oss att inte sitta ihop. Det är tre år sedan nu snart. Jag har försökt att komma ner till Sthlm de gånger du varit där under dessa tre år. Det är gånger då du varit där för att titta på Lasse Lindh. För honom kan du åka land och rike runt men inte din gamle vän, din vapendragare. Inte hit. Tid och pengar har aldrig gått ihop, säger du. Men vad hände med viljan? När jag är nere i Kalmar så flänger jag hit och dit och om folk vill träffas så krävs det planering. Det är något som alltid varit svårt hos dig under mina tre år här uppe. Att planera när jag väl är där nere, om du nu är så urfattig och siktar på att överleva? Betalar fyra papp även om du bor hemma. Jag vet att det inte är lätt att få en lägenhet som är bra och läglig i Kalmar, men det blir ju ändå billigare än att bo hemma? Som det nu verkar.
Nu vet ju inte jag hur du har det där hemma. Hur allt ser ut, eftersom att vi inte ses längre. Knappt så pratar vi. Du skriver väl när du vill att jag mfl ska läsa din blogg. Jag trodde inte vi var så flyktiga ”vänner” som bara är en till i bloggläsarlistan. Vad hände med oss? Jag vet att det låter som om att jag sörjer en gammal kärlek. Kanske är det så. Jag saknar oss och det vi hade. Vi behövde inte fråga om varandras liv, vi var i varandras liv. Vi visste allt som hände i den andres liv. Känns som om att jag har ett par hundra frågor om allt i ditt liv som hänt de senaste tre åren. Sådant som inte kan tas på msn eller över nätet. Jag skulle vilja prata med dig, se dig. Känna det du känner när du berättar om dig själv. Som att lära känna varandra på nytt även om allt med dig är så bekant.
Vi är så lika du och jag. Eller vi var det. Kanske är vi två olika människor idag än vad vi var där och då 2007. Visst har vi setts, ett par gånger. Ett par gånger som inte kändes som på riktigt. Knappt att vi hann växla några ord. Vi har båda utvecklats olika men jag tror ändå att allt är som förut. De gånger som vi setts har det känts som förut. Även om det inte har varit så, så är vår relation lika. Vi har inte hunnit bli så olika så att vi inte kan hitta tillbaks till varandra. Jag bara undrar vart vi försvann? När vi började prioritera annat framför varandra. Jag vill inte vara den som alltid ska rycka och dra i dig för att lyckas fixa en träff. Skulle bli hur glad som helst om du orkade ta dig tid att träffa mig här uppe i södra norrland. Jag har längtat efter den dagen i tre år. Jag önskar att den var nu, när mitt hjärta är tungt och Kristoffer inte riktigt räcker till.
Bara att vara nära dig räcker ju långt. Du vet vad jag menar, min älskade Josefin!
Jag hoppas att du inte har glömt…
Det är bara att tuta och köra… utanför bilen också.
18 Jul 2010 3 kommentarer
in Festlig händelse, Irritationer, Jobb/arbetssökande, Kärleken, Något roligt, Resor, Tankar, Vänner och bekanta
Det känns lustigt att inte ha stått vid spisen här hemma på länge. Vi kom hem ifrån Öland, käkade ute och sedan blivit bjudna på mat hos Kristoffers bror. Även om han inte var hemma. Utan det var sambon och Kristoffers mamma + syskonbarn. Roligt och trevligt. Åkte till Växbo och kollade. Jättefint och mysigt där. Kristoffer tog bilder, som jag fortfarande inte har kommit åt. Lite bilder ifrån bröllopet där också. Vi får se när dom kommer upp. Nu jobbar jag en hel del. Kommer väl hem hit på tisdag igen. Men bara för en kort stund.
Igår var Frida, jag, Kristoffer och Fridas syster Fanny i deras pappas stuga å badade och grillade. Sedan skulle Fanny hem och efter det så blev det paj och Sägensafari ( kolla gärna in hemsidan ). Där fick vi inte ta några kort för det tyckte inte knytten om. Det blev mörkare och mörkare där vi gick i skogen. Vi gick med Sme-Pär. Han berättade om alla sägnen som vi kunde tänkas möte genom skogen, visade oss vägen med en lykta. Mysigt värre, lite skrämmande. Men vi visste ju att det bara var på låtsas. Det var jättar, troll, näcken, älvorna, Vittrorna, skogsrået och varulvar. Ni kan ju tänka er hur det var att gå där i skogen i en grupp på tio och få höra historier och sedan se sägnen… Något att rekommendera om ni har krokarna förbi Kilafors nästa år, för nu är speldagarna slut. Tänker nog gå nästa år igen. Fast då med mina syskon eller någon annan. Roligt att hitta på saker som andra inte varit på förut.
En sak som händer nästa helg, det är spöktema just nu. 
Vi ska till Nordingrå ( kolla gärna in hemsidan ). Bo på pensionatet Kiörningsgården. Nordingrå sägs vara hjärtat av höga kusten. Det får vi allt se. Men som det ser ut på deras hemsida så verkar det otroligt fint där. Särskilt denna årstid. Så ska bli ett litet äventyr att bo där uppe. Det blir jag, Kristoffer, Frida och hennes kille som åker upp och bor på pensionatet. Men det är inte vilket pensionat som helst. Pensionatet har nämligen varit med i Det okända. Det var då jag fick för mig att jag ville dit, då det inte ligger så värst långt härifrån. Jag kollade in byn på internet och den var sagolik. Så det blir ju en upplevelse i sig att bo på ett pensionat som det sägs spöka i. Ser fram emot nästa helgs bravader!
Samtidigt som det är mina enda lediga dagar på länge. Annars är det bara jobb och jobb. Känns inte som om att man är hemma och bara är. Gör sina vardagliga saker som jag annars klagar på är så otroligt tråkiga. Nu saknar jag dom, och vill ändå ha dom där. Jag längtar även tills skrivarkursen sätter igång. Det ska bli så kul. Jag har höga förväntningar och jag hoppas att jag inte blir besviken. Det ska bli roligt. Hoppas på härliga kurskamrater med mycket i utbyte. Kommer nog lära mig en del om mig själv känns det som. Eller snarare utvecklas. Både i mig själv och i skrivandet. LÄNGTAR.
Egentligen har jag mycket inom mig nu som jag behöver skriva ner. Fast det känns som om att jag måste få en liten mer lugn stund och hitta ro inne i mig själv innan det kan tänkas hända. Nu fick ni i alla fall en liten uppdatering. Jag tar med mig min dator till Frida idag så att jag kan surfa lite de dagar jag bor hos henne nu när det blir så mycket jobb
Hoppas er helg har varit bra. Ska läsa i kapp mig i lite bloggar! Det får bli ikväll, efter att jobbet slutar klockan 22.00 ( om man har tur å inte är tvungen att jobba över ).
Kram på er! 
En till del av resan…
16 Jul 2010 9 kommentarer
in Familjeangelägenheter, Festlig händelse, Irritationer, Kärleken, Något roligt, Systrar och bröder, Tankar, bild/bilder
Lördagen den 10 juli:
Dagen började med ett dopp i havet för mig, Alex och Kristoffer. Jimmy stannade kvar å vilade i stugan. Efteråt så gick vi tre och spelade äventyrsgolf. Jimmy ville inte hänga med på det heller så vi fick gå på äventyr själva. Det var kluriga banor men det gick bättre för mig än vad det brukar göra.. På vanliga banor.
Ena hindret var Ölandsbron med två lastbilar på.
På den här banan hade jag två slag, Kristoffer fick hole-in one och Alex fick tre tror jag, om inte fyra.
Lite nöjd var jag då!
Alex siktar!
På en bana så skulle man in i en grotta. Den fick jag sju slag på. Utan att ens komma in i grottan utan bara rätt in i plurret. Kristoffer fick väl tre eller fyra slag på denna banan!!! Då blev jag lite smått irriterad. Vi spelade vidare med lite speed på slutet för att vi skulle ju hinna göra oss i ordning inför det stundande bröllopet.
Resultaten:
Jag, 68
Kristoffer, 64
Alex, 60
Ombytt å klar. Här ser ni inte hela klänningen. jag fick ingen bra bild på det, tror Kristroffer fick det. Ska lägga in den vid ett senare tillfälle isf…
Kristoffer är redo!
Och så sa brudparet ja till varandra och gav varandra lite ringar, kysstes och så kunde vi alla få gå ut till bastun ( utomhus, kyrkan var sval ).
Men en dam som minsann varken ville sitta eller stå.. Hon lade sig ner,
Och där var papprena påskrivna… Nu är dom man och hustru…
Martina heter Walkin i efternamn nu för tiden… Inte längre mitt ansvar. HAHA.
Har hon iofs aldrig varit.
Vissa letade efter kråkor.
Bruden
Sedan skulle de åka iväg och gästerna fick ta sig till ”festlokalen”. Där väntade och väntade vi i värmen och tillslut så var det nästan så att man svimmade. Alla väntade på att få gå å sätta sig. Men vänta det skulle vi. Det var förmingel och tråkigheter. Men tillslut så.
Bordsplacering. Jag satt med min karl framför mig, så jag kände mig inte helt bortkommen bland folk man inte kände.. Eftersom att det bara var jag och mina syskon som var med på bröllopet ifrån pappas sida….
Martina är ju bara vår halvsyrra så det var släkt ifrån hennes mammas sida och sedan resterande var kompisar och Marcus släkt….
Konstigt nog så är det väl de ”vuxna” som inte är tillräckligt vuxna för att ta tag i sina problem. Då får det bli så…
Saknade i alla fall pappa mfl på bröllopet. Även om vissa låtsades om att de inte gjorde det. Men jag såg. Jag försökte glädjas åt brudparet. Och det gjorde jag väl också. Fast med onda tankar i bakhuvudet. Det kan misstolkas. Men då får det göra det. Jag har inget ont emot min syster eller så. Inte heller emot pappa. Bara om deras bråk som de inte kommit över på fyra år. Så jävla löjligt. Omoget. Det är mycket jag tänkte där, den där kvällen. Och sedan när vi körde hem. Martinas sista ord till mina bröder. Men hon är 29 år, och borde egentligen vara lika förnuftig som jag är, vad det gäller vissa saker. Men alla kan inte vara perfekta.. Även om vissa tror att de är det. Jag bryr mig inte om personerna läser denna bloggen. Om de tycker jag är elak, och feg som sitter här och skriver. Ring mig så säger jag det i stället då. Jag hade i alla fall mage att hålla käft under bröllopet. Även om jag ville säga det jag nu skriver.
Tänka före jag säger, är det inte vad du en gång sa att jag skulle göra? Jag är ju så självisk. Saker du ”sa” ( läs, skrev ) den där dagen i oktober 2007 sitter fortfarande kvar. Jag har inte glömt, jag har bara tagit distans. Jag är inte sådan att jag inte pratar med den personen sedan, på fyra år. Jag är bara dämpad! Inget förtroende kvar. Det är vad det blir av allt.
Men det var ju inte det jag skulle skriva om. Jävla familjeproblem. Och det är mer därtill, men det är sådant jag inte direkt ska printa ner här.
Efter bröllopet så fick jag hem tre fyllisar. Två av dom ville bli hämtade dagen efter. Jag tvingade hem dom eller så fick de ta sig till stugan på egen hand. De hängde på och jag tror att de tackade mig dagen efter för att jag drog med dom. Det är ju inte direkt kul å vakna upp på något annat ställe än ”hemma” när man är bakis. Det var bara att ta sig ett dopp i det blå för att vakna till liv sedan. Det gör att vi kommer in på
Söndagen den 11 juli:
Den började som skrivet med ett dopp i det blå. Sedan dusch och iväg till farfar som kommit hem ifrån sjukhuset som han åkte in på några dagar tidigare. De hittar inget fel på karln och har inga anledningar att ha kvar honom på avdelningen. Han ville stanna på sjukan men de följer regler hit och dit så det är bättre att han är hemma. Vi köpte med oss fika. När vi kom dit var pappa redan där och han hade redan köpt fika han också. Exakt samma som vi, munkar och ballerinakex.. Så typiskt. Och så lika tänkt…
Det var trevligt att träffa farfar, även om han gått ner massor med kilon sedan sist. Förra gången jag var nere så hälsade jag på han på sjukan. Då hade han legat där i en månad ungefär. Usch, stackarn. Han förtjänar verkligen något bättre. Gubben på 73 år!
Jag sa till honom att hålla sig vid liv tills nästa gång jag kom ner… Det kunde han visst inte lova.
Efter visiten där så bar det av till Kalmar. Emma skulle bjuda på mat. Sagt och gjort. Efter Lax, klyftpotatis, sallad och kall sås så blev det bio. Sex and the city 2. Inte direkt till Kristoffers förtjusning men han hakade på ändå. Han är ju inte svår så. Han la ut pengar för att se en film han egentligen inte ville se, som han till och med trodde att han skulle få slippa att se. Det är väl fint gjort? Jag har ju sett på avsnitt och filmer jag inte velat se, men som jag sett för att han ha velat se. Så det är väl jämt på det planet.
Sen efter det så tog vi glass å åkte hem igen, till öland.
Där försvann Ville. Jag vände mig bort i en sekund och vips så var katten borta. Jag visste att han var någonstans i närheten. Aldrig att han skulle försvinna långt. Han hade ju inte vågat gå ut på hela veckan, men sista kvällen så smiter han. Kristoffer kom tillbaks ifrån servicehuset och jag sa att Ville var borta. Kristoffer blev orolig direkt. I början var jag lugn, jag visste att han inte var långt borta. Han måste vara nära stugan. Kristoffer gick över halva campingen. Jag höll mig till stugan. En kvart gick, jag började bli lite orolig. Jag började ropa lite på honom, gick runt och runt stugan. Tillslut när jag ropar så ser jag något under stugan. En liten nos. DÄR ligger Ville och trycker. Vågar sig inte fram så jag får slita fram honom. Kristoffer är ovetandes om mitt fynd.
Jag försöker ringa honom på mobilen men den känner han inte. Jag släpper in katten i stugan och stänger dörren. Då kommer Kristoffer. Han talade om för mig att han inte sett honom någonstans. Undra vart han är. Undra det sa jag. Kanske han är inne i stugan. Och så var vi dörrvakter när vi satt på ”altan” vid stugan. Vi ville absolut inte åka hem utan katt!
Det gjorde vi inte heller. Hela måndagen spenderades i bilen. När vi kom hem så blev det att packa ur bilen och sedan köpa kinamat. Dagen efter blev det jobb. Och sedan har dagarna rullat på. Hinner tyvärr inte skriva om dom just nu. Men får göra det när jag har tid igen. På lördag eller så
Ha det bra tills dess!
En del av resan..
15 Jul 2010 1 kommentar
in Familjeangelägenheter, Festlig händelse, Irritationer, Kärleken, Något roligt, Resor, Systrar och bröder, Tankar, Väder och vind, bild/bilder
Då tänker jag ta tillfället i akt och skriva ner lite om våran resa ner till Kalmar och Öland!
Tisdagen den 6 juli:
Då var vi uppe före tuppen. Vårt mål var att köra klockan åtta men vi körde klockan sju. En timme tidigare i Kalmar det. Vi körde och vi körde. De 14 sista milen var nog de segaste. Just för att vi visste att vi snart, snart var framme. Väl framme så mottogs vi av pappa och mina bröder + flickvän. Potatisen var på G. Det skulle bjudas på rödspätta och potatis. Det var tänkt med remouladsås men de hade inte tillräckligt med majonnäs. Men jag ville, lika gärna som lillebrodern Jimmy, ha remouladsås så vi åkte och köpte det.
Åt och hade det gött. Jag ville se vårt gamla hus där vi bodde förr. För att se vad den nya ägaren gjort på trädgården. Ryktet säger ju att de har ändrat hela skiten och det hade dom också. Det var liksom inte sig likt, det var inte vår gamle tomt jag åkte förbi å såg. Det var nästan som om att alla minnen av oss syskon leka där raserades. Tomten finns inte längre. Det är som om att det jag minns är falskt.
Det kändes väldigt lustigt och köra på den gamla gata jag bott så läänge på. Den var sig lite lik, men ändå inte. Det var bara vår gamla tomt och ett hus till på gatan som hade förändrats. Allt annat var sig egentligen likt. Men ändå kändes det så konstigt.
Efter resan genom gatan begav vi oss till hamnen och njöt av utsikten.
Sedan körde vi ner till Dalskär för att ta en glass.
Älskling.
Min gamle pappa!
Efter utflykten ner dit så åkte vi hem för att spela lite Geni med Jimmy å hans kompisar. Sen var det dags att sova och lille Ville pep typ hela natten så det blev inte mycket sömn.
Onsdagen den 7 juli:
Tog lite sovmorgon eftersom att Ville inte kunde vara tyst på hela natten. Käkade frukost, väckte Alex. Han hade sagt att han ville med till Jörgen ( på kyrkogården, det är där han har varit sedan 2001 ). Och det ville han. Så fick han göra sig i ordning sedan åkte vi för att köpa blommor och så ett hjärta.
Sedan bar det av till Öland. För att checka in i vår stuga!
En liten segelbåt i det blå. Och han var inte ensam, det var ett par stycken ute till havs.
När vi hade landat lite på campingen så begav vi oss för att käka. Sedan skulle vi över till fastlandet och Kalmar igen. Emma skulle bjuda på fika, det ville vi ju inte missa! God fika också dessutom! Hem efter det för att vara med Ville.
Torsdagen den 8 juli:
Emma kom på morgonen, efter att jag varit och badat fötterna i det underbart varma vattnet. Vi skulle åka till Borgholm för att hitta de sista till outfiten som jag skulle ha på bröllopet. Vi sökte och sökte efter en rosa bolero men hittade ingen. Köpte en vit istället. Just när vi hade köpt den och gått in i den allra sista butiken som vi inte varit i så hänger den där…. Den rosa boleron. Då var det redan för sent så det fick vara. Lika bra gick det ändå. Efter att vi varit i Borgholm så åkte jag och Kristoffer till vårt och Emma till sitt. Vi umgick med kissemissen sedan låg vi i vattnet. Den förut så fulla strand var lite ödslig. Även om klockan inte var så jättemycket. Men härligt var de ändå. Duschade av oss allt saltvatten och begav oss till Kalmar för ännu mer shopping. Emma hade kollat in vad Harrys hade att erbjuda, så det var stället vi åt på och det ångrar jag inte en sekund. Hur gott som helst. Jag och Emma tog lika. Vi tog Potatisgratäng med ryggbiff och beasås. Hur jävla gott som helst!!!! Jag åt upp precis allt. Kristoffer tog plankstek, smakade lite och det var också minst lika gott. Mums.
Gick lite i hamnen.
Sedan blev klockan mycket och Öland kallade igen!
Fredagen den 10 juli:
Då bar det av till Karlshamn. Först så skulle vi åka och hämta min broder innan vi åkte vidare, det var ju ändå på vägen. Gissa vem som hade försovit sig? Jag ringde dagen innan och sa vilken tid vi skulle komma. Inga problem alls vettu. Gissa vem som ligger och sover som bäst när vi ringer på dörren om inte Alex? Jag bara visste att jag skulle vara tvungen att ringa honom innan vi stack. Jag känner han så väl, jag visste det så ini helvetes mycket. Ändå så trodde jag att han skulle vara uppe med tuppen och redo att åka. Vi fick vänta lite. Han hann inte med mer än att packa. Sen så var det fullt ös till Karlshamn där vi först träffade Morfar och moster. Sedan kusinerna. Den ena kusinen har jag inte träffat sedan vi var väldigt små. Den andra visste jag att jag hade för ungefär två år sedan. Vi hade ett litet möte där, mitt i Karlshamn.
Sedan när vi varit där, det var bara snabba besök, tråkigt nog. Så åkte vi till Kalmar, hämtade upp Jimmy och sedan bar det över till ön för att grilla. Emma var också bjuden så hon var över också. Det var trevligt. Jag och Emma tvättade lite medan grabbarna spelade lite kort. Sedan blev det efterrätt. En lyckad kväll helt enkelt. Alex och Jimmy badade när mörkret hade lagt sig. Jag badade fötterna. Orkade inte ligga och sova med blött hår så badningen fick jag ta dagen efter.
Emma och Kristoffer.
Och mina söta bröder!
Ville sov med Jimmy sedan. Så de hade det lite mysigt.
Söting! Jimmys panna är också med i bild…
Där skulle jag vilja säga stopp. Jag har lördag, söndag och måndag att ta också. Och om dagarna efter hemkomsten som jag bara måste dela med mig av men som jag inte orkar nu, helt enkelt. Bröllopsbilder och dylikt får komma i nästa inlägg eller så. Jag ska försöka skriva det imorgon, innan det är dags för jobb igen. Tänkte ju skrivit detta inlägget för flera dagar sedan. Men då hade jag räknat med sovmorgon och inte upp å jobba. Frida ringde på kvällen och sa att det för förmiddag, bara så att jag visste. Och det hade jag ingen som helst koll på. Tur att jag har Frida!
Det händer grejer här, denna sommaren. Mer om det imorgon! Härliga sommarväder.
